Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - lördag 28/3

5 Mos 9:1-10:22, Ps 69:19-37, Ords 12:2-3, Luk 8:4-21

5 Mos 9:1-10:22

Inte på grund av Israels rättfärdighet
1Hör Israel! Du ska idag gå över Jordan för att gå in och fördriva länder större och mäktigare än du själv, städer stora och befästa upp till himlarna, 2ett stort och högrest folk, Anakims söner som du känner och du har hört (sägas): "Vem kan stå inför Anaks söner (anakiterna)?" 3Vet (ha intim kunskap) därför idag att Herren din Gud (Jahveh Elohim) är han som går över framför dig som en förtärande eld. Han ska förgöra dem och han ska ta ner dem inför dig, så ska du driva ut dem och få dem att förgås med hast som Herren (Jahveh) har talat till dig.
     4Tala (tänk) inte i ditt hjärta efter att Herren din Gud (Jahveh Elohim) har kastat ut dem framför dig och säg: "För min rättfärdighet har Herren (Jahveh) fört hit mig för att besätta detta land", då det är för dessa hednafolks ondska som Herren (Jahveh) driver ut dem framför dig. 5Inte för din rättfärdighet och ditt hjärtas uppriktighet (rättsinnighet, integritet – hebr. josher) går du in för att besätta deras land, utan för dessa hednafolks ondska driver Herren din Gud (Jahveh Elohim) ut dem framför dig och för att stadfästa ordet som Herren (Jahveh) gav med ed (svor, lovade) till Abraham, till Isak och till Jakob. 6Vet därför (ha intim kunskap om) att det inte är för din rättfärdighet som Herren din Gud (Jahveh Elohim) ger dig detta goda land för att besätta det, för du är ett styvnackat folk.

Guldkalven
7Kom ihåg, glöm inte hur du gjorde Herren din Gud (Jahveh Elohim) vred i öknen. Från den dag då du gick ut från Egyptens land till dess du kom till denna plats, har du varit upprorisk mot Herren (Jahveh). 8Även vid Horeb (hebr. Chorev) [Sinai berg – så nära inpå det mirakulösa uttåget från Egypten] upptände ni Herrens (Jahvehs) vrede och Herren (Jahveh) var så vred på er att han förgjorde er [2 Mos 32]. 9När jag var borta uppe på berget för att ta emot stentavlorna, förbundets tavlor (förbundet) som Herren (Jahveh) skurit med er, då stannade jag på berget i 40 dagar och 40 nätter, jag varken åt bröd eller drack vatten, 10och Herren (Jahveh) gav till mig två stentavlor skrivna med Guds (Elohims) finger, och de var skrivna enligt alla de ord som Herren (Jahveh) talat med er på berget ut från mitten av elden på samlingens dag.
     11Och det hände vid slutet på de 40 dagarna och de 40 nätterna att Herren (Jahveh) gav mig de två stentavlorna, förbundets tavlor. 12Och Herren (Jahveh) sa till mig: "Stå upp, gå ner snabbt härifrån, för ditt folk som du har fört ut ur Egypten har handlat fördärvligt, de är snabba att vända sig bort från vägen som jag har befallt dem, de har gjort sig en gjuten bild."
     13Vidare talade Herren (Jahveh) till mig och sa: "Jag har sett detta folk och se det är ett styvnackat folk, 14låt mig vara ensam så att jag kan utrota dem och utplåna deras namn under himlarna (ordagrant: 'från under himlarna'), och jag ska av dig göra ett folk mäktigare och större än dem." [Utplånandet på jorden beskrivs utifrån Guds perspektiv – jag ska utplåna från under himlarna.]
     15Så jag vände och kom ner från berget, och berget brann i eld och de två förbundstavlorna var i mina två händer. 16Och jag såg och se, ni hade syndat mot Herren er Gud (Jahveh Elohim), ni hade gjort en gjuten kalv, ni hade snabbt vänt er bort från vägen som Herren (Jahveh) befallt er. 17Och jag tog tag i de två tavlorna och kastade bort dem från mina två händer och bröt dem inför era ögon.
     18Och jag föll ner inför Herren (Jahveh) som de första 40 dagarna och 40 nätterna. Jag åt inget bröd och drack inget vatten, på grund av er synd som ni syndat när ni gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon och provocerade (förtörnade) honom. 19Jag fruktade för vreden och den heta ilskan, som Herren (Jahveh) vredgades mot er till att utrota er. Men Herren (Jahveh) lyssnade på mig även den gången. 20Dessutom var Herren (Jahveh) mycket vred på Aron och ville förgöra honom och jag bad även för Aron vid samma tillfälle. 21Och jag tog er synd, kalven som ni hade gjort, och brände den i eld och slog den i bitar och malde ner den tills det bara var fint (tunt) stoft, och jag kastade stoftet i bäcken som rann ner från berget.
     22Och vid Tavera och vid Massa och vid Kivrot-Hataava gjorde ni Herren (Jahveh) vred.
     23Och när Herren (Jahveh) sände er från Kadesh-Barnea och sa: "Gå upp och besätt landet som jag har gett er" då var ni upproriska mot Herren er Guds (Jahveh Elohims) befallning och trodde honom inte och lyssnade inte till hans röst. 24Ni har varit upproriska mot Herren (Jahveh) från den dag jag lärde känna (blev intimt förtrogen med) er.

