Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - torsdag 5/12

Hes 26, 1 Joh 5:1-21

Hes 26

Tyros
1[De fyra föregående domarna har inte haft något datum. Datumet här visar på ännu större allvar för denna dom. Det 11:e året är antal år efter Jojakins exil (Hes 1:2).]

Och det hände i det 11:e året på den första dagen i månaden att Herrens (Jahvehs) ord kom till mig, han sa: 2Människobarn, eftersom Tyros har sagt mot Jerusalem: Haha! (hebr. heach – ett uttryck för skadeglädje) hon är bruten, det var folkets port, hon är vänd till mig, jag ska fyllas med henne som är ödelagd. 3Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) så: Se jag är emot dig Tyros och jag ska låta många länder komma upp mot dig som havet låter sina vågor komma upp. 4Och de ska fördärva Tyros murar och bryta ner hennes torn. Jag ska även skrapa bort jorden från henne och låta henne bli en kal klippa. 5Hon ska bli en plats där man kastar ut nät mitt i havet, för jag har talat det förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), och hon ska bli ett byte för folken. 6Och hennes döttrar som är på fälten ska bli slagna med svärd, och de ska veta att jag är Herren (Jahveh).
     7Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Se (hebr. hinneh – syftar på en framtida händelse), jag ska föra upp över Tyros Nebukadnessar, Babels kung, från norr med hästar och med vagnar och med ryttare och ett kompani med mycket folk. 8Han ska slå dina döttrar på fältet med svärd, och han ska bygga (kasta upp) belägringsmur mot dig och ösa upp en jordramp mot dig och sätta upp sköldar mot dig.

[Författaren har noggrann kunskap om belägring och antik krigsföring. Utgrävningar i Lachish i Juda har bekräftat denna typ av jordramp på stadens östra sida. Tyros var svår att inta eftersom staden låg på en ö nära kusten. Enligt den judiske historikern Josefus varade den babyloniska belägringen av Tyros i 13 år (ca 586-573 f.Kr.). En babylonisk text säger att Nebukadnessar var närvarande under belägringen. Den långa belägringen avslutades med ett fredsfördrag där det kungahuset i Tyros skulle deporteras till Babylon. Kungen av Tyros fick visserligen stanna kvar, men han kontrollerades av en babylonisk kommissionär. Tyros makt var i praktiken uttömd av den långa belägringen.]

9Och murbräckan ska han sätta mot dina murar och dina torn ska han bryta ner med sina yxor. 10Eftersom hans hästar är många ska deras damm övertäcka dig. Vid ljudet av ryttarna och hjulen och vagnarna ska dina murar skaka när han drar in i dina portar som män drar in i en erövrad stad (den befästa muren är uppbruten). 11Med hästhovarna ska han trampa ner alla dina gator, han ska slå ditt folk med svärd och din styrkas pelare ska falla ner på marken. 12Och de ska tillspilloge dina rikedomar och ta dina handelsvaror som byte, och de ska bryta ner dina murar och fördärva dina omtyckta hus, och dina stenar och ditt timmer och ditt tegel ska de lägga mitt i vattnet. 13Och jag ska låta oljudet av dina sånger tystna och ljudet av dina kinnor-harpor (kitharor – hebr. kinnor) ska inte mer höras. 14Och jag ska göra dig till en kal klippa, du ska bli en plats där man sprider ut nät, du ska inte byggas upp igen, för jag Herren (Jahveh) har talat förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).
     15Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) till Tyros: Ska inte öarna skaka vid ljudet från dina fallnas stönande, när slaktaren låter slakten ske i din mitt? 16Sedan ska havets furstar stiga ner från sina troner och lägga bort sina mantlar och klä av sig sina dyrbart vävda kläder, de ska klä sig själva med fruktans skälvningar (hebr. chadarah), de ska sitta på marken och darra av skräck (skälva av fruktan, hebr. charad) hela tiden (varje ögonblick), de ska förskräckas (bedövas av terror – hebr. shamem) över dig. 17Och de ska ta upp en klagosång för dig och säga till dig:
Hur har du ödelagt dem som bor från havet
    de berömda städerna som var starka i havet,
du och deras invånare som lät din skräck
    drabba alla jordens invånare!
18Nu ska öarna skaka på dagen för ditt fall,
    ja öarna som är i havet ska bli skräckslagna
när du försvinner (går ut).
19Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): När jag ödelägger dina städer, så att de blir som obebodda städer, när jag för upp djupen över dig och de stora vattnen övertäcker dig, 20då ska jag föra ner dig med dem som far ner i avgrunden, till gamla tiders folk och ska låta dig bo i den understa delen av jorden, som platserna som är öde sedan länge, med dem som går ner i avgrunden, så att du inte blir bebodd, och jag ska ha min ära i de levandes land. 21Jag ska göra dig till en skräck och du ska inte finnas mer, trots att man letar efter dig ska man inte finna dig igen, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).

1 Joh 5:1-21

Den som är född av Gud tror, älskar och segrar!
1Var och en som tror att Jesus är den Smorde (Messias, Kristus),
är född av Gud.
Var och en som älskar Fadern (ordagrant: "den som har fött honom"),
    älskar också hans barn (ordagrant: "de som är födda av honom").
2På detta sätt kan vi veta (känna igen, ha en personlig erfarenhet av) att vi älskar Guds barn,
    när vi älskar Gud och håller hans bud.
3För detta är att älska Gud – att vi håller hans bud.
    Hans bud är inte tunga (ingen börda, tynger inte ner) [Matt 11:30],
4för allt som är fött av Gud [alla som är pånyttfödda]
    segrar över (strider mot och vinner ständigt över) världen [den mänskliga fallna naturen, världens sätt, falska profeter och Satan som är världens härskare].
Detta är den seger som ständigt segrar över världen:
    vår tro [att vi litar på Jesus].
5Vem kan segra över världen utom
den som tror att Jesus är Guds Son [som tror och litar på den sanningen]?

Vittnesbördet är samstämmigt – Jesus är Guds Son
6Jesus den Smorde (Messias, Kristus) [Guds utvalde Son, se vers 5 och Luk 23:35] är den som kom genom vatten och blod,
    inte bara med vattnet,
utan med vattnet och blodet.

[Frasen "vatten och blod" gör att tankarna går till Johannes tidigare redogörelse, då en soldat stack ett spjut i Jesu sida så att blod och vatten kom ut, se Joh 19:34. Det är dock inte troligt att det är denna händelse som detta refererar till, utan det handlar snarare om Jesu dop i vatten och korsfästelsen då hans blod rann för världens synd. Cerinthus, som var en samtida gnostisk dualistisk lärare, förnekade Jesu gudomliga födsel. Han lärde att Jesus var en vanlig människa och att en andlig varelse – Kristus – kom över Jesus vid vattendopet för att sedan lämna honom vid korsfästelsen. Enligt honom kom Kristus genom vatten, men inte genom blod. Förmodligen för att bemöta denna lögn skriver Johannes att Guds Son, se vers 5, inte bara kom genom vatten, utan genom vatten och blod. Den Jesus som hängde på korset var samma person som döptes i Jordanfloden.]

Anden [den helige Ande] är den som ständigt vittnar,
    eftersom Anden är sanningen.
7För de är tre som vittnar:
8Anden [Guds Ande vittnar om att Jesus är Gud i Guds ord],
vattnet [Jesu dop då han fick den helige Ande och Fadern själv sa: "Detta är min älskade Son", se Matt 3:17]
och blodet [Jesu död på korset då han själv lade ner sitt liv för hela världens synd],
och de tre är i överensstämmelse (deras vittnesbörd är samstämmiga).

[Vattnet och blodet har samma betydelse som i vers 6. Vattnet syftar på hans dop och blodet på hans död. Anden har att göra med Guds vittnesbörd, se vers 9. Anden vittnar genom Profeterna, Skriften och de historiska bevisen, från Jesu dop – då han inträdde i sin offentliga tjänst – till hans död på korset, om vem Jesus är. I en mänsklig domstol krävs två eller tre vittnen för att avgöra en sak, se 5 Mos 19:15.]

9Om vi tar emot människors vittnesbörd [eftersom vi har för vana att godta mänskliga vittnesmål],
    hur mycket större (av större auktoritet) är inte Guds vittnesbörd?
För detta är Guds vittnesbörd som han har vittnat om sin Son.
[Han har sagt oss sanningen om sin egen Son. Bara Jesus kan ge evigt liv, se vers 11-12.]
10Den som tror på Guds Son
    har detta vittnesbörd inom sig.
        Den som inte tror på Gud
        har gjort honom till en lögnare,
    eftersom han inte trott på vittnesbördet,
som Gud gav om sin Son.
11Detta är vittnesbördet (beviset):
Gud har gett oss evigt liv,
    och detta liv är (finns, har sin källa) i hans Son.
12Den som har (håller fast vid; äger) Sonen har livet.
Den som inte har Guds Son har inte livet.

[I de två sista verserna i detta stycke introduceras nästa tema som är Guds överflödande liv.]

Guds överflödande, eviga liv redan nu!
13Jag har skrivit detta [hela Johannes första brev] till er som tror på (litar, lutar er emot) Guds Sons namn, för att ni ska veta (ha en klar förvissning om) att ni redan har evigt liv [äger Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet].

[Syftet med brevet är en frälsningsvisshet. En naturlig följd av att äga det eviga livet är en frimodighet att komma till Gud med alla böner.]

14Och detta är den [rättframma] tillförsikt (frimodighet) [frihet på grund av absolut tillit] som vi har inför honom,
att om vi frågar om (skulle be om/begära) något efter hans vilja (önskan, plan, syfte)
så hör han (lyssnar han till) oss.
15Och om vi vet
att han hör (lyssnar till) oss
vad vi än skulle fråga om,
så vet vi att vi [redan] har det (plural; de önskningar) vi frågat (bett) honom om (begärt från honom).

[Allt det vi önskar måste överensstämma med hans vilja för att våra önskningar ska kunna bli beviljade, se även 1 Joh 3:22; Matt 26:39. Johannes går i nästa stycke vidare med vad som gäller när man ber för andra. Guds vilja är att ingen ska gå förlorad och att alla ska få tid att omvända sig, se 2 Pet 3:9. Samtidigt finns villkoret med personlig omvändelse och tro.]

16Om någon ser (skulle se) sin broder [ett trossyskon] synda [vanemässigt vika av från vägen],
    med en synd som inte leder till döden,
        ska han be, och han [Gud] ska ge honom liv.
    Jag talar om människor vars synd inte leder till döden.
Det finns synd som leder till döden,
    jag säger inte att ni ska be för den.
17All orättfärdighet [överträdelse av Guds bud] är synd,
    men det finns synd som inte leder till (involverar, resulterar i) död.

[Vad är en synd som leder till döden? På 400-talet formulerades "de sju dödssynderna": stolthet, avund, vrede, lättja, girighet, frosseri och lust. Även om dessa synder är medvetna och allvarliga, finns det förlåtelse för var och en av dem. En "synd till döden" skulle kunna vara synd som utsläcker mänskligt liv, men det finns exempel på mördare som blivit förlåtna. Natan blev sänd för att konfrontera och be för David, se 2 Sam 11. Det finns också exempel på synder som leder till syndarens egen död. Ananias och Safira dog hastigt när de ljög, se Apg 5:1-11; 1 Kor 5:5; 1 Kor 11:30. Johannes använder ofta skarpa kontraster i detta brev. Han talar om liv och död. I så fall kan han syfta på de falska profeter som utgått från församlingen, men helt lämnat tron och var andligt döda, se Matt 12:31-32; Mark 3:28-29.
    Det kan också vara så att Johannes uppmanar till bön för alla, även personer som begår allvarliga synder. Däremot, när någon dött i sin synd är det lönlöst att be för den personen. På Johannes tid fanns det, och det finns än i dag, falska läror som undervisar att det är möjligt att be för döda. Traditionen omnämns i apokryferna, se 2 Mack 12:45. Vad Bibeln lär är att det är förutbestämt att alla människor ska dö och sedan dömas, se Heb 9:27; 10:26.
    Oavsett vad "synd till döden" exakt syftar på, är den generella uppmaningen att be för den som vandrar vilse. Det är vad Jakob uppmanar till, se Jak 5:19-20. Jesus bad för Petrus den kvällen då han förnekade honom, se Luk 22:32.]

Sammanfattning
18[Brevet avslutas med tre påståenden som alla börjar med "vi vet" och handlar om att ha en klar förståelse av något.]

Vi vet (har insett/förstått) att var och en som är född av Gud inte syndar [vanemässigt – medvetet, med vilja],
    för (men att) han som är född av Gud bevarar (skyddar, vaktar) honom [håller honom intakt],
    och den onde rör (angriper) honom inte.

[Här har en del handskrifter: "den/han som är född av Gud bevarar/vaktar sig själv", se även 1 Pet 5:8.]

19Vi vet (har insett/förstått) att vi kommer från Gud,
    och att hela världen (ordnade samhällssystem med föränderlig etik och moral) ligger under den ondes våld.
    [Joh 12:31; Ef 2:2; 2 Kor 4:4; Ps 115:16]

20Vi vet (har insett/förstått) också att Guds Son har kommit
    och gett oss förståelse (insikt, förmåga att förstå),
    så att vi kan känna (få personlig erfarenhet av) honom som är sann,
    och att vi är i honom som är sann, i hans Son, Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
    Denne [man] är den sanne Guden och evigt liv.

[Ordet "sann" upprepas tre gånger och betonar bokens budskap om den ende sanne Guden och Sonen. Ordet "sann" fungerar också som en kontrast till "avgudar" i vers 21, eftersom avgudar är motsatsen till en sann Gud.]

21Kära barn [älskade unga familjemedlemmar i tron], var på er vakt mot (skydda, bevara er från) avgudarna (avbilderna) [2 Mos 20:4; falska idéer och tankar om Gud]!

[Johannes avslutande mening sammanfattar hela brevets resonemang: rata det falska och omfamna det äkta! Ordet för avgudarna kan syfta på mänskligt gjorda avgudar som Artemis och hennes tempel i Efesos, men även felaktiga idéer och föreställningar om Gud. I sin vidaste mening beskriver det allt som leder bort från Gud och tar den plats av vördnad, kärlek och tillbedjan som var tänkt att riktas enbart mot den ende sanne Guden.]

Amen (det är sant, låt det ske).





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)