"Se, jag ber dig, du är ofruktsam och föder inte, men du ska bli gravid och föda en son. ⁴Och i denna tid ska du hålla (vakta, skydda, bevara), jag ber dig, och inte dricka vin och starka (alkoholhaltiga) drycker och du ska inte äta något (rituellt) orent, ⁵eftersom se, du ska bli gravid och föda en son. Ingen kniv ska komma över hans huvud, eftersom ynglingen ska vara en Guds (Elohims) nasir från moderlivet och han ska börja att rädda Israel från filistéernas hand."

[Nasirlöftena finns beskrivna i 4 Mos 6:1-21. Det vanliga var att dessa var frivilliga, här ges nasirlöftet redan före befruktningen. Det innebär att även modern ska avhålla sig från vin redan under graviditeten. Att inte äta något orent är ett tillägg som är unikt för Simsons nasirlöfte. Exakt betydelse av det är oklart, eftersom ingen jude ska äta oren mat enligt föreskrifterna i Torah. Men detta visar att renheten är väldigt viktig för Simson]

Och kvinnan kom och sa till sin man, till sin man sa hon:

"En man från Gud (Elohim) kom till mig [frasen antyder att hon tror att det är en profet] och hans utseende var som utseendet hos en Guds (Elohims) ängel, mycket respektingivande, och jag frågade honom inte vem han var och han berättade inte sitt namn för mig, ⁷men han sa till mig:

'Se, du ska föda en son och nu ska du inte dricka vin och inte dricka starka drycker och inte äta något orent eftersom ynglingen ska vara en Guds (Elohims) nasir från moderlivet till den dag han dör.' "

[I en jämförelse mellan hennes rapport och det första budskapet i vers 3b-5 finns några skillnader. Hon utelämnar den sista delen att hans uppdrag har att göra med att börja rädda Israel från filistéernas hand. Hon tar inte heller med frasen att "ingen kniv ska komma över hans huvud". Detta tillsammans med hennes tillägg "tills han dör" är illavarslande och leder till sist till hans död, se Dom 16:17]

⁸Och Manoach vädjade (bad – hebr. atar) till Herren (Jahveh) och sa: "O, Herre (Adonai), låt mannen från Gud (Elohim) som du sände, komma, jag ber dig, igen till oss, och undervisa oss vad vi ska göra med ynglingen som ska födas." [Här används ett ovanligare ord för bön som ofta också involverade ett offer. Upprepningen av "oss" antyder att han var avundsjuk för att budbäraren hade kommit till hans fru och inte till honom.]
     ⁹Och Gud (Elohim) lyssnade på Manoachs röst och Guds (Elohims) ängel kom igen till kvinnan och hon satt på fältet, men Manoach hennes man var inte med (hos) henne. ¹⁰Och kvinnan skyndade sig och sprang och berättade för sin man och sa till honom: "Se [han är här]! Mannen som visade sig för mig häromdagen har just visat sig för mig igen."
     ¹¹Manoach steg då upp och gick efter sin hustru och kom till mannen och frågade honom: "Är du mannen som talade till kvinnan (min hustru)?"
    Han svarade: "Jag." [Det är jag.]
     ¹²Manoach sa: "Nu när ditt ord kommer (förverkligas, det som du har sagt sker), vad är påbudet (bindande juridiska beslut – hebr. mishpat) för ynglingen och det vi ska göra [med honom]?"
     ¹³Och Herrens (Jahvehs) ängel sa till Manoach: "Av allt som jag sagt till kvinnan, låt henne hålla (vakta, skydda, bevara) det. ¹⁴Från allt som växer från vinrankan ska hon inte äta och vin och starka drycker ska hon inte dricka och allt orent ska hon inte äta, allt som jag befallde henne ska hon hålla (vakta, skydda, bevara)."
     ¹⁵Och Manoach sa till Herrens (Jahvehs) ängel: "Stanna, jag ber dig, så att vi kan göra i ordning en killing inför ditt ansikte."
     ¹⁶Och Herrens (Jahvehs) ängel sa till Manoach: "Även om du håller kvar mig ska jag inte äta av ditt bröd och om du gör i ordning ett brännoffer måste du offra det till Herren (Jahveh)." Eftersom Manoach inte visste att han var Herrens (Jahvehs) ängel.
     ¹⁷Och Manoach sa till Herrens (Jahvehs) ängel: "Vilket är ditt namn? För när dina ord kommer (det du sagt går i fullbordan) kan vi ära dig (ordagrant "och vi kan ge dig härlighetstyngd" från ordet kavod)."
    

Vid foten av Tel Tsora finns ett altare som kallas "Manoachs altare".

¹⁸Och Herrens (Jahvehs) ängel sa till honom: "Varför frågar du efter mitt namn? Det är obeskrivligt (underbart – hebr. pili)."

[Ordet "obeskrivligt" används bara här och i Ps 139:6 där det beskriver något som går över mänskligt förstånd. Ordet kommer från verbet att göra under. Det används om Isaks födelse (1 Mos 18:14), befrielsen från Egypten (1 Mos 3:20), korsandet av Jordan (Jos 3:5), osv. Det beskriver något som är alldeles för underbart och omöjligt för oss att förstå, det är något som tillhör det himmelska och bara kan förstås i den himmelska dimensionen.] ¹⁹Och Manoach tog killingen med matoffret och offrade det på klippan till Herren (Jahveh) och det obeskrivliga gjordes och Manoach och hans hustru såg det. ²⁰Och det skedde när flamman steg upp mot himlarna från över altaret att Herrens (Jahvehs) ängel steg upp i altarets flamma. Och Manoach och hans hustru såg det och de föll ner på sina ansikten på marken. ²¹Och Herrens (Jahvehs) ängel visade sig inte igen för Manoach och för hans hustru. Vid den tiden visste Manoach att han var en Herrens (Jahvehs) ängel.
     ²²Och Manoach sa till sin hustru: "Vi ska döden dö eftersom vi har sett Gud (Elohim)."
     ²³Och hans hustru sa till honom: " [Om] Herren (Jahveh) har behag till att döda oss skulle han inte ta emot ett brännoffer och ett matoffer från vår hand och han skulle inte låta oss se alla dessa ting och inte vid denna tid låtit oss höra dessa ting."
     ²⁴Och kvinnan födde en son och hon gav (kallade) honom namnet Simson (hebr. Shimshon; betyder "som solen") och ynglingen växte upp och Herren (Jahveh) välsignade honom. ²⁵Och Herrens (Jahvehs) Ande började röra vid (verka, oroa, skaka, "hamra på" – hebr. paam) honom i Machane-Dan [Dans läger – distriktet dit Dans stam immigrerade, se Dom 18:12] mellan Tsorah och Eshtaol.

[Det hebreiska ordet för att röra vid har betydelsen av en hammare som upprepade tillfällen hamrar och formar en metall på ett städ. Ordet återfinns bara 5 ggr i GT och översätts ofta oroa (1 Mos 41:8; Ps 77:5; Dan 2:1, 3). I berättelsen som följer nämns åtminstone sju tillfällen då Simson fylls av Guds kraft, se Dom 14:6, 19; 15:4-5, 8, 14-15; 16:3, 30.]



Simson förråder sin hemlighet för sin filisteiska fru

Timnah (Tel Batash) i Judéen.

©Miguel Nicolaevsky

¹Och Simson gick ned [från bergsbygden] till [den filisteiska staden] Timnah och såg en kvinna i Timnah, en dotter till en filisté.

[Timnah (Tell Batash) var en stad i Juda 7 km norr om Beit-Shemesh. Det var en gränsstad för Juda stams område, se Jos 15:10. Det var hit Juda gick och Tamar förklädde sig till en prostituerad, se 1 Mos 38:12-14. Beskrivningen "gick ned" och de tidigare händelserna här med Juda, förbereder läsaren på att det som nu kommer ske inte är bra. Simson har alla förutsättningar med föräldrar som ville leva rättfärdigt i en ogudaktig tid och till och med en ängel som proklamerade hans födelse. I jämförelse med Jefta som var född av en prostituerad och blev driven ut ur hemmet, se Dom 11:2, hade han alla förutsättningar, men det krävs mer för att följa Guds väg. Det är en skillnad mellan att tillfälligt verka i Andens kraft och vara kontrollerad av Anden. Andens frukt består bl.a. av självbehärskning, se Gal 5:23.]

²Och han kom upp och berättade för sin far och för sin mor och sa: "Jag har sett en kvinna i Timnah, en dotter till en filisté, gå nu och ta henne till hustru åt mig."
     ³Men hans far och hans mor sa till honom: "Finns det ingen kvinna bland dina bröders döttrar [vår stam – Dan] eller bland hela mitt folk [det judiska folket], så att du måste gå och ta en hustru från de oomskurna filistéerna?"
    Men Simson sa till sin far: "Hon – ta henne till mig, för hon är den rätta för mina ögon."

[Den hebreiska ordföljden har "hon" först, vilket betonar Simsons beslut, som bara är baserat på känslor, att det inte finns några alternativ – det är henne han ska ha. Intressant är också föräldrarnas argumentation och vilka skäl de anger. De verkar mest se det som ett kulturellt problem. De nämner inget om förbudet i 5 Mos 7:1-5 eller nasirlöftet och tilltalet att han ska rädda Israel från just filistéerna (Dom 13:2).]

⁴Men hans far och hans mor visste inte att det var från Herren (Jahveh), eftersom han [Herren] sökte ett tillfälle (anledning – hebr. toanah) mot filistéerna. Vid den tiden rådde filistéerna över Israel.

[Denna kommentar från författaren är en nyckelvers för att förstå hela episoden med Simson. Substantivet toanah används bara här, men verbet anah används för att beskriva en lämplig tid för att något ska ske. Israeliterna hade blivit mer och mer bekväma med att dras med i de omkringliggande folkens seder och moral. Nu kommer Gud låta även mänsklig svaghet verka för hans syften, tog inte israeliterna upp striden mot filistéerna, kommer han låta filistéerna resa sig upp mot Israel.]

Scen från filmen Samson från 2018.

⁵Så gick Simson ner till Timnah, tillsammans med sin mor och far. När de kom till Timnahs vingårdar, då mötte plötsligt ett ungt rytande lejon honom.

[Det första verbet "gick" är i singular, vilket betonar att det var Simson som var den pådrivande i att de gick ner, och hans föräldrar följde honom. Nästa verb "kom" är i plural, vilket visar att de alla kom förbi vingården. Förmodligen kommer Simson till vingården före sina föräldrar, eller så dröjer han kvar medan de går vidare, eftersom de inte är medvetna om vad som hänt (vers 6). Denna händelse blir en parallellhandling som vävs samman i Simsons gåta och når sitt crescendo i Dom 15:9.]

⁶Och Herrens (Jahvehs) Ande kom mäktigt (föll, svepte hastigt och med kraft) över honom och han slet sönder (delade – hebr. shasa) det [det stora lejonet] som om det var en [liten] killing, och han hade ingenting [inget verktyg eller vapen] i sin hand. Men han berättade inte för sin far och sin mor vad han hade gjort. ⁷Och han gick ner och talade med kvinnan [i Timnah] och hon behagade Simsons ögon.

[Här berättas inte hela historien men man kan på goda grunder anta att föräldrarna har pratat med varandra och kommit överens innan fästman och fästmö nu får träffa varandra till förlovningen, för att sedan vara åtskilda i enlighet med dåtidens tradition, fram till bröllopet.]

⁸Och efter en tid (ordagrant dagar) [troligen ett år, den normala seden mellan trolovning och bröllop] återvände han för att ta henne [som sin hustru], och han vek av för att se [resterna av] lejonets kropp, och se, där var en församling (hushåll – hebr. edah) av bin [en bisvärm] i lejonets kropp och honung.

[Bin söker sig inte normalt sett till kadaver, men här har kroppen förmultnat och torkat. Även detta visar att det gått ett år sedan händelsen. Ordvalet edah istället för det vanliga ordet för svärm (hebr. seres) är medvetet av författaren. Ordet används alltid om människor och då ofta en grupp israeliter (ett hushåll med 10 personer, se 2 Mos 12:3). Mitt i en miljö av förruttnelse, kan Gud låta det komma honung och sötma. Frågan kommer nu om Simson kommer följa sitt nasirlöfte och inte röra vid något dött (3 Mos 6:6), något som även gällde alla israeliter (3 Mos 11:24-25, 39).]

⁹Och han skrapade ut den i sin hand och gick, och åt medan han gick, och han kom till sin far och till sin mor och gav till dem och de åt. Men han berättade inte för dem att han skrapat honungen ur lejonets kropp. [Ännu en gång följer Simson sina begär. Det anas hur han nonchalant tar det han vill och sedan går och äter. Han ger också till sina föräldrar, vilket gör att de också blir rituellt orenade. Hans föräldrar hade helgat honom, nu vanhelgar han dem utan att de ens vet om det.]
     ¹⁰Och hans far gick ner till kvinnan [i Timnah] och där ordnade Simson en fest (hebr. mishte), eftersom de unga männen brukade göra det.

[Bröllopsfesten brukade pågå i sju dagar, se vers 12. Det normala enligt judisk tradition är att den blivande brudgummen har med sig sina vänner, men nu kommer Simson ensam. Ordet för fest kommer från verbet att dricka (hebr. shata). Ett av de mest vanliga fynden i filisteiska bosättningar är bägare med en sil, ofta kallad "ölbägare". Arkeologin bekräftar att alkoholen flödade under dessa tillställningar, se även Est 5:6; Dan 5:1-2. Genom att dricka vin bryter Simson ännu ett nasirlöfte, se 4 Mos 6:3-4.]

¹¹Och det skedde när de såg honom att de tog 30 [filisteiska] bröllopsvänner (marskalkar – hebr. merea) att vara med honom [för att ansvara för bröllopsfesten].
     ¹²Simson sa då till dem: "Låt mig förelägga en gåta (hebr. chod chida; ordagrant: "låt mig gåta en gåta") för er. Om ni kan berätta gåtans lösning (hebr. haged hagido; ordagrant berättande berätta) för mig inom festens sju dagar och finna den, då ska jag ge er 30 linneskjortor och 30 ombyten kläder. ¹³Men om ni inte kan berätta för mig, då ska ni ge mig 30 linneskjortor och 30 ombyten kläder."
    De svarade honom: "Förelägg gåtan för oss och låt oss höra."

[Dåtidens investeringar var bland annat kläder, se Matt 6:19. Utifrån männens protester i vers 15 förstår vi också att värdet på belöningen var stor.]

¹⁴Han sa till dem:

"Från ätaren kommer fram mat
    och från den starke kommer fram sötma."

Men ingen av dem kunde berätta gåtan på tre dagar. ¹⁵Och det skedde på den sjunde dagen att de sa till Simsons hustru: "Locka din man så att han berättar gåtan för oss, annars bränner vi dig och din fars hus med eld, har ni kallat hit oss för att göra oss fattiga?" ¹⁶Och Simsons hustru grät över (på) honom [klängde sig mot honom] och sa: "Du hatar mig bara, du älskar mig inte, du har förelagt en gåta till mitt folks söner och berättar inte för mig och säger till henne [din hustru]: 'Se, till min far och till min mor berättar jag inte och till dig [ska jag] berätta?' " [Se vers 6 och 9] ¹⁷Och hon grät över honom den sjunde dagen, medan festen pågick, och det skedde på den sjunde dagen att han berättade för henne, eftersom hon pressade honom hårt. Och hon berättade gåtan för sitt folks söner.
     ¹⁸Och männen i staden sa till honom på den sjunde dagen innan solen gick ner:

"Vad är sötare än honung
    och vad är starkare än ett lejon?"

Och han sa till dem: "Om ni inte hade plöjt med min kviga ['mjölkat min fru på information'], hade ni inte löst min gåta."

¹⁹Och Herrens (Jahvehs) Ande kom över honom och han gick ner till [den filisteiska staden] Ashkelon [en sträcka på 3,7 mil] och slog 30 män av dem och tog deras kläder och gav till dem som svarat rätt på gåtan. Och hans vrede var upptänd och han gick upp till sin fars hus. ²⁰Men Simsons hustru gavs till [giftes bort med] en av hans bröllopsvänner (marskalkar – hebr. merea), den som han fått som marskalk. [Hon gifts bort till hans bestman, troligtvis en av de 30 filisteiska bröllopsvännerna (vers 14). Se även Joh 3:29.]

Simson besöker sin fru i Timnah
¹Och det skedde efter en tid, när det var dags för veteskörden [i maj-juni] att Simson besökte sin hustru [i Timnah] med en killing och han sa: "Jag vill gå in till (ha sexuellt umgänge med) min hustru i kammaren." Men hennes far lät honom inte gå in. ²Och hennes far sa: "Jag tänkte verkligen att du hatar henne, därför gav jag henne till din bestman (hebr. merea) [som ansvarade för festligheterna kring bröllopet]. Är inte hennes yngre syster vackrare än hon? Ta henne [den yngre], jag ber dig, istället för henne [din hustru]."
     ³Men Simson sa till dem: "Den här gången utan skuld inför (blir jag kvitt) filistéerna, om jag gör dem något ont (skadar dem)." ⁴Och Simson gick och fångade 300 rävar och tog facklor och band ihop svans med svans och satte en fackla i mitten mellan två svansar. ⁵Och när han hade tänt facklorna lät han dem gå in i filistéernas stående säd [korn- och vetefälten] och brände både sädeskärvarna [högar av säd som redan skördats] och den stående säden [oskuren säd] och dessutom olivplanteringarna [och förstörde på det sättet också höstens skörd].
     ⁶Och filistéerna sa: "Vem har gjort detta?" Och de sa: "Simson, timnitens svärson, eftersom han har tagit hans hustru och gett henne till hans bestman (hebr. merea) [som ansvarade för bröllopet]."
    Så filistéerna kom upp och brände henne och hennes far i eld. [Det som de 30 filisteiska bröllopsvännerna hotat att göra mot Simsons hustru om hon inte ger dem svaret på gåtan, sker nu ändå eftersom hennes far inte har respekterat att hon är Simsons hustru, se Dom 14:15.] ⁷Och Simson sa till dem: "Om ni gör på detta sätt kommer jag att hämnas dem och därefter upphöra." ⁸Och han slog dem – lår över höft, en stor slakt (han fullständigt förgjorde dem). [Uttrycket "lår på höft" är troligtvis ett ordspråksliknande uttryck, liknande svenskans "slå någon sönder och samman".] Sedan gick han ner och bodde i klippans klyfta i Etam.

[Det finns en stad nära Betlehem som heter Etam (2 Krön 11:6), men den ligger för långt österut, och Simson är inte i en stad. Det vanligaste förslaget är Arak Ismain (ett område med många grottor) just utanför Simsons hemstad Tsorah i Juda.]

Simson dödar 1 000 filistéer

Just norr om Beit Shemesh ligger Arak Ismain där det finns flera grottor som kan ha varit den plats där Simson höll till.

⁹Och filistéerna gick upp och slog läger i Juda och spred ut sig i Lechi [som betyder käkben – troligtvis i närheten av Beit-Shemesh].

[Det är troligt att de flesta daniterna redan har flyttat upp i norr eftersom filistéerna söker efter Simson i Juda, inte i Dans område. Dans stam har inte fullföljt det uppdrag som Josua gav dem att inta det område som tilldelades dem (Jos 18:3), och på vägen norrut anammade hela stammen även avgudadyrkan, se Dom 18. Simsons familj är en av få daniter som är kvar i Dans ursprungliga område som Josua tilldelade dem (Jos 19:40-48). Det är troligen också orsaken till att just den familjen fått sin speciella kallelse som inleds med ett änglabesök, se Dom 13:3. Egentligen gör Simson det som hela Dans stam skulle ha gjort.
    Exakt var Lechi ligger är inte säkerställt. I vers 17 får platsen namnet "käkbenshöjden". Det kan syfta på en grottöppning, bergsformation eller något annat som liknar en åsnekäke, eller så fick den höjden sitt namn på grund av händelserna här i vers 9-20. På samma plats finns även källan Ein-Haqore (vers 19). Även klyftan i Etam (vers 8 och 11) bör inte vara så långt från Lechi. De flesta identifierar Lechi någonstans i området kring Beit-Shemesh. I vers 9-10 är det dock tydligt att filistéerna går "upp" till någon av Judas huvudstäder som var Betlehem (Dom 12:8; 17:7) eller Hebron (Dom 1:20; 16:3), därifrån går man "ner" till Etam. En annan koppling till Dans stam (Dom 13:2) är att det området ser ut som ett käkben ovanifrån. Det är inte ovanligt att platser får namn utifrån sin form, jfr Harpsjön (hebr. Jam Kinneret).]

¹⁰Juda män frågade: "Varför har ni kommit upp mot oss?"
    De svarade: "Till att binda Simson har vi kommit upp, för att göra mot honom som han har gjort mot oss."
     ¹¹Och 3 000 män från Juda gick ner till klippans klyfta i Etam och sa till Simson: "Vet du inte att filistéerna råder över oss? Vad är det du har gjort mot oss?"
    Han svarade dem: "Som de gjorde mot mig så har jag gjort mot dem." ¹²Och de sa till honom: "Vi har kommit ner för att binda dig och ge dig i filistéernas hand."
    Och Simson sa till dem: "Ge er ed till mig att ni inte själva ska falla över mig."
     ¹³De svarade honom och sa: "Nej, men vi ska binda dig och ge dig i deras hand men försäkrar att vi inte ska döda dig." Och de band honom med två nya rep och förde upp honom från klippan. ¹⁴När han kom till Lechi, ropade filistéerna högt (gav upp ett härskri) och rusade mot honom. Då kom Herrens (Jahvehs) Ande över honom, och repen runt hans armar blev som lintrådar som fattat eld, och de smälte och hans rep [rann av honom] bort från hans händer. ¹⁵Och han hittade en färsk åsnekäke [här används samma ord för käke som i platsen Lechis namn] och sträckte fram sin hand och tog den och slog 1 000 män [med den].
     ¹⁶Och Simson sa:

"Med ett käkben (hebr. lechi) från en åsna (hebr. chamor),
    en hög, två högar (hebr. chamor chamoratajim);
med ett käkben från en åsna,
    har jag slagit 1 000 män."

[Denna vers är en poetisk segersång. Det är också en ordlek där ordet för åsna och hög har samma rot chamar och skrivs med samma tre hebreiska bokstäver (chet, mem och resh). De två fraserna är parallella och det sker en stegring. Hög är singular och sedan upprepas högar i dual-formen, dvs. två högar. Exakt vad "hög" betyder är inte helt klart, men sången antyder att Simsons seger skedde i flera steg, en hög, sedan två högar, osv. Talet 1 000 är inte ett exakt, utan ett typiskt poetiskt skrivsätt för att det är många. Jfr även Davids segersång, se 1 Sam 18:7.]

¹⁷Och det skedde när han hade slutat tala att han kastade iväg käken från sin hand, och den platsen [heter, fick namnet] Ramat-Lechi [ordagrant: "Käkbenshöjden"].
     ¹⁸Och han var mycket törstig och ropade till Herren (Jahveh) och sa: "Du har gett i din tjänares hand denna stora befrielse, och nu låter du mig dö av törst och falla i de oomskurnas hand." ¹⁹Och Gud (Elohim) klöv fördjupningen som finns i Lechi och lät vatten komma ut därifrån och han drack och hans ande återvände och han blev upplivad. Därför kallade (gav) han [källan] namnet Ein-Haqore, som finns i Lechi till denna dag. [Källans namn kommer från de hebreiska orden ein och qara och är ordagrant "Rop-källan". Här finns en parallell till 2 Mos 17:1-7.]

²⁰Han [Simson] dömde Israel i 20 år, under filistéernas dagar [då de styrde över Israel, se Dom 14:4, 11].

[Formuleringen får läsaren att tro att cykeln med Simson är färdig, men det är den inte. I nästa vers följer en ny episod där den gemensamma nämnaren är Simsons förtjusning i kvinnor och platsen, i detta fall så långt ner i Filistéen han kunde komma – Gaza.]

Tillbaka upp

---