25Och jag föll ner inför Herren (Jahveh)
    de 40 dagarna
    och de 40 nätterna
som jag föll ner,
eftersom Herren (Jahveh) hade sagt att han skulle utrota er. [5 Mos 9:18]

26Och jag bad till Herren (Jahveh) och sa: "Herre (Adonai), Herre (Jahveh), utrota inte ditt folk och din arvedel som du har återlöst genom din storhet, som du har fört ut ur Egypten med en mäktig hand. 27Kom ihåg dina tjänare, Abraham, Isak och Jakob. Se inte till envisheten hos detta folk och inte till deras ondska, och inte till deras synd, 28för att inte landet som du fört oss ut ur ska säga: 'Eftersom Herren (Jahveh) inte kunde föra dem in i landet som han talat till [lovat] dem och eftersom han hatade dem, har han fört dem ut för att slakta dem i öknen.' 29Likväl är de ditt folk och din arvedel som du har fört ut med din stora makt och med din utsträckta arm."

Nya stentavlor
1Vid den tiden sa Herren (Jahveh) till mig: "Hugg dig två tavlor av sten, likadana som de första, och kom upp till mig på berget och gör dig en ark av trä, 2så ska jag skriva på tavlorna de ord som var på de första tavlorna som du bröt sönder och du ska lägga dem i arken."
     3Så jag gjorde en ark av akaciaträ och högg två stentavlor, likadana som de första, och gick upp på berget med de två tavlorna i mina händer. 4Och han skrev på tavlorna som den första gången, de tio orden som Herren (Jahveh) talade till er på berget ut från mitten av elden på samlingens dag, och Herren (Jahveh) gav dem till mig. 5Och jag vände om och kom ner från berget och lade tavlorna i arken som jag hade gjort och där är de som Herren (Jahveh) befallde mig.
     6Och Israels söner vandrade från Beerot-Benjaakan till Mosera, där Aron dog och där blev han begravd. Och hans son Elazar tjänstgjorde som präst i hans ställe. 7Därifrån vandrade de till Gudgoda [betyder: att skära bort] och från Gudgoda till Jotvata [betyder: trivsel], ett land med vattenbäckar. 8Vid den tiden avskilde Herren (Jahveh) Levi stam till att bära Herrens (Jahvehs) förbundsark, till att stå inför Herrens (Jahvehs) ansikte och betjäna honom och till att välsigna i hans namn, till denna dag. 9Eftersom Levi inte har någon del eller arv med sina bröder är Herren (Jahveh) hans arv som (i enlighet med vad) Herren din Gud (Jahveh Elohim) har talat till honom.
     10Och jag [betoning på jag Mose], jag stod på berget som den första gången, 40 dagar och 40 nätter [5 Mos 10:6], och Herren (Jahveh) lyssnade till mig även den gången så att Herren (Jahveh) inte utrotar er. 11Och Herren (Jahveh) sa till mig: "Res dig, gå inför folket och se till att de drar vidare så att de går in och tar landet i besittning, som jag lovade (svor, gav min ed) till deras fäder att ge till dem."

Gudsfruktan
12Och nu Israel, vad begär Herren din Gud (Jahveh Elohim) av dig?
Att du vördar Herren din Gud (Jahveh Elohim)
att du vandrar på alla hans vägar
och att du älskar honom
och att du tjänar Herren din Gud (Jahveh Elohim)
    med hela ditt hjärta
    och med hela din själ (din person, varelse)
13att du håller (vaktar, skyddar, bevarar) Herrens befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot)
    och hans förordningar (ordagrant "saker inristat") som jag befallt (hebr. tsavah) er idag.
14Se, himlarna och himlarnas himmel, jorden och allt som är på den tillhör Herren (Jahveh) din Gud (Elohim). 15Bara Herren (Jahveh) hade behag i dina fäder och älskade dem, och han valde deras säd efter dem, även er, från alla folk som det är idag. 16Omskär därför ert hjärtas förhud och var inte längre styvnackade. 17För Herren (Jahveh), din Gud (Elohim), han är gudarnas Gud (hebr. elohim ha-elohim) och herrarnas Herre (hebr. adon ha-adon), den Store Guden (hebr. El ha-gadol), den Mäktige och den Vördnadsbjudande (Fruktansvärda), som inte har anseende till person och inte tar mutor. 18Han verkställer påbuden (bindande juridiska beslut – hebr. mishpat) för de faderlösa och änkorna och älskar främlingen och ger honom bröd och kläder. 19Därför ska du älska främlingen, för du var en främling i Egyptens land. 20Du ska vörda Herren (Jahveh) din Gud (Elohim). Honom ska du tjäna och till honom ska du hålla dig (klänga dig fast, vara fastklistrad vid) och i hans namn ska du avlägga ed (göra löften). 21Han är din ära och han är din Gud (Elohim) som har gjort dessa stora och fantastiska ting för dig som dina ögon har sett. 22Dina fäder gick ner till Egypten med 70 personer och nu har Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) gjort dig som himlarnas stjärnor i antal.

Ps 69:19-37

19Kom till (nära) min själ (mitt liv, hela min person), återlös den,
    betala lösensumman för mina fienders skull.

20Du känner till (vet allt om) mina förebråelser,
    min skam och min förvirring.
Dina motståndare finns alla inför dig;
     21förakt har brutit ner mitt hjärta och jag är svårt sjuk.
Jag söker efter någon som kan visa medlidande,
    men där finns ingen, och efter tröstare, men fann ingen.
22De har lagt gift (galla, bitterhet) i min mat
    och i min törst gav de mig vinättika att dricka.

[Hebr. rosh används för gift, ofta framtaget från en växt (Hos 10:4; Amos 6:12) eller ormgift, se 5 Mos 32:33; Job 20:16. När Jesus hänger på korset erbjöds han först galla för att mildra lidandet, vilket han nekade (Matt 27:34). Sedan erbjuds han surt vin som han tog, vilket förlängde lidandet, se Joh 19:29.]

23Låt deras bord framför dem bli en snara,
    och deras frid (säkerhet, trygga förhållanden) bli en fälla för dem.
24Låt deras ögon förmörkas så att de inte ser,
    och låt deras höfter skaka.
25Utgjut din harm över dem
    och låt din brinnande vrede hinna ikapp dem.
26Låt deras läger bli öde,
    låt ingen få bo i deras tält.

27[Nu ges orsaken till varför psalmisten ber som han ber. Här finns likheter med Job och den lidande tjänaren i Jes 53:3-5.]

Eftersom de förföljer honom som du har slagit (disciplinerat)
    och räknar [återberättar, sprider rykten om] din slagnes lidande.
28Ge dem (addera) överträdelse till deras överträdelser
    och låt dem inte komma in i din rättfärdighet.
29Låt dem raderas ur Livets bok
    och låt dem inte bli upptecknade bland de rättfärdiga.
30Jag är plågad och i smärta,
    låt din frälsning (räddning), Gud (Elohim), beskydda mig (sätta mig på en hög plats).

Individuell lovprisning
31Låt mig prisa Herrens (Elohims) namn med sång (hebr. shir)
    och upplyfta honom med tacksägelse.
32Det ska behaga Herren (Jahveh) mer än [ett offer av] nötboskap [hebr. shor, snarlikt med sång i vers 31]
    eller [en fullvuxen] en tjur med horn och klövar. [3 Mos 11:3]
33De ödmjuka (betryckta, fattiga) ska se det och vara glada.
    [Att offra oxar var dyrt.]
    Ni som frågar efter (söker, tar er tillflykt till, ofta träder fram inför) Herren (Elohim) – ja, era hjärtan ska återupplivas.
34För Herren (Jahveh) lyssnar till de fattiga och behövande,
    och försmår inte dem som är fångar (i fångenskap).

Gemensam lovprisning
35Låt himlarna och jorden prisa honom,
    havet och allt som rör sig däri.
36För Gud (Elohim) ska frälsa Sion [tempelberget i Jerusalem]
    och åter bygga upp Juda städer.
Sedan ska de bo där och besitta det [Sion – Jerusalem, se Ps 48:13; 102:14].
     37Hans tjänares barn ska ärva det
    och de som älskar hans namn ska bo där.

Ords 12:2-3

2En god människa [som inte planerar ondska mot sin medmänniska] får (drar ut/fram) nåd (favör, accepterande, uppskattning) av Herren (Jahveh),
    den som gör onda planer blir fördömd.

3Ingen människa kan bestå (vara säker) genom [att göra] ondska,
    men de rättfärdiga står stadigt (är djupt rotade) och kan inte rubbas.

Luk 8:4-21

Jesus talar i liknelser

Liknelsen om säden och de fyra jordmånerna

Ett nyligen plöjt fält nära Galileiska sjön.

4[Ordet liknelse (gr. parabole) betyder att "kasta vid sidan om". Genom att använda praktiska exempel från vardagen belyser Jesus andliga sanningar. I evangelierna återges ett trettiotal olika liknelser. Denna liknelse om såningsmannen är viktig. Jesus säger själv att en rätt förståelse av den är grunden för att förstå alla andra liknelser, se Mark 4:13.]

En stor folkskara höll på att samlas, och människor kom ut till Jesus från stad efter stad, då sa han till dem i en liknelse:
5"En såningsman gick ut för att så sin säd.

När han sådde föll en del vid vägen,
    och det blev nedtrampat
    och himlens fåglar åt upp det.

6En del föll på berghällen [det tunna lager jord som täckte berget],
    men så fort det hade börjat växa upp (gro) torkade det bort,
    eftersom marken inte hade någon fukt. [Den brännande solen torkade snabbt ut jorden, och utan rot vissnade det som såtts, se Matt 13:6.]

7En del föll mitt bland törne [frön och rötter, oftast vid fältets kanter],
    men törnet växte upp tillsammans med säden
    och kvävde den.

8En del föll i god jord,
    och när det vuxit upp
    bar det hundrafaldig skörd."
Sedan ropade han med hög röst: "Den som har öron att höra med, lyssna noggrant på det jag sagt!"

[Jesus förklarar liknelsen i vers 11-15. Israel har ett subtropiskt klimat. Man sår under höstens regnperiod och skördar på våren före den torra heta sommaren. Bilden för den här liknelsen är en åker där en väl upptrampad stig passerar rakt igenom den. En såningsman sprider ut säd för hand. De olika jordmånerna syns inte för blotta ögat eftersom hela åkern nyligen är plöjd. Liknelsen säger inget om proportionerna mellan god och dålig jord, men generellt sett består en åker till största delen av god jord.]

9Hans lärjungar frågade honom vad denna liknelse betydde.
     10Han sa: "Ni har fått gåvan att lära känna (att få en personlig erfarenhet av och en klarare förståelse av) Guds kungarikes mysterier (hemligheter, dolda planer), men för andra är de i liknelser. Detta är för att [Jes 6:9 ska bli uppfyllt]: De ska inte se, fast de ser, och inte förstå, fast de hör."

Förklaringen av liknelsen med jordmånerna
11"Detta är liknelsens innebörd:
Säden är Guds ord.

12Den säd som föll vid vägen är de som har hört, men sedan kommer djävulen och tar bort ordet från deras hjärtan [ofta genom invanda tankemönster], så att de inte längre tror och blir frälsta (bevarade, helade, upprättade, får evigt liv). [Ordet 'väg' kan också betyda invanda tankebanor, tankemönster, dvs. förutfattade meningar och erfarenheter av Guds ord som trampar ner det. För att budskapet ska slå rot krävs också tro, se Heb 4:2.]

13Den säd som föll på berghällen [det tunna jordlagret över berget] är de som tar emot ordet med glädje, men inte har någon rot. De tror ett tag, men i tider av prövning faller de av (drar sig tillbaka, håller sig på avstånd).

14Den säd som föll bland törnen är de som hör, men senare under livets gång (vandring) kvävs av:
    oro (bekymmer för morgondagen, omsorg om allt det materiella i den här världen)
    och rikedom
    och njutningslystnad [intressen vid sidan av Gud].
De slutför inte vad de påbörjat (frukten mognar inte).

[Törne är ett ogräs med taggar och kraftigt rotsystem, det kan bli upp till två meter högt och tränger undan all annan växtlighet. Det grekiska ordet som används för törne är akantha. Grundordet är extremer, eller att föra något till den yttersta punkten. Det är alltså ett intresse, en lära eller något annat som tar allt fokus. Det är ett skrämmande sammanträffande att det just är en krona av törne som sätts på Jesu huvud när han korsfästs.]

15Men den säd som föll i den goda jorden är de som när de hört ordet med ett ärligt och gott hjärta, håller fast vid det och bär frukt genom att vara uthålliga."
Liknelsen om oljelampan

Oljelampor av lera var den vanliga ljuskällan på Jesu tid.

16[Jesus är världens ljus, och hans undervisning ska inte döljas av Jesu lärjungar, utan förmedlas vidare till andra. Jesus illustrerar detta med några vanliga föremål som fanns i varje hem. Oljelampan användes för att lysa upp hemmet och sädesmåttet på cirka åtta liter användes för att mäta upp mjöl, men kunde också ställas upp och ner och fungera som ett lampställ.]

[Jesus fortsätter att tala i liknelser:] "Ingen tänder en oljelampa och sätter den under ett sädesmått eller under en bädd, utan man sätter den på en hållare, så att de som kommer in ser ljuset. 17Det finns inget fördolt som inte ska uppenbaras, och inget är gömt som inte ska komma i ljuset. [Även om liknelserna nu var dolda för många skulle Guds rike snart bli synligt.] 18Var uppmärksamma på hur ni hör. För den som har [andlig kunskap] ska få mer, och från den som inte har [andlig kunskap] ska även det han tror sig ha tas bort."

Jesu verkliga familj
19[Jesu påståenden och konflikten med fariséerna fick även hans familj att tro att han var från sina sinnen. Därför kommer de från Nasaret till Kapernaum för att föra med sig honom med våld, se Mark 3:20-21.]

Jesu mor och hans bröder kom till honom [medan han undervisade inne i Petrus hus]. De kunde inte komma in till honom på grund av allt folket. 20Då sa man till honom: "Din mor och dina bröder står här utanför och vill träffa dig." 21Men han svarade dem [som kommit med budet]: "De som lyssnar på Guds ord och handlar efter det är min mor och mina bröder."





Igår

Planer

Stäng  


Helbibel