Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - måndag 23/3

4 Mos 36:1-13; 5 Mos 1:1-46, Ps 66:1-20, Ords 11:24-26, Luk 5:29-6:11


4 Mos 36:1-13; 5 Mos 1:1-46

Tselofechads döttrars arvedel
1Och ledarna för fädernas hus bland familjerna av Gileads söner, Machirs son, son till Manasse, från familjerna av Josefs hus kom nära och talade inför Mose och inför furstarna, huvudena för fädernas hus av Israels söner, 2och de sa: "Herren (Jahveh) befallde min herre att ge landet som ett arv genom lottkastning till Israels söner, och min herre befalldes av Herren (Jahveh) att ge Tselofechads vår brors arv, till hans döttrar. 3Och om de gifter sig med någon av sönerna från de andra stammarna bland Israels söner, då kommer deras arv att tas bort från vår fars arv och läggas till arvet i den stam som de då tillhör, på det sättet tas det bort från lotten med vårt arv. 4Och när Israels söners jubelår kommer, då kommer deras arv att läggas till arvet hos den stam som de då tillhör, på det sättet kommer deras arv att tas bort från arvet till våra fäders arv."

5Och Mose befallde Israels söner enligt Herrens (Jahvehs) ord och sa: "Sönerna av Josefs stam har talat rätt. 6Detta är vad Herren (Jahveh) har befallt angående Tselofechads döttrar och sagt: Låt dem gifta sig med den de finner bäst, men bara inom familjerna i deras fars stam ska de gifta sig. 7På det sättet ska inget arv bland Israels söner flyttas från stam till stam, för Israels söner ska hålla fast vid varje del av arvet i hans fars stam.

8Och varje dotter som besitter ett arv i någon av Israels söners stammar ska bli hustru till någon av familjerna i sin fars stam så att Israels söner besitter, varje man arvet från sin far. 9På det sättet ska inget arv flytta från en stam till en annan stam, för Israels söners stammar ska var och en hålla sig till sitt eget arv."

10Som Herren (Jahveh) befallde Mose så gjorde Tselofechads döttrar. 11Machlah, Tirtsah och Choglah och Milchah och Noah, Tselofechads döttrar gifte sig med söner till sin fars bröder. 12De gifte sig inom familjerna till Manasses söner, Josefs son, och deras arv blev kvar inom stammen för deras fars familjer.

13Detta är befallningarna (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) och påbuden (bindande juridiska beslut) som Herren (Jahveh) befallde (hebr. tsavah) Israels söner genom Moses hand, på Moabs slätt vid Jordan mittemot Jeriko.

Ps 66:1-20

Psalm 66 – Sjung lovsång hela jorden!

Lovsång och tacksägelse för Guds ingripande och befrielse.

Författare: Okänd

Struktur: Tre gånger används ordet Selah (vers 4, 17 och 15). Det tillsammans med skiftet från "jag" till "vi" i vers 13 gör att psalmen kan delas in i två, fyra eller fem delar. Kärnbibeln har fem rubriker som följer båda dessa markörer på ett nytt stycke. En enkel struktur utifrån skiftet från jag/vi är:

Sektion 1 – vi, vers 2-13
Sektion 2 – jag, vers 14-21

1Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

En sång, en psalm [sång ackompanjerad på strängar].
-


Sjung lovsång alla länder
Ropa till Gud (Elohim), hela jorden,
     2lovsjung hans namns ära,
    ge honom den ära han förtjänar!
3Säg till Gud (Elohim): "Hur underbara är inte dina gärningar,
    för din stora makts skull viker dina fiender undan för dig.
4Hela jorden böjer sig inför dig,
    lovsjunger dig, lovsjunger ditt namn!

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Kom och se vad Gud har gjort
5Kom och se vad Gud (Elohim) har gjort
    – väldiga (fruktansvärda) gärningar bland människorna (Adams barn)!
    [Hans fantastiska gärningar övergår mänskligt förstånd!]
6Han förvandlade havet till torr mark [2 Mos 14-15],
    de kunde ta sig över floden till fots [Jos 3].
Där gladde vi oss i honom,
     7han som genom sin makt härskar för evigt.
Hans ögon vakar över hednafolken,
    upprorsmännen – de kan inte resa sig [och utmana honom].

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Välsigna Gud, alla folk
8Välsigna vår Gud (Elohim), alla folk,
    låt lovsången ljuda högt.
9Han bevarar våra liv
    och tillåter inte vår fot att vackla.
10För du prövade oss, Gud (Elohim),
    du renade oss på samma sätt som man renar silver.
11Du ledde oss in i nätet (fångenskap),
    vi fick lida (du lade en tung börda på vår rygg).
12Du tillät människor rida fram över våra huvuden [trampa på oss, göra oss till fångar],
    vi fick gå genom eld och vatten,
    men du har fört oss ut i frihet (till överflöd, en stor vidsträckt öppen plats).

Jag kommer med offer
13[Nu ändras formen från "vi" till det individuella "jag".]

Jag kommer till ditt hus med brännoffer [3 Mos 1:1-17],
    jag infriar mina löften till dig,
14som mina läppar uttalade (öppnade hastigt och stort),
    och min mun talade när jag var i nöd. [Kanske förhastade löften.]
15Som brännoffer vill jag offra feta får [det bästa jag har],
    med rök från baggar,
    jag vill offra både tjurar och bockar.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Berätta om Guds godhet
16[Som komplement till offren kommer nu orden som ärar Gud. Psalmens sista sektion formar en kiastisk struktur som växlar mellan olika verbformer.]

Kom och hör, och jag ska återberätta, alla ni som fruktar (vördar) Gud (Elohim) [Ords 1:7],
    vad han har gjort för mig (min själ).
17Jag ropade (höjde min röst i bön) till honom med min mun,
    och hans lov (upphöjande) var redan på min tunga.
18Om jag hade sett någon synd i mitt hjärta,
    så skulle Herren (Adonai) inte höra.
19Men Gud (Elohim) har hört mig,
    aktade (lyssnade uppmärksamt) på mina böners ljud.
20Lovad (välsignad) är du, Gud (Elohim),
    som inte avvisade min bön
    eller tog din nåd (omsorgsfulla kärlek) från mig.

Ords 11:24-26

Guds ekonomi
24Den finns som [frikostigt] sprider (strör, sår) ut,
    och [hela tiden] får mer och mer,
och den finns som undanhåller (snålar; sparar på) mer än vad som är rätt (rättvist, passande)
    – vilket bara leder till fattigdom (brist, armod, nöd).
[Genom att ge av sina tillgångar förökas allt och blir tillgodosett då det ständigt fylls på.]

25Den som välsignar (en generös själ; en givmild person)
    blir framgångsrik (rikt mättad; även: smord, se Ps 23:5),
och den som vederkvicker andra (släcker andras törst; frikostigt vattnar andra),
    ja, han blir [själv] översköljd (vattnad; rikligt välsignad med regn) [från ovan].

[Ordet "vederkvickt" (hebr. ravah) handlar om att fylla andras behov och släcka andras törst. "Översköljd" är i grundtexten det ovanligare ordet jara, som bara går att finna här och i profetboken Hosea, där det dels beskriver fysiskt höst- och vårregn som vattnar jorden, se Hos 6:3, men också används bildligt för Guds rättfärdighet som "regnar" över Israel, se Hos 10:12. Här i Ordspråksboken antyds en skillnad både i proportion och riktning. Den som frikostigt delar med sig av lite vatten från egen brunn till andra människor vill Gud kompensera med rikliga välsignelser från ovan, speciellt genom den så nödvändiga nederbörden. De två subjekten översätts "den", även om "själ" på hebreiska är i feminin form och det i grundtexten står "han som vederkvicker". Versen innehåller andliga principer som gäller alla människor.]

26Folket förbannar den som medvetet håller tillbaka sin säd [när folket behöver få mat],
    men den som säljer blir välsignad [av både Gud och människor].

Luk 5:29-6:11

Fest eller fasta?

Ruinerna i Kapernaum. Någonstans i de mer välbärgade kvarteren bodde Matteus och bjöd in till fest.

29[Den glade och nyfrälste] Levi [även kallad Matteus] ordnade med en stor fest i sitt hus, och det var många tullindrivare och andra där tillsammans med dem [Jesus och lärjungarna]. 30Men fariséerna och deras skriftlärda klagade på Jesu lärjungar (viskade irriterat i låg ton till dem) och sa: "Hur kan ni äta och dricka tillsammans med tullindrivare och syndare?" 31Jesus svarade: "Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. 32Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse, utan syndare."
     33De [fariséerna] sa till honom: "Johannes lärjungar fastar ofta och ber böner (regelbundna böner för specifika behov), och det gör fariséernas lärjungar också, men dina lärjungar äter och dricker."

[Man syftar antagligen på den fest som Jesus och lärjungarna besökte hos den nyfrälste Matteus, se vers 29. Kanske råkade den infalla på en måndag eller torsdag, som var de rättrogna judarnas fastedagar. Man kunde dock inte anklaga Jesu lärjungar för att inte be, och nämner inget om det.]

34Jesus svarade dem: "Kan man låta bröllopsgästerna [brudgummens vänner som ansvarar för att ordna festligheterna] fasta så länge som brudgummen fortfarande är med dem? [Nej, det kan man inte.] 35Men det kommer en tid när brudgummen ska tas ifrån dem, och då ska de fasta."

36Han berättade också en liknelse för dem:
"Ingen river av ett stycke från en ny (fräsch, formbar) mantel
    och syr på den på en gammal (stel) mantel.
Om man gör så har man rivit sönder den nya (fräscha) manteln
    och biten från den nya (fräscha) passar inte den gamla.

37På samma sätt häller man inte färskt (nytt) vin
    i gamla vinsäckar (lädersäckar).
Om man gjorde så skulle det färska (nya) vinet spränga sönder vinsäckarna [när det jäser],
    och vinet skulle spillas ut och vinsäckarna skulle förstöras.

38Nej, färskt vin hälls i nya (fräscha) vinsäckar.

[Två olika ord för ny används i dessa verser. Det grekiska ordet kainos syftar på något nytt, men har inte så mycket med mantelns eller vinsäckens ålder att göra, utan fokuserar mer på dess kvalitet och formbarhet. Synonymerna fräsch och formbar vill visa på denna betydelse. Det andra ordet är neos som handlar om ålder och översätts 'färskt'. Minsta spår av orenhet i en säck gör att jäsningsprocessen startar. Därför är det viktigt att helt rena säckar används. Eftersom det inte finns någon behållare eller säck som kan stå emot de gaser som uppstår vid jäsningsprocessen, kan det nya vinet, som är det bättre, syfta på alkoholfritt vin som inte har jäst.]

39Ingen som är van att dricka gammalt vin längtar efter nytt, för han säger: 'Det gamla är gott (bättre).' "

[Det är inte Jesus som säger "att det gamla är bättre", utan han citerar den allmänt rådande uppfattningen. Utifrån sammanhanget, där det nya i två exempel stått för Gudsriket som Jesus presenterade, blir detta ett ironiskt fördömande. Fariséerna var nöjda med det gamla och hade inte ens någon längtan efter något nytt. Vanans makt är stor.]


Jesus och sabbaten

Sädesfält moget för skörd.

1En sabbat [någon gång då han verkade i Galileen, vissa manuskript har att det är den andra sabbaten efter påsken] tog Jesus vägen genom ett sädesfält. Hans lärjungar ryckte av ax, gnuggade dem mellan händerna och åt. 2Men några av fariséerna sa: "Varför gör ni det som inte är tillåtet på sabbaten?"

[Det var tillåtet att för eget behov plocka och äta både frukt och säd från någon annans åker om man var hungrig, se 5 Mos 23:24-25. Att äta mat var heller inte förbjudet på sabbaten. Problemet var att enligt den rabbinska tolkningen av budorden i Moseböckerna både skördade och tröskade lärjungarna när de ryckte av ax och gnuggade dem mellan sina händer. Detta ansågs då vara ett arbete, vilket inte var tillåtet på vilodagen. För att vara säker på att inte utföra ett arbete, tillredde rättrogna judar därför maten på fredagseftermiddagen före sabbaten. Det var troligt att Jesu lärjungar följde dessa judiska seder, se Luk 23:56, men här var man på resande fot och kunde inte förbereda någon mat.]

En av de synagogor Jesus besökte under sina vandringar var den i Magdala på västra sidan av Galileiska sjön. Händelserna i detta kapitel kan ha utspelat sig där eller i någon annan del av Galileen.

3Jesus svarade dem: "Har ni inte läst [i 1 Sam 21:1-9] vad David gjorde när han och hans män [flydde från Saul till staden Nov, där tabernaklet var på den tiden, och] blev hungriga. 4Han gick in i Guds hus och tog [de heliga] skådebröden, som ingen utom prästerna får äta, och åt av dem och gav åt sina män." [Skådebröden var tolv limpor, vardera på 3,5 liter mjöl, som bakades en gång i veckan. De symboliserade Herrens närvaro i templet.] 5Sedan sa Jesus till dem: "Människosonen är herre över sabbaten."

[Vissa delar av lagen kunde brytas utan att det var ett lagbrott, särskilt om det gällde att rädda liv. För David och hans män gällde det deras liv i denna situation. Denna princip praktiserades redan av Mose. Ett exempel på detta finns i 3 Mos 10:12-20, som bröt mot 3 Mos 6:16, men Mose tillät och godkände det. Ett annat exempel på lagbrott är det arbete som prästerna utförde på sabbaten; de tilläts arbeta för att utföra Herrens sysslor. På Jesu tid praktiserade man att i vissa fall bryta mot lagen om det fanns ett viktigare bud. Man omskar pojkar på åttonde dagen även om det var på sabbaten, se Joh 7:22. Man räddade även djur och människor vars liv var i fara, se Luk 14:5. Jesus lyfter tydligt fram denna högsta princip om att "rädda liv" i Mark 3:4.]

Jesus botar en man på sabbaten

Målning av synagogan i Magdala som hittades av en slump 2009 när ett hotell skulle byggas i området. Staden hade då varit försvunnen i snart 2 000 år och täckt av lera. Våren 2014 öppnades platsen för allmänheten och här kan man besöka den bäst bevarade synagogan från Jesu tid och en av de platser Jesus besökte.

6En annan sabbat gick han in i synagogan och undervisade. Där satt en man med förtvinad (förlamad) högerhand. 7De skriftlärda och fariséerna vaktade på Jesus för att se om han skulle bota någon på sabbaten, eftersom de ville ha något att anklaga honom för. 8Men han visste vad de hade för tankar och sa till mannen med den förtvinade (förlamade) handen: "Stå upp, och kom fram till mitten [av synagogan så alla kan se]." Då reste han sig och gick fram. 9Sedan sa han till dem [alla som var samlade där i synagogan, men främst de skriftlärda och fariséerna]:
"Jag vill ställa en fråga till er:

Är det tillåtet att göra gott på sabbaten,
    eller ont,
att rädda liv,
    eller att utsläcka liv?"
10Han såg sig omkring på dem alla (förde blicken från ena sidan till den andra sidan) och sa sedan till mannen: "Räck ut din hand." Han gjorde det, och hans hand blev helt återställd. 11De fylldes av vettlöst hat (vansinne, galenskap utan logik) och diskuterade med varandra om vad de skulle göra med Jesus.





Igår

Planer

Stäng  


Helbibel