Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - fredag 6/11

Hes 14:12-16:41, Ps 105:37-45, Ords 27:4-6, Heb 7:18-28

Hes 14:12-16:41

Budskap om kommande dom och Guds rättvisa
12Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:

13Människobarn, när ett land syndar mot mig med smärtsamma överträdelser och jag sträcker ut min hand över dem och bryter deras brödförsörjning och sänder hungersnöd över det och utrotar (hugger av) både människor och djur, 14även om dessa tre bräckliga män (hebr. enósh) fanns där [i landet] – Noa, Daniel och Job – så skulle de genom sin rättfärdighet bara kunna rädda sina egna liv (själar – hebr. nefesh), förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).

[Jeremia har redan sagt "även om Mose och Samuel stod framför mig", se Jer 15:1. Noa och Job levde långt innan Hesekiel blev profet. De två var exempel på män som bara lyckades rädda de närmaste. När floden kom drabbades hela jorden, men Noa och hans familj räddades. Job bad för sina barn, men de drabbades av olycka, dock överlevde Job och hans hustru. Daniel kan vara den samtida bibliska Daniel som blev bortförd i fångenskap till Babylon, eller legenden om en Daniel i den ugaritiska sagan om Aqhat (1300 f.Kr.). I så fall nämns tre icke-judar från historien. En Daniel omnämns även i Hes 28:3.]

15Om jag lät onda djur passera genom landet och de plundrade det och det blev öde, så att ingen kunde passera igenom det på grund av de [onda] djuren, 16även om dessa tre män [Noa, Daniel och Job] var i det (landet), så sant jag lever, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), skulle de inte kunna rädda söner och inte döttrar, de skulle bara bli räddade själva men landet skulle vara öde.
     17Eller om jag lät föra ett svärd över landet och sa: Låt ett svärd gå genom landet så att det utrotar (hugger av) människa och djur [allt levande], 18även om dessa tre [rättfärdiga] män var i det (landet), så sant jag lever, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), skulle de inte kunna rädda söner och inte döttrar, de skulle bara bli räddade själva.
     19Eller om jag sände pest i landet och hällde ut mitt raseri över det i blod för att utrota (hugga bort) människa och djur, 20även om dessa tre bräckliga män – Noa, Daniel och Job [vers 14] – var i det (landet), så sant jag lever, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), skulle de inte kunna rädda söner och inte döttrar, de skulle bara rädda sina egna själar med sin rättfärdighet. 21Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Hur mycket mer när jag sänder mina fyra domar:
    det onda svärdet [krig]
    och hungersnöden
    och de onda (vilda) djuren
    och pesten mot Jerusalem
för att utrota (hugga bort) människa och djur. 22Och se, en kvarleva ska bli kvar i det (landet), som ska föra fram både söner och döttrar, och se, när de kommer till er och ni ser deras vägar och deras handlingar, då ska ni bli tröstade för det onda som jag har fört upp mot Jerusalem, för allt som jag har låtit komma över henne (staden). 23Och de ska trösta er när ni ser deras vägar och deras handlingar och ni ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag inte har gjort detta utan anledning, allt som jag har gjort i henne (staden), förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).

Liknelse – värdelöst vin
1Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:

2Människobarn, vad är vinrankan mer än något annat träd, vinkvisten som växer upp bland skogens träd? 3Ska trä tas från den för att tillverka något? Eller ska man ta en pinne [samma ord som tältplugg] av den för att hänga upp något föremål på den? 4Se, den kastas i elden som bränsle, elden har slukat båda ändarna av den och dess mitt är bränd. Duger den till något arbete? 5Se, när den var intakt dög den inte till något arbete [var den inte användbar som trämaterial], hur mycket mindre duger den till något när elden har slukat den och den är bränd!
     6Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) så: Som vinrankan bland skogens träd som jag har gett till elden som bränsle, så ska jag ge Jerusalems invånare. 7Och jag ska sätta mitt ansikte mot dem, ut ur elden har de kommit och elden ska sluka dem, och de ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag är Herren (Jahveh), när jag sätter mitt ansikte mot dem. 8Och jag ska göra landet öde, eftersom de har handlat bedrägligt, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).

