Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - söndag 8/3

4 Mos 10:1-11:23, Ps 51:1-21, Ords 10:31-32, Mark 14:1-21

4 Mos 10:1-11:23

Silvertrumpeterna
1Herren (Jahveh) talade till Mose och sa:

2"Gör dig två trumpeter av silver, som ett konstfullt (vackert) arbete ska du göra dem. Du ska använda dem för att kalla på församlingen och för att få lägret att dra vidare (röra sig framåt). 3Och när de blåser med dem ska hela församlingen samlas hos dig vid mötestältets öppning. 4Och om de blåser med en [trumpet] då ska ledarna, huvudena för Israels tusenden (klaner, familjer – familjegruppering) samla sig till dig. 5Och när de blåser en larmsignal ska lägret som är på den östra sidan avtåga. 6Och när de blåser en larmsignal andra gången, då ska lägret på den södra sidan avtåga. De ska blåsa ett alarm för deras avtågande. 7Men när församlingen ska samlas ihop ska ni blåsa, men inte en larmsignal.
     8Och Arons söner prästerna ska blåsa med trumpeterna. Detta ska för er vara en evig förordning (ordagrant "saker inristat") genom era generationer. 9Och när ni går ut i strid i ert land mot åklagarna som förtrycker er, då ska ni blåsa alarm med trumpeterna, och ni ska bli ihågkomna inför Herren er Gud (Jahveh Elohim) och ni ska bli räddade (frälsta) från era fiender. 10Också under era glada dagar och era bestämda högtider [Herrens (Jahvehs) högtider, se 3 Mos 23] och vid era nymånader ska ni blåsa med trumpeterna över era brännoffer och över era shalomoffer (gemenskapsoffer – hebr. zevach shelamim), och de ska för er vara en åminnelse inför er Guds (Elohims) ansikte. Jag är Herren er Gud (Jahveh Elohim)."

Från Sinai till Kadesh (10:11-20:13)

Folket klagar
11Och det skedde i det andra året [efter uttåget] i den andra månaden [ijar – april/maj] på den 20:e dagen i månaden att molnet togs upp från [sin plats] över vittnesbördets tabernakel. [Detta sker 13 månader sedan uttåget, och en månad efter påsken 4 Mos 9:1-14.] 12Och Israels söner drog vidare i sin härordning, ut från Sinai öken, och molnet stannade i Parans öken. 13Och de startade sin första vandring efter Herrens (Jahvehs) tilltal (mun – hebr. peh) genom Moses hand.
     14Och först under sitt baner (standard) vandrade Juda söners läger i sin härordning, och över hans här var Nachshon, Amminadavs son. 15Och över hären av Issachars söners stam var Netanel, son till Tsoar. 16Och över hären av Sebulons söners stam var Eliav, son till Chelon. 17Och tabernaklet togs ner och Gershons söner och Meraris söner som bar tabernaklet avtågade.
     18Och under sitt baner (standard) vandrade Rubens söners läger i sin härordning, och över hans här var Elitsor, son till Shedejor.
     19Och över hären av Simeons söners stam var Shelumiel, son till Tsorishadaj. 20Och över hären av Gads söners stam var Eljasaf, son till Doel. 21Och kehatiterna som bar helgedomen avtågade så att tabernaklet skulle vara uppsatt inför deras ankomst.
     22Och under sitt baner (standard) vandrade Efraims söners läger i sin härordning, och över hans här var Elishama, son till Ammihod. 23Och över hären av Manasses söners stam var Gamliel, son till Pedatsor. 24Och över hären av Benjamins söners stam var Avidan, son till Gidoni.
     25Och under sitt baner (standard) vandrade Dans söners läger i sin härordning, de utgjorde eftertruppen till alla läger, och över hans här var Achiezer, son till Ammishaddaj. [Eftertruppen utgörs av de 3 stammar som vandrar under Dans baner.] 26Och över hären av Ashers söners stam var Pagiel, son till Ochran. 27Och över hären av Naftalis söners stam var Achira, son till Enan. 28Detta var Israels söners vandring efter deras härordning. Och de avtågade.
     29Och Mose sa till Chovav, midjaniten Roels son, Moses svärfar: "Vi vandrar till platsen om vilken Herren (Jahveh) har sagt 'Jag ska ge den till er,' följ du med oss och vi ska göra gott mot dig, för Herren (Jahveh) har talat gott över Israel."
     30Och han sa till honom: "Jag vill inte gå (med er), men jag ska gå till mitt land och till min släkt."
     31Han svarade då: "Lämna oss inte, jag ber dig, för du har stor kunskap om hur vi kan slå läger i öknen och du ska vara för oss istället för våra ögon.
     32Och det ska ske om du går med oss, ja så ska det bli, att det goda som Herren (Jahveh) ska göra mot oss, detsamma ska vi göra mot dig." 33De bröt upp från Herrens (Jahvehs) berg och vandrade i tre dagar. Herrens (Jahvehs) ark gick före dem under de tre dagarna, för att utforska (söka efter – hebr. tor) [hitta en lämplig och bra] viloplats för dem. [Det hebreiska ordet tor har innebörden att utforska för att hitta något bra, se 4 Mos 13:2. Viloplats (hebr. menocha) är samma ord som i Ps 23:2.] 34Herrens (Jahvehs) moln gick före dem på dagen när de lämnade sin lägerplats.

De två inverterade Nun markerade i Codex Leningrad.

35– ׆ –

Och det hände, varje gång arken bröt upp, att Mose ropade:
"Stå upp (hebr. kumah, jfr Mark 5:41), Herre (Jahveh)!
    Må dina fiender förskingras,
    och må dina motståndare fly för dig!"
    [De tre verben är desamma som i Ps 68:2.]
36Och när arken sattes ner, sa han:
"Vänd tillbaka (hebr. shov), Herre (Jahveh),
    till Israels oräkneliga (myriader) tusenden!"

[Kan också översättas i betydelsen "för tillbaka, Herre, de myriader av tusenden av Israel" – tillbaka till landet från exilen. Den grekiska översättningen använder ordet "omvänd" och betydelsen blir då som i Rom 11:26 att Israel ska bli frälst.]
– ׆ –

[Här är första gången just den här böjningen av orden kumah och sjuvah används. Den hebreiska texten har en markering i marginalen före vers 35 och efter vers 36. Det finns olika teorier om vad dessa två inverterade nun (׆) indikerar. Den spegelvända 14:e bokstaven nun ser ut som en hakklammer och var troligtvis en markering som de som kopierade textrullarna använde för att visa att det var något speciellt med texten här. I grekiska skrifter användes ett inverterat sigma (Ͻ) på liknande sätt av skrivare. En del rabbiner tolkar tecknet som en avgränsare, vilket delar upp Tredje Moseboken i boken i tre delar. Det blir då totalt sju (inte fem) böcker av Mose, vilket då motsvarar de sju pelarna av vishet, se Ords 9:1. Det verkar vara en markering att texten inte riktigt hör hemma där den står och borde flyttas till en annan plats. Det finns ett citat från Simeon Gamaliel (son till den Gamaliel som nämns i Apg 5:34) om att när Messias kommer tillbaka kommer dessa verser få sin rätta uppfyllelse och flyttas till sin rätta plats. Att denna tolkning fanns samtidigt som Johannes skriver sitt evangelium, gör att uttalandet om att Ordet "tabernaklade" (bodde) bland oss får ännu djupare innebörd, se Joh 1:14.
    Totalt finns nio inverterade nun i den hebreiska texten, de övriga sju finns i Ps 107:23-28, 40. Båda dessa sektioner har att göra med ökenvandringen, och i stycket i Psalm 107 finns det också Messianska kopplingar till Jona tecken.]

På väg mot Kanaans land (kap 11-21)

Gud sänder eld över folket
1[Vers 1-3 hör ihop med föregående tre verser (4 Mos 10:29-36) via flera kiasmer och även språkligt:

A Gud lovar goda ting för Israel (4 Mos 10:32)
  B ... och det hände, när arken... (4 Mos 10:35)
    C stå upp, Herre... (4 Mos 10:35)
    C´ vänd tillbaka, Herre... (4 Mos 10:36)
  B´ ... och det hände, när folket klagade ... (4 Mos 11:1)
A´ ondska i Herrens öron (4 Mos 11:1)]

Och det hände, att folket var en klagan (sökte en anledning att klaga – hebr. anan i ovanliga formen hitpoel)
    – ondska i Herrens (Jahvehs) öron,
och när Herren (Jahveh) hörde det upptändes hans vrede,
    och Herrens (Jahvehs) eld brann ibland dem och slukade dem [som bodde] i lägrets utkant.
    [Eld är ofta förknippat med Guds straff, se 4 Mos 16:35; 3 Mos 10:2; 2 Kung 1:10, 12]

2Och folket ropade till Mose och Mose bad till Herren (Jahveh) och elden ebbade ut. 3Och platsen fick namnet Tavera [betyder: "brinnande"], eftersom Herrens (Jahvehs) eld hade brunnit ibland dem.

[Namnet Tavera återfinns även 5 Mos 9:22, men blev aldrig fysiskt namn på denna plats, eftersom namnet inte tas med i benämningen av de olika platserna, se 4 Mos 33:16-17.]

Klagan


Folkets klagan över maten
4Och patrask-följet (den blandade hopen – hebr. asafsof) som var bland dem fick begär efter läckrare mat (ordagrant: "begärde ett begär") och även Israels söner grät för deras skull och sa: "Vem låter oss äta kött? [Om vi ändå kunde få äta kött!] 5Vi kommer ihåg fisken som vi fick äta fritt (gratis; för intet) i Egypten, gurkorna och melonerna och purjolöken och rödlöken och vitlöken, 6men nu är vi uttorkade (har våra själar torkat bort), det finns ingenting, vi har inget annat än denna manna att se på." 7Mannat var som korianderfrö och dess utseende var som utseendet på bdelliumharts [antagligen en sorts vitaktig pärla]. 8Folket gick runt och samlade det och malde det i kvarnar och slog det i mortlar och kokade det i grytor och gjorde kakor av det, och smaken på det var som smaken av en brödkaka med olja. [Det finns en tydlig koppling här till det bröd som offras i templet när smaken beskrivs som en brödkaka med olja. Det visar tydligt att manna är mer än bara fysisk mat, det är också en påminnelse om vem som förser och att vi har del i det himmelska.] 9Och när daggen föll över lägret på natten föll mannat ovanpå den. 10Och Mose hörde folket gråta, i sina familjer, varje man i sin tältöppning, och Herrens (Jahvehs) vrede upptändes mycket, och Mose var missnöjd.

Moses klagan
11Och Mose sa till Herren (Jahveh): "Varför har du handlat illa med din tjänare? Varför har jag inte funnit nåd (oförtjänt nåd – hebr. chen) i dina ögon, så att du har lagt bördan av hela detta folk på mig? 12Har jag fött hela detta folk? Har jag burit fram dem så att du skulle kunna säga till mig: Bär dem i skötet som en omsorgsfull far bär ett ammande barn, till landet som du med ed lovat våra fäder? 13Varifrån ska jag få kött att ge till hela detta folk? De oroar mig med sin gråt och säger: Ge oss kött så att vi får äta. 14Jag klarar inte av att bära hela detta folk själv, ensam, eftersom det är för tungt för mig. 15Om du handlar så här mot mig så döda mig, jag ber dig döda; om jag har funnit nåd (oförtjänt nåd – hebr. chen) i dina ögon, låt mig inte se mitt elände."

Guds svar till både folket och Mose
16Herren (Jahveh) sa till Mose: "Samla åt mig 70 män av Israels äldste, som du vet är folkets äldste och som betjänar dem, och för dem till mötestältet så att de kan stå där med dig. 17Och jag ska komma ner och tala med dig där, och jag ska ta av Anden som är över dig och ska lägga den på dem, och de ska bära bördan av detta folk med dig, så att du inte bär den själv (ensam). 18Och säg till folket. Helga er själva till i morgon och ni ska äta kött, för ni har gråtit i Herrens (Jahvehs) öron och sagt: Vem låter oss äta kött? Det var väl med oss i Egypten. Därför ska Herren (Jahveh) ge er kött och ni ska äta. 19Ni ska äta [kött], inte bara en dag, eller två dagar, eller fem dagar, eller tio dagar eller tjugo dagar [i sträck] – 20utan en hel månad, tills det kommer ut ur era näsborrar och det blir vämjeligt för er, eftersom ni har förkastat Herren (Jahveh) som är ibland er och oroat honom med gråt och sagt: Varför kom vi ut från Egypten?" 21Mose sa: "Folket som jag är ibland är 600 000 män på sina fötter, och ändå har du sagt: Jag ska ge dem kött, så att de kan äta en hel månad! 22Om flockarna och hjordarna slaktas åt dem, kan det tillfredsställa dem? Eller om alla havets fiskar samlas ihop åt dem, kan det tillfredsställa dem?" 23Och Herren (Jahveh) sa till Mose: "Är Herrens (Jahvehs) hand för liten? Nu ska du se huruvida mitt ord kommer att ske för dem eller inte."

Ps 51:1-21

Psalm 51 – Ge mig ett nytt hjärta!

Psalmen är en bön om förlåtelse. Bakgrunden är hur David har begått äktenskapsbrott med Batsheva (Batseba) och även beordrat hennes man Urias död. David inser att hans synd inte bara är mot andra människor utan först och främst Gud själv. Psalmen hör på många sätt ihop med Ps 32 som kan ha varit skriven efter denna bön och bekännelse för att visa på Guds stora nåd och lärdomar från denna händelse.

Citeras: Vers 6 citeras av Paulus i Rom 3:4

Författare: David

Struktur: Psalmen är formad som en kiasm med två huvudstycken:

Del 1
A Utplåna mina överträdelser, vers 3
  B Tvätta mig – rena mig, vers 4
   C Jag vet, vers 5
     D Jag har syndat, vers 6a
       E Du är rättfärdig, vers 6b
     D´ ... i synd, vers 7
   C´ … så jag förstår, vers 8
 B´ Rena mig – tvätta mig, vers 9
A´ Utplåna min skuld, vers 10-11

Del 2
A Rent hjärta – ståndaktig ande, vers 12
 B Förkasta inte – ta inte, vers 13
   C Din frälsning, vers 14
     D Jag ska undervisa om dina vägar, vers 15
   C´ … min frälsnings Gud, vers 16
 B´ Inte behag, inte tillfredställelse, vers 18
A´ Bruten ande – krossat hjärta, vers 19

Det går också att se ett linjärt mönster:
1. Bön om nåd, vers 3-4
2. Bekännelse, vers 5-8
3. Vädjan, vers 9-14
4. Löfte, vers 15-17
5. Avslutande ord, vers 18-19
6. Bön för Sion, vers 20-21

1Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

En psalm [sång ackompanjerad på strängar]. Av David, 2när profeten Natan kommer till honom efter att han gått in (kommit) till Batsheva (Batseba).

[Samma hebreiska ord används för hur Natan "kom" till David och hur David "kom" till Batseba.]
-


Del 1
3Var mig nådig (visa mig oförtjänt kärlek) Gud (Elohim) i enlighet med din nåd (omsorgsfulla kärlek)
    för din stora barmhärtighets (medkännande nåds) skull, utplåna (radera, omintetgör) mina överträdelser (rebelliska handlingar).

[Här vädjar David till Gud om nåd med tre av de fem ord för nåd som finns i hebreiskan. De hebreiska orden för nådig, nåd och barmhärtighet är chen, chesed och rachamim. Psalmisten inser att inget annat än Guds nåd kan rädda honom ur den situation som han själv har försatt sig i.]
4Gång på gång, tvätta mig (gör mig helt ren)
    från min skuld (synd och dess konsekvens – singular)
    från min synd [singular],
rena mig. [Jes 1:16]

[Denna vers börjar med verbet herev som betyder öka och göra något upprepade gånger. Sedan följer fyra ord som alla har en ändelse i första person singular – jag/mig. På hebreiska: kabisini meaoni vmechatati tahreni. Denna vers är ett exempel på vokalrim (assonans). Versen är också en mindre kiasm som ingår i en större kiasm. På samma sätt som tre olika ord för nåd användes i vers 3, används tre olika ord för synd i vers 3-4. Orden överträdelser, skuld och synd är hebreiska pesha, avon och chattat. Samma ord finns i 2 Mos 34:7 där Gud förlåter.]
5För jag är väl medveten om mina överträdelser (rebelliska handlingar)
    och min synd är alltid inför mig.
6Mot dig (Gud), enbart mot dig, har jag syndat
    och gjort det som är ont i dina ögon.
Du är rättfärdig när du talar
    och du är rättvis när du dömer.
[Detta är centrum i den första delen – Gud är rättfärdig och rättvis.]
7Se, jag är född i skuld (synd och dess konsekvens – singular)
    och i synd föddes jag av min mor.

[Psalmistens poäng är att han har varit en syndare ända sedan han föddes. Det är vad första raden i vers 5 säger, sedan ger han extra tyngd åt det när han går tillbaka ända till befruktningen. Det är ett typiskt litterärt sätt i hebreisk poesi där den andra raden antingen ger en motsats eller förstärker den första raden. Här förstärker den första raden att han är en syndare. I kontext av hela psalmen så är David tydlig med att psalmen handlar om hans otrohetsaffär med Batsheva och den skuld han känner, se vers 2. Det är hans skuld: "Tvätta mig ren från min skuld, rena mig från min synd, för jag känner mina överträdelser och min synd är alltid inför mig." Även om versen har använts (ur sitt sammanhang) för att säga att all sexualitet är syndig, så stämmer ju inte det med Bibelns helhetssyn på detta där det är något gott i ett äktenskap.]
8Se, sanning i det innersta är din önskan, det som behagar dig,
    gör mig därför sådan att jag förstår vishet i mitt innersta, i djupet av min varelse.
9Rena mig med isop så att jag blir ren [jag var som en spetälsk],
    tvätta mig, så att jag blir vitare än snö. [Jes 1:18] [Samma ord för att "tvätta" återkommer här, se vers 4.]
10Låt mig höra fröjd och glädje,
    så att benen som du har krossat (tillintetgjort) kan bli glada igen. [Benen används symboliskt för människans innersta.]

11Göm ditt ansikte från mina synder
    och utplåna (radera, omintetgör) all min skuld (alla mina synder och dess konsekvenser) [plural].

Del 2
12Skapa [1 Mos 1:1] ett rent hjärta i mig, Gud (Elohim),
    och förnya en ståndaktig (upprätt, stark) ande i mig. [Gör min ande motståndskraftig mot synd.]
13Förkasta mig inte från ditt ansikte
    och ta inte din helige Ande ifrån mig.
14Låt mig få tillbaka glädjen över din frälsning
    och låt villighetens ande upprätthålla mig. [Hebr. roach nadiv kan också ha betydelsen av en generös/ädel inställning.]
15Då ska jag undervisa överträdarna dina vägar
    och syndarna ska återvända till dig.
[Central vers – jag ska undervisa dina vägar.]
16Rädda (ryck bort) mig från blodskuld Gud (Elohim),
    min frälsnings Gud (Elohim),
så ska min tunga sjunga om (höja gälla jubelrop i triumferande glädje över) din rättfärdighet.
17Herre (Adonai) öppna du mina läppar
    och min mun ska berätta (förkunna) ditt lov.
18Du har inte behag till offer, annars skulle jag ge dig det;
    du finner ingen tillfredsställelse i brännoffer. [Hos 6:6]
19Ett offer till Gud (Elohim) är en brusten ande,
    ett brustet och krossat (tillintetgjort) [ångerfullt] hjärta, o Gud (Elohim), det ska du inte förakta (ringakta, avvisa).

20Gör gott i din nåd (villkorad nåd – hebr. ratson) över Sion [tempelberget i Jerusalem],
    bygg upp Jerusalems murar.
21Då ska du njuta av rättfärdiga offer, av brännoffer och heloffer,
    då ska man offra tjurar på ditt altare.

Ords 10:31-32

Tungan
31Den rättfärdiges mun [som är i harmoni med Guds ord] bär vishet som frukt [visa ord, se Ps 37:30],
    men en tunga med förvridet tal skärs bort [som ett fruktlöst, dött, ruttet träd].
32Den rättfärdiges läppar vet [och säger därför] vad som är behagligt (vackert),
    men de orättfärdigas mun känner bara till [och talar därför bara] det som är förvridet (omoraliskt).

Mark 14:1-21

Planer på att döda Jesus
1Det var två dagar kvar till påsken (pesach) och det osyrade brödets högtid. Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter ett listigt sätt att gripa Jesus och döda honom. 2De sa: "Inte under högtiden, för då kan det bli upplopp bland folket."

[Det svenska ordet påsk är en försvenskning av det hebreiska ordet pesach, se 2 Mos 12:11-13. Påsken firas till minne av uttåget ur Egypten. Pesach inleds eftermiddagen den 14:e nisan. Några timmar senare efter solnedgången är det 15:e nisan och det osyrade brödets högtid (hebr. chag ha-masot) tar vid. Dessa två högtider hör tätt ihop och refereras ofta till som en enhet. Två dagar tidigare är troligtvis sen eftermiddag före solnedgången den 12:e nisan, när Jesus har avslutat sitt tal på Olivberget. År 30 e.Kr. är det tisdag eftermiddag.]

Jesus blir smord i Betania

Ruinerna av Betania och vägen mellan Jerusalem och Jeriko. Foto från 1894.

3[Denna händelse sker troligtvis 13:e nisan, en dag före påsken, se vers 1. År 30 e.Kr. börjar 13:e nisan på tisdagskvällen och sträcker sig fram till onsdag eftermiddag. Måltiden kan ha ägt rum på tisdag kväll eller onsdag morgon och kan ha varit ett kvällsmål eller en frukost, se Matt 22:4; Luk 14:12.]

När Jesus var i Betania [som gäst] i Simon den spetälskes hus och låg till bords, kom en kvinna [Maria, se Joh 12:3] som hade med sig en alabasterflaska med parfym (olja för smörjelse) av dyrbar äkta nardus [exklusiv parfym från norra Indien]. Hon bröt sönder flaskan och hällde ut den över hans huvud. 4Några av dem som var där blev arga (kände ilska på grund av att de upplevde att något orätt skedde). [Judas var en av dem, se Joh 12:4.] De sa till varandra: "Varför detta slöseri med parfym (smörjelse, olja)? 5Den hade kunnat säljas för mer än tre hundra denarer [en årsinkomst] och getts till de fattiga." De skällde ut (fnyste, och snäste mot) henne.
     6Men Jesus sa: "Låt henne vara! Varför besvärar (oroar) ni henne? Hon har gjort något gott (ärofyllt, vackert) för mig. 7De fattiga har ni ju alltid bland er och när ni vill kan ni göra gott mot dem, men mig har ni inte alltid. 8Det hon hade (ägde), det använde hon (hon gjorde vad hon kunde göra). Hon har i förväg smort min kropp inför min begravning. 9Jag säger er sanningen, överallt i världen där evangeliet predikas, där ska man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."

Planen att förråda Jesus

30 silvermynt.

10[Markus visar ofta kontrasten mellan de som älskade Jesus och de som hatade honom. Direkt efter berättelsen om kvinnan som smort Jesus kommer Judas förräderi. Matteus, tullindrivaren som är noga med räkenskap, ger fler detaljer, och är den enda evangelisten som anger summan som Judas förhandlar sig till, se Matt 26:14-15. Trettio silvermynt var priset för en slav, se 2 Mos 21:32. Det motsvarar fyra månadslöner för en arbetare på Jesu tid, och var en tredjedel av värdet på kvinnans alabasterflaska med parfym, se vers 5. Det visar hur lågt både Judas och de judiska ledarna värderade Jesu liv.]

Judas Iskariot, som var en av de tolv, gick till översteprästerna för att utlämna (förråda) honom [Jesus]. 11När de hörde det gladde de sig inombords [förslaget togs emot med mer glädje än de vågade visa] och lovade honom pengar. Judas sökte efter (från och med nu var han helt upptagen med att hitta) ett lämpligt tillfälle att utlämna honom.

Påskmåltiden förbereds
12När det var dags att slakta påskalammet, inför den första dagen i det osyrade brödets högtid, sa hans lärjungar till honom: "Vart vill du att vi ska gå och förbereda så att du kan äta påskmåltiden?"
    

En av gränderna i den gamla staden i Jerusalem. Även om marknivån höjts sedan Jesu tid så har gatorna samma sträckning som de alltid haft.

13Han skickade i väg två av sina lärjungar och sa till dem: "Gå in i staden [Jerusalem]! Där ska en man som bär en vattenkruka möta er, följ honom! [Detta måste varit ett tydligt tecken eftersom det var kvinnornas uppgift att bära vattenkrukor; män bar vinsäckar.] 14I det hus där han går in ska ni säga till ägaren: 'Läraren säger, var är mitt gästrum där jag ska äta påskmåltiden med mina lärjungar?' 15Då ska han visa er ett stort rum på övervåningen, möblerat och redo. [Sofforna vid borden var redan bäddade och i ordning för gästerna att lägga sig ned på.] Förbered [måltiden] för oss där."
     16Lärjungarna gick och kom in i staden, och de fann att allt var så som Jesus hade sagt dem, och de förberedde påskmåltiden.

[Hela denna berättelse visar att Herren ville hemlighålla var han skulle äta måltiden. Inte ens lärjungarna fick veta platsen. Till och med de två som förberedde måltiden var ovetande när de skickades in i Jerusalem. Detta antyder att Judas kanske ville överlämna Jesus redan vid måltiden, men att Jesus sköt upp det till senare på kvällen.
    Om man bara läser vers 12-16 kan det tolkas som att den sista måltiden är en traditionell påskmåltid kvällen den 15:e nisan. I sammanhanget verkar dock bara en dags händelser ha beskrivits sedan vers 1. Kärnbibeln följer Johannes kronologi som uttryckligen säger att måltiden skedde före påsken, se Joh 13:1.]

14:e nisan (onsdag kväll – torsdag eftermiddag)

Den sista måltiden

Rekonstruktion av matsalen, triclinium, där man låg till bords i ett finare romerskt hus. Bilden är tagen på museet i den spanska staden Zaragoza. Här grundade kejsar (Caesar) Augustus staden Caesaraugusta omkring 10 f.Kr.

17När det var kväll kom han dit med de tolv. [Enligt den judiska tideräkningen börjar nästa dag på kvällen, det är nu troligtvis 14:e nisan.] 18Medan de låg till bords och åt, sa Jesus: "Jag säger er sanningen, en av er ska utlämna (förråda) mig, en som äter med mig."
     19De blev bedrövade (visade att de var ledsna och sårade), och sa till honom en efter en: "Det är väl inte jag, eller hur?"
     20Han sa till dem: "Det är en av de tolv, den som doppar [bröd] i skålen [med sås av dadlar, russin och vinäger] tillsammans med mig. [Uttrycket "doppar i samma skål" behöver inte vara ett tecken som pekar ut Judas, utan kan också mer generellt betyda "att dela måltiden och gemenskapen."] 21Människosonen ska gå bort som det står skrivet om honom, men ve den människa som förråder Människosonen! Det hade varit bättre för honom om han aldrig hade blivit född."

[I Johannes mer detaljerade beskrivning gestikulerar Petrus till Johannes, som sitter närmast Jesus, och ber honom fråga vem det är. Jesus doppar då ett bröd och ger det till Judas. Trots det verkar inte Johannes och Petrus förstå vem det är, se Joh 13:18-30.]





Igår

Planer

Stäng  


Helbibel