Av Rubens stam Shamoa, Zakors son.
⁶Av Simeons stam Shafat, Choris son.
⁷Av Juda stam Kaleb, Jefunnes son.
⁸Av Isaskars stam Jigal, Josefs son.
⁹Av Efraims stam Hosea [Josua], Nuns son. [Mose ger honom ett nytt namn, se vers 17.]
¹⁰Av Benjamins stam Palti, Refos son.
¹¹Av Sebulons stam Gadiel, Sodis son.
¹²Av Josefs stam av Manasse stam Gaddi, Sosis son.
¹³Av Dans stam Ammiel, Gemalis son.
¹⁴Av Ashers stam Setor, Michaels son.
¹⁵Av Naftalis stam Nachbi, Vafsis son.
¹⁶Av Gads stam Goel, Machis son.

[Vers 5 och 17 inleds båda med orden "detta" och "namn" i hebreiskan och fungerar som en ram i upplistningen. Av dessa tolv namn nämns bara Kaleb (vers 7) och Josua (som här kallas Hosea, se vers 9) som gav en god rapport på fler ställen i Bibeln. Namnet Kaleb kommer från hebr. kelev, ordet för hund, som i sin tur betyder "mot/nära hjärtat". Troligtvis i betydelsen att Kaleb var trogen. Josua nämns vid det namn han fått av Mose, se vers 17. Ordningsföljden i uppräkningen följer den i 4 Mos 1:5-15 med den skillnaden att Sebulon är separerad från de andra sönerna av Leah i vers 10 och "Josef stam" står för Josefs barn Efraim och Manasse i vers 11.]

Detta var namnen på de män som Mose skickade iväg för att utforska (undersöka) landet. Mose gav Hosea, Nuns son, namnet Josua.

[Hosea (hebr. Hoshea) betyder "frälsning, räddning", och Josua betyder "Herren är frälsning och räddning". Detta stryker under att det inte är de själva utan Gud som skulle frälsa och rädda dem. Namnändringen från Hosea till Josua är på hebreiska endast ett tillägg av bokstaven jod i början. Det gör att inledningen på namnet Josua blir Jah, som är kortformen av Guds namn. Detta tolkar många rabbiner som att Mose insåg att Josua behövde mod och källan till mod och frimodighet är Gud. När Josua i samklang med sitt nya namn väljer att lita på Gud blir han också frimodig med Guds hjälp.]



Uppdraget
¹⁸Och Mose lät dem gå ut och utforska (undersöka) Kanaans land och sa till dem:

"Gå upp här in i söder (Negev) och gå upp i bergen,

¹⁹och se (titta noga på) landet – hur det är;

och folket som bor därinne – om de är starka eller svaga, om de är få eller många;

²⁰och hurudant landet är som de bor i – om det är gott eller dåligt (ont),

och vilka städerna är som de bor i – om det är läger (tält) eller starka fästen (stenhus);

Höst – spejarna med vindruvor från det förlovade landet. Målning av Nicolas Poussin (1594–1665).

²¹och hur landet är – om det är bördigt eller kargt, om det finns skog därinne eller inte.

Och var starka (fasta, säkra, tappra) och ta med er av landets frukt."

[Vers 17-20 formar en kiasm där den centrala frågan är om landet är gott eller ont.]

Detta var vid den tiden då de första druvorna skördas.

[Det var sen sommar eller tidig höst, någonstans i slutet av juli fram till tidigt i september. Israeliterna hade lämnat Egypten på våren två år tidigare, se 4 Mos 10:11; 2 Mos 12:1.]

Landet undersöks från söder till norr
²²Så de gick upp och utforskade (undersökte) landet från öknen Tsin till Rechov vid Chamat [i nuvarande södra Syrien, inte så långt från Tell Dan, se Dom 18:28]. ²³Och de gick upp i Negev (söder) och kom till Hebron (hebr. Chevrón) och Achiman, Sheshaj och Talmaj, Anaks barn [jättar] fanns där. Och Hebron byggdes 7 år före Tsoan [troligtvis Tanis] i Egypten. ²⁴Och de kom till Eshkols dal [någon av dalgångarna i närheten av Hebron] och där skar de av en gren med en klase vindruvor, och den bar de på en stång mellan två [så enorm var den]. De tog även med sig granatäpplen och fikon [från den platsen]. ²⁵De kallade platsen Eshkols dal på grund av vindruvsklasen som Israels söner skar av där.

[Hebr. eshkol betyder klase och kan syfta både på druvklasar och blomklasar. Det finns många dalgångar (wadis) här. I trakten kring Hebron är t.ex. Ramet el-Amleh känd för sina druvor och ligger nära en dalgång.]

²⁶Och de återvände från sitt utforskande (undersökning) av landet efter 40 dagar.

Rapporten
²⁷Och de gick och kom till Mose och till Aron och till hela Israels söners församling, till öknen Paran, till Kadesh och förde tillbaka ord till dem och till hela församlingen och visade dem landets frukt. ²⁸Och de [12 utforskarna] återgav (räknade noggrant upp – hebr. safar) [allt de gjort och sett] för honom [Mose] och sa: "Vi kom till landet som du sände oss till och det flödar verkligen av mjölk och honung, och detta är dess frukt. ²⁹Dock är folket som bor i landet våldsamt och städerna är befästa och mycket stora, dessutom såg vi Anaks barn där. ³⁰Amalek bor i Sydlandet (Negev) och hettiterna och jevusiterna och amoréerna bor i bergen, och kanaanéerna bor vid havet och längs Jordan."
     ³¹Men Kaleb lugnade folket inför Mose och sa: "Vi ska gå upp nu och besätta det, för vi är väl rustade att övervinna dem."
     ³²Men männen som hade gått upp med honom sa: "Vi är inte kapabla att gå upp mot folket, för de är mycket starkare än vi." [De tio andra utforskarna, förutom Josua och Kaleb, använder samma ord som Kaleb, men vänder på dem och säger att de inte ska gå och de inte är starkare, jfr vers 30.] ³³Och de [10 männen – Shamoa, Shafat, Jigal, Palti, Gadiel, Gaddi, Amiel, Setor, Nachbi och Goel, se vers 5-16] spred ut ett ont rykte (missvisande information) om landet som de bespejat åt Israels söner och sa: "Landet som vi har vandrat igenom för att undersöka det, är ett land som slukar (äter upp) sina invånare [syftar troligtvis på att det varit många stridigheter i området, och hur det skulle bli svårt att inta och sedan behålla landet från inkräktare], och hela folket som vi såg där är högresta män.

Tillbaka upp

---

Ps 52:1-11

Psalm 52 – Två livsvägar

Psalm 52 uppfyller löftet i föregående psalm att undervisa överträdarna om deras vägar, se Ps 51:15. Undervisningen sker genom att visa två livsval. Det finns bara ett rätt sätt att leva sitt liv och det är att förtrösta på Herrens nåd, se vers 10-11.

Författare: David

Struktur:
1. Vägen för den som är emot Gud, vers 3-6
2. Guds framtida dom, vers 7
3. Vägen för den rättfärdige, vers 8-11

¹Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

En undervisning (instruktion, välskriven sång – hebr. maskil) av (till) David. ²När Doeg, edomiten, kom till Saul och berättade för honom att David kommit till Ahimeleks hus.

Den ogudaktiges väg
³Varför förhäver du dig själv med ondska (skryter med din ondska), mäktige man?
    Guds (Els) nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) varar oavbrutet.

⁴Din tunga tänker ut fördärv,
    som en skarp kniv arbetar den bedrägligt.
⁵Du älskar ondska istället för det goda,
    lögn mer än att tala det rättfärdiga.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

⁶Du älskar bara förtärande ord,
    du förrädiska tunga.

Guds respons
⁷[I psalmens centrum ändras nu subjektet till Gud.]
Gud (El) ska på samma sätt slå ned dig för alltid,
    rycka upp dig och kasta ut dig ur ditt tält
    och utrota dig ur de levandes land.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

De rättfärdigas väg
⁸De rättfärdiga ska se det och frukta (Herren),
    de ska skratta åt honom.
⁹Se, detta är den man (stridsman – hebr. gever) [en man i sin krafts dagar]
    som inte gjorde Gud (Elohim) till sitt värn (sin tillflykt, skydd, försvar, en säker fästning).
Istället litade han på sin myckna rikedom
    och styrkte sig själv med sina onda önskningar.

¹⁰När det gäller mig är jag som ett grönskande olivträd
    i Guds (Elohims) hus.
Jag litar på Guds (Elohims) nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet)
    i all evighet.
¹¹Jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig för evigt
    för allt som du gjort.
Jag hoppas på (ser till) ditt namn för det är gott,
    i närvaron av dina heliga.

Tillbaka upp

---

Ords 11:1-3

Vad Herren avskyr och gläder sig över
¹[I första och sista versen i detta stycke (vers 20) används ordet avskyvärd. Det grupperar tjugo verser som handlar om sådant som Herren avskyr och gläder sig över.]

En falsk balansvåg är avskyvärd (motbjudande, vidrig) för Herren (Jahveh),
    men omanipulerade (felfria, kompletta, fulla) vikter behagar honom.

²När stolthet (högfärd, övermod, fräckhet) kommer [har infunnit sig], då kommer skam (vanära, förödmjukelse),
    men hos de ödmjuka finns [med de anspråkslösa och blygsamma kommer] vishet.

³De oskyldigas integritet vägleder dem [framåt på Guds väg],
    men de otrognas falskhet leder till deras undergång.

Tillbaka upp

---

Mark 14:22-52

Herrens måltid

I dag används ofta en speciell kalk för vinet och runda små oblat, men från början var nattvarden en vanlig måltid i vänners gemenskap. Bröd var den vanliga basfödan och vin den vanliga måltidsdrycken.

²²Medan de åt tog han ett helt bröd (en rund osyrad brödkaka), prisade (tackade) Gud och bad välsignelse över det, sedan bröt han det och gav åt dem och sa:
    "Ta emot, ät, detta är (representerar) min kropp."
²³Han tog en bägare [med vin] och när han tackat Gud, gav han dem, och alla drack ur den. ²⁴Han sa till dem:
    "Detta är (representerar) mitt blod som bekräftar förbundet (starkaste formen av kontrakt), [mitt blod] som utgjuts (spills ut) för många. ²⁵Jag säger er sanningen, jag ska inte dricka frukten från vinstocken, förrän den dag då jag dricker det på nytt (ett nytt sätt, med en ny kvalitet) i Guds kungarike."
     ²⁶Efter att ha sjungit en lovsång gick de ut till Olivberget. [Enligt den judiska traditionen sjöngs Psalm 113-114 före måltiden och Psalm 115-118 efter måltiden.]

Jesus förutsäger Petrus förnekelse
²⁷Då [medan de vandrade ut från Jerusalem via Kidrondalen mot Getsemane] sa Jesus till dem: "Ni ska alla komma på fall (ta anstöt, överge mig), för det står skrivet:

Jag ska slå (dräpa) herden,
    och fåren i hjorden ska skingras.
[Jesus citerar fritt från Sak 13:7.]

²⁸Men efter min uppståndelse ska jag gå före er till Galileen."

²⁹Petrus svarade honom: "Även om alla andra kommer på fall (tar anstöt, överger), så ska då jag aldrig göra det!" ³⁰Jesus sa till honom: "Jag säger sanningen till dig, denna natt innan en [enda] tupp har galt två gånger [som en varning på vad som håller på att ske] kommer du att ha förnekat mig tre gånger." ³¹Men Petrus försäkrade med eftertryck (med många ord och upprepade gånger): "Om jag så måste dö med dig, ska jag aldrig, nej aldrig, förneka dig!" Samma sak sa också alla de andra lärjungarna.

I Getsemane

Vid foten av Olivberget ligger Alla nationers kyrka och Getsemane trädgård.

³²[Getsemane, som ordagrant betyder olivpress, var en muromgärdad olivodling vid foten av Olivberget. Platsen, med en eller flera olivpressar, var välkänd för Jesus och hans lärjungar. Kanske kände de även ägaren. Det är ingen tillfällighet att det är just på denna plats – där oliver pressas och krossas – som Jesus prövas och pressas till det yttersta.]

Sedan gick Jesus med dem till ett ställe som heter Getsemane. Han sa till [åtta av] sina lärjungar: "Sitt kvar här [vid ingången till trädgården], medan jag ber!" ³³Han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes, och började bäva (en plötslig våg av fruktan mötte honom) och en enorm tyngd kom över honom (det starkaste grekiska ordet för psykisk press). ³⁴Sedan sa han till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds [jag förgås av själslig ångest]. Stanna kvar här och vaka!" [Uppmaningen kan betyda att vara vakna och be, men också att hålla uppsikt för att säga till när de som skulle gripa honom kom.]

Jesus ber första gången
³⁵[Det är nu omkring midnatt.] Jesus gick lite längre bort, kastade sig till marken och bad att om möjligt få bli förskonad från denna stund. ³⁶Han sa: "Abba (pappa)! Fader! Allt är möjligt (alla saker är möjliga) för dig: Ta bort denna bägare från mig, men inte vad jag vill (önskar), utan vad du vill."

["Abba" betyder pappa på arameiska, vardagsspråket på Jesu tid. De första ord ett litet barn lärde sig var abba (pappa) och immah (mamma). Uttrycket "Abba Fader" visar på den öppenhet och nära familjerelation som råder i bönen. "Bägare" visar här på en uppmätt del av lidande, se även Luk 22:42.] ³⁷När han kom tillbaka [till Petrus, Jakob och Johannes en timma senare] och fann att de sov sa han till Petrus: "Simon, sover du? Orkade du inte ens hålla dig vaken en timme? ³⁸Ni måste vaka (vara vakna, alerta), och be, så att ni inte kommer i frestelse! Anden är villig, men köttet är svagt [den syndfulla naturen kan lätt bli frestad]."

Jesus ber andra gången
³⁹Han gick bort på nytt och bad med samma ord. ⁴⁰När han kom tillbaka fann han dem igen sovande eftersom deras ögon var så tyngda av sömn. De visste inte vad de skulle svara honom.

Jesus ber tredje gången
⁴¹Han kom tillbaka för tredje gången och sa till dem: "Sover ni fortfarande och vilar er? Det räcker. Timmen har kommit, nu ska Människosonen överlämnas i syndarnas händer. ⁴²Stå upp, låt oss gå. Han som ska utlämna (förråda) mig är nära."

Med svärd och påkar
⁴³[Jesus såg troligen nu mellan träden fackelljusen av den stora folkskaran som närmade sig.]

På en gång medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv. Med honom var en stor folkskara [romerska soldater, se Joh 18:3, och tempelvakter, se Luk 22:52] med svärd och påkar, utsänd av översteprästerna och de skriftlärda och folkets äldste [dessa tre grupper ingick i Sanhedrin – judarnas högsta domstol]. ⁴⁴Förrädaren (den som skulle utlämna) hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: "Den som jag kysser är det, grip honom och för bort honom under säker bevakning." [Den dåtida vanliga hälsningen med en kyss som beskrev respekt och vördnad blev här ett tecken för svek.] ⁴⁵När Judas kom gick han direkt fram till Jesus och sa: "Rabbi (min lärare)!" och kysste honom intensivt. ⁴⁶De tog tag i Jesus och grep honom. ⁴⁷Men en av dem som stod bredvid drog sitt svärd och gjorde ett utfall mot översteprästens tjänare och högg av honom örat.

[Det var Petrus som utdelade hugget mot tjänaren som hette Malkus, se Joh 18:10. Petrus siktade troligen mot halsen, men Malkus duckar så att bara örat träffas. Jesus helar honom, se Luk 22:51. Att det bara är Johannes som tar med namnen kan bero på att han skriver sitt evangelium sist när Petrus redan är död, medan de övriga evangelieförfattarna är försiktigare och inte vill utlämna hans namn eftersom det kunde få juridiska följder för Petrus.]

⁴⁸Jesus sa till dem: "Som mot en brottsling (rövare som rånade och överföll människor) har ni gått ut med svärd och påkar för att fängsla mig. ⁴⁹Dag efter dag satt jag i templet och undervisade utan att ni grep mig! Men [detta hände för att] Skrifterna skulle uppfyllas." ⁵⁰Då övergav de alla [lärjungarna] honom och flydde. [I grekiskan ligger stark betoning på att alla gjorde detta och Jesus var ensam kvar med dem som gripit honom.]

En ung man flyr naken
⁵¹En ung man följde efter Jesus, med bara ett linnekläde (linneskynke) på kroppen. Honom grep de tag i, ⁵²men han lämnade linneklädet kvar och sprang i väg naken.

[Det är bara Markus som omnämner denna händelse. Kanske var det evangelieförfattaren själv, vars familj bodde i Jerusalem, se Apg 12:12. Ordet för linne används bara här och i Mark 15:46 där det beskriver linneduken som Jesu döda kropp sveptes in i. Oavsett vem mannen var så visar händelsen på den aggressiva inställningen hos folket som försökte fånga honom. Hotet mot Jesu efterföljare var verkligt.]

Tillbaka upp