Liknelse – en otrogen hustru
1[Detta är det längsta budskapet i Hesekiel. Bildligt talat har vinrankan inte bara misslyckats med att ge god frukt, den har gett en förfärlig vidrig frukt. Israel liknas vid ett föräldralöst barn som blir kungens fru, men ger bort alla sina gåvor för att bli en prostituerad.]

Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:



Från föräldralös till drottning
2Människobarn, låt Jerusalem lära känna (bli intimt förtrogen med) hennes överträdelser 3och säg: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) till Jerusalem [och hela Israel]: Ditt ursprung och din födelse är i kanaanéernas land, en amoré var din [andlige] far och din [andliga] mor var en hettit. [Hes 16:45; Joh 8:44] 4Och vid din födelse, den dag du föddes, blev inte din navelsträng avklippt, ingen tvättade dig i vatten så att du blev ren, du blev inte saltad och ingen lindade dig [som man brukade göra för att skydda och stadga spädbarnets armar och ben, se Luk 2:7, 12]. 5Ingen såg på dig (ordagrant: ´inget öga kände dig´) med medlidande, för att göra ens något av detta för att skona dig, utan du kastades ut på det öppna fältet, eftersom du var avskydd den dag du föddes.
     6Och när jag gick förbi dig och såg dig trampa (sprattla) i ditt [nyfödda] blod, sa jag till dig:
"I ditt blod lev (var levande, förbli vid liv)",
    och jag sa till dig:
"I ditt blod lev (var levande, förbli vid liv)."
[Här upprepas samma fras två gånger, detta är det hebreiska sättet att uttrycka att något är viktigt.]
7Jag fick dig [Israel] att förökas (växa till) som växterna [som blomstrar] på fältet. Och du förökades och växte upp och du utvecklades till fulländad skönhet, dina bröst blev formade och ditt hår blev långt, men du var naken och utan kläder [exponerad].
     8Och jag gick förbi dig [igen] och såg på dig, och se din tid var inne för kärlek och jag spred ut min mantel [5 Mos 22:30; Rut 3:9] över dig och täckte din nakenhet, jag gav min ed till dig och kom i förbund med dig [2 Mos 19:5], förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) och du blev min.
     9Och jag tvättade dig i vatten, jag tvättade bort blodet från dig och jag smorde dig med olja. 10Jag klädde dig i brokigt vävda kläder och med skor av skinn, och jag band fint linne runt dig och täckte dig med silke. 11Och jag täckte dig också med smycken och satte armband på dina armar och en kedja runt din hals. 12Och jag satte en ring i din näsa och örhängen i dina öron och en vacker krona på ditt huvud. 13Och du var täckt av guld och silver och dina kläder var av linne och silke och brokigt vävda, du åt fint mjöl och honung och olja och du var strålande (mycket, mycket) vacker och du fördes fram till kunglig värdighet. 14Och din ryktbarhet gick ut bland folkslagen för din skönhet, eftersom den var komplett (felfri, fullständig, perfekt) genom min strålglans (härlighet) som jag lagt över dig, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).

Från drottning till prostituerad
15Men du [Israel] litade på din egen skönhet och använde ditt rykte (din framgång) för att bli prostituerad, du bjöd ut din prostitution över (sålde dig själv till) alla som gick förbi. De fick allt. 16Och du tog av dina kläder och gjorde åt dig höga platser täckta med olika färger och du prostituerade dig på dem. Detta skulle aldrig ha skett (ordagrant: ´de ska inte komma´) – så ska det inte vara! [Hebreiskan är fåordig, men poängen är att avskyvärdheterna hade nått sin höjdpunkt – ingenting skulle hädanefter kunna vara så hemskt som detta hade varit.] 17Du har också tagit dina tjusiga juveler från mitt guld och från mitt silver som jag har gett dig, och gjort åt dig avbilder av män (mans-figuriner; avgudar) och bedriver prostitution med dