¹⁵"Förbannad är den man som gör en skuren eller gjuten avgud, en styggelse för Herren (Jahveh), ett arbete av en hantverkares hand, och sätter upp den i hemlighet." [2 Mos 20:2-3]
    Och hela folket ska svara och säga: "Amen" (det är sant, låt det ske så).

¹⁶"Förbannad är den man som vanärar sin far och sin mor." [2 Mos 20:12]
    Och hela folket ska säga: "Amen" (det är sant, låt det ske så).
¹⁷"Förbannad är den man som flyttar sin grannes landmärke." [5 Mos 19:14; Job 24:24; Ords 23:10-11; Hos 5:10]
    Och hela folket ska säga: "Amen" (det är sant, låt det ske så).
¹⁸"Förbannad är den man som låter den blinde gå vilse på vägen." [3 Mos 19:14]
    Och hela folket ska säga: "Amen" (det är sant, låt det ske så).
¹⁹"Förbannad är den man som förvränger rätten för främlingen, den faderlöse och änkan."
    Och hela folket ska säga: "Amen" (det är sant, låt det ske så).

²⁰"Förbannad är den man som ligger med sin fars hustru [styvmor],
    för det är att blotta hans fars vinge [hörntofs – auktoritet, se 1 Sam 24:1-7]." [3 Mos 18:7-8; 20:11]
    Och hela folket ska säga: "Amen" (det är sant, låt det ske så).
²¹"Förbannad är den man som ligger med någon form av djur." [2 Mos 22:19; 3 Mos 18:23; 20:15]
    Och hela folket ska säga: "Amen" (det är sant, låt det ske så).
²²"Förbannad är den man som ligger med sin syster,
    hans fars dotter eller hans mors dotter." [3 Mos 18:9, 11; 20:17]
    Och hela folket ska säga: "Amen" (det är sant, låt det ske så).
²³"Förbannad är den man som ligger med sin svärmor." [3 Mos 18:17; 20:14]
    Och hela folket ska säga: "Amen" (det är sant, låt det ske så).

²⁴"Förbannad är den man som slår sin granne i hemlighet."
    Och hela folket ska säga: "Amen" (det är sant, låt det ske så).
²⁵"Förbannad är den man som tar en muta för att dräpa en oskyldig person." [3 Mos 23:8]
    Och hela folket ska säga: "Amen" (det är sant, låt det ske så).

²⁶"Förbannad är den man som inte bekräftar orden i denna undervisning
    genom att göra (hålla, efterleva) dem."
    Och hela folket ska säga: "Amen" (det är sant, låt det ske så).

En segersång. Gud beskrivs som en mäktig krigare som förgör Israels fiender. Psalmen har flera kopplingar till Ps 46-48. Inom judendomen reciteras psalmen första dagen under lövhyddohögtiden (sukkot).

Författare: Asaf

Struktur: Hela psalmen följer samma tema där varje rad handlar om Guds seger, de två förekomsterna av det hebreiska ordet selah delar upp psalmen i tre delar:

Del 1, vers 2-4
Del 2, vers 5-10
Del 3, vers 11-13

Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Till stränginstrument. En psalm, en sång, av (till) Asaf.

[Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och Ps 73-83. Den grekiska översättningen Septuaginta har också med tillägget: "en sång för assyriern".]

²Gud (Elohim) är känd i Juda,
    i Israel är hans namn stort.
³I Salem [Jerusalem] står hans lövhydda
    och hans boningsplats är Sion [tempelberget i Jerusalem, se Ps 48].
⁴Där bröt han bågens flammor (blixtrande pilar),
    skölden, svärdet och striden (slaget, kriget).

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Pilar, sköld och svärd är metaforer för att Gud avbryter, avslutar allt som står i vägen för fridsriket (tusenårsriket).]

⁵Strålande är du [Gud],
    majestätisk, mer än berg fulla av byte (föda – hebr. taref).

[Fiendenationer som Assyrien liknas vid berg, se Jes 41:15; Sak 4:7. Kanske är bilden bergen kring Jerusalem där fiendehärar är slagna, se Hes 38:12.]

⁶De tappra har blivit plundrade, de sover i sin sömn.
    De mäktiga kan inte lyfta (bokstavligt "inte hitta") sina händer.
⁷Vid din tillrättavisning, o Jakobs Gud (Elohim),
    kastas både hästar och ryttare in i dödens sömn.

⁸Du är obeskrivligt underbar, ja, det är du verkligen!
    Vem kan stå inför ditt ansikte i din närvaro, när du vredgas?
⁹Från himlen fick du domen att höras (förkunnar du domen).
    Jorden fruktar och blir stilla,
¹⁰när Gud (Elohim) står upp för att döma,
    för att frälsa alla de ödmjuka på jorden.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

¹¹För människans vrede ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig,
    du ska omgjorda dig med kvarlevans vrede.
    [Här finns en koppling till hotet från Assyrien, se Jes 37:4; 14:30.]
¹²Gör löften till Herren (Jahveh), din Gud (Elohim), och uppfyll dem.
    Låt alla runtomkring honom ge hyllning till den Ende som är värd att fruktas (vördas).
¹³Han hugger av (slår ner, inhägnar) furstarnas ande [övermod, eller släcker deras liv].
    Jordens kungar har (står i) respekt, vördnad inför honom.

Tillbaka upp

---

Ords 12:15-17

¹⁵En dåres väg är rätt i hans egna ögon,
    men den som är vis lyssnar på råd.

¹⁶En dåres ilska (heta temperament) blir synlig på en gång (ordagrant: "samma dag"),
    men den som är förståndig (välbetänkt, aktsam) döljer skam (vanära).

[Den förståndige har överseende, brusar inte upp och ger igen när han blir förorättad. Skammen kan syfta på den skada och felbehandling som en annan person orsakat. Eller så är det den skam som kommer efter att någon har överreagerat med ett häftigt vredesutbrott. Se även Ords 20:22; 24:29; Matt 18:15.]

¹⁷Den som andas trofasthet (talar sanning – hebr. poach emonah) berättar rätt,
    men ett falskt (hebr. sheqer) vittnesbörd är lögn och svek.

[Att andas trofasthet talar om en livsstil av att tala sanning och vara ärlig, jfr "andas svek" i Ords 14:5. Se även om sanningen som står fast och lögnen som vacklar i Ps 12.]

Tillbaka upp

---

Luk 10:38-11:13

Hos Marta och Maria

Betania ligger tre kilometer öster om Jerusalem. Här bodde Marta, Maria och Lasarus som Jesus ofta besökte när han var i Jerusalem.

³⁸Medan de var på väg [mot Jerusalem] gick Jesus in i en by [Betania, 3 km öster om Jerusalem, se Joh 11:1], där en kvinna som hette Marta välkomnade honom som gäst i sitt hem. ³⁹Hon hade en syster som hette Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord.

[Maria, som antagligen var den yngre systern, skulle senare smörja Jesu fötter med dyrbar olja under middagen hos Simon den spetälske, se Joh 12:2. Här sitter nu Maria i husets innergård och lyssnar på Jesu undervisning. Där är antagligen också hennes bror Lasarus, de tolv lärjungarna och andra nyfikna från byn. Att sitta vid någons fötter betyder att vara någons lärjunge, Lukas använder samma uttryck om Paulus som blev undervisad vid Gamaliels fötter, se Apg 22:3.]

⁴⁰Men Marta var distraherad (stressad, hennes uppmärksamhet drogs åt olika håll) av allt som skulle ordnas [gr. poly diakonia – ordagrant "mycket tjänande"]. Hon gick fram [avbröt Jesu undervisning] och sa: "Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnat mig ensam att ordna med allt? Säg åt henne att hjälpa mig."

[Hon förväntar sig att Jesus ska säga till Maria att hjälpa till, och det gör troligen alla andra där också; det var ju kvinnans roll att ordna med maten. För Marta var det viktigare att tjäna Jesus än att lyssna på honom.]

⁴¹Men Herren svarade henne: "Marta, Marta, vad du är stressad (har en inre oro) över mycket och är alldeles uppjagad (slamrar, väsnas, den inre oron visar sig i ett yttre tumult). ⁴²Bara ett är nödvändigt. [Kan syfta på att Marta inte behöver förbereda många avancerade maträtter utan en enkel rätt räcker, eller att lyssna till Jesus är det viktigaste och det enda som behövs.] Maria har valt det som är bättre [lärjungaskapet, att sitta vid Jesu fötter] och det ska inte tas ifrån henne."

Jesus undervisar om bön
¹En gång var Jesus på en viss plats och bad. När han hade avslutat sin bön sa en av hans lärjungar till honom: "Herre, lär oss att be, precis som Johannes lärde sina lärjungar."

[Jesus är på väg till Jerusalem, se Luk 9:51. Han har just besökt Marta och Maria i Betania och är antingen kvar där eller på någon annan plats i närheten av Jerusalem. Det var inte ovanligt att olika judiska grupper hade egna böner. Inom judendomen finns amidah, en daglig bön med arton välsignelser, och det verkar som om Johannes Döparen också hade lärt sina lärjungar en skriven bön.]

²Då sa han till dem: "När ni ber (vill be, ska be), säg så här:

'Fader [gr. pater, den bokstavliga innebörden av roten pa är någon som ger näring, beskyddar och uppehåller]!
    Låt ditt namn bli helgat (helgat vare ditt namn). [5 Mos 4:39]
    Låt ditt rike komma (kom/etablera – ditt kungarike)!
³Ge oss var dag,
    vårt dagliga [fysiska och andliga] bröd.
⁴Och förlåt oss våra synder,
    för också vi själva förlåter var och en som står i skuld till oss.
Och led (för) oss inte in i frestelse (prövning).' "

[Grekiska peirasmos har en bred betydelse av både prövning och frestelse. Den nyansskillnad som finns mellan de svenska orden finns inte i grekiskan. Gud själv frestar ingen, utan det är den onde och vårt kött som frestar oss att synda, se Matt 6:13; 26:41; Jak 1:13-14. Det är därför vi behöver vara bedjande. Däremot kan Anden föra oss in i situationer där vår tro prövas, se Luk 4:1-2.]

[I Bergspredikan några år tidigare undervisade Jesus om bön, och förklarade då att bön varken är någon uppvisning eller rabblande av tomma ord, se Matt 6:7-13; 7:7-11. Denna version är kortare än Matteus i de flesta manuskript, men innehåller samma huvudpunkter. Det finns några skillnader i ordval: Lukas har "synder" (gr. hamartia), medan Matteus har "skulder" (gr. opheilema), se Matt 6:12.]

⁵Sedan sa han till dem [och Jesus fortsätter nu att undervisa om bön genom att ge två liknelser]:

Liknelse 1 – Bulta på en väns dörr
"Anta att någon av er har en vän, och ni går till honom mitt i natten och säger till honom: 'Käre vän, kan du låna mig tre bröd [limpor], ⁶en god vän till mig som är på resa har kommit förbi och jag har inget att sätta fram åt honom.'
     ⁷Då kanske han där inne svarar: 'Lämna mig i fred. Dörren är redan låst, och jag har barnen hos mig i sängen. Jag kan inte stiga upp och ge dig något.'
     ⁸Jag säger er, även om han där inne inte stiger upp och ger honom något för vänskaps skull, så gör han det därför att den som frågar är så påträngande, och han ger honom allt vad han behöver. ⁹Därför säger jag er:

Be [fråga gång på gång], så ska det ges åt (tilldelas) er.
    Sök [leta och undersök gång på gång], så ska ni finna.
Bulta [knacka gång på gång], så ska det öppnas för er.

¹⁰För var och en som ber [och fortsätter att fråga], han får [tar aktivt och villigt emot],
och den som söker [och fortsätter att leta och undersöka], han finner [alltid mer],
och för den som bultar [och fortsätter att knacka] ska det öppnas (öppnas upp)."

[Poängen med liknelsen är att om vi har tro för att vår vän ska öppna dörren mitt i natten när vi bultar på hans dörr, hur mycket mer ska inte vår himmelske Fader låta oss få bönesvar när vi ber till honom. Vers 9-10 har vardera sex verb symmetriskt uppställda i tripletter. Den aktiva presensformen (fortsätt be, sök och bulta) visar att det handlar om uthållig bön. Passivformen i futurum (ska ges och ska öppnas) i vers 9 ramar in och indikerar att Gud är subjektet, dvs. han är den som kommer att ge bönesvar och han är den som kommer att öppna upp dörrar. Det förstärks av att sista verbet i vers 10 också är i passiv form. De grekiska orden för att finna och att öppna används i båda verserna, däremot skiljer sig orden åt i slutet på första strofen i varje vers: i vers 9 står ordet för att ge/tilldela (didomi), medan vers 10 har ordet för att få och ta emot (lambano). Verbformerna visar att det som blir givet (i passiv form) här uppmanas att villigt tas emot (i aktiv form). Se även Jak 4:8.]

Liknelse 2 – En far ger goda gåvor till sin son
¹¹"Finns det någon far bland er som skulle ge sin son en orm när han ber om en fisk, ¹²eller en skorpion när han ber om ett ägg? ¹³Om nu ni som är onda [ni som började under ondskan – den syndfulla naturen – medvetet] har sett till att ge era barn goda gåvor – hur mycket mer ska då inte er Fader i (utifrån; som är från) himlen [dvs. er himmelske Fader] ge den helige Ande åt dem som frågar [och fortsätter att fråga] honom?"

Tillbaka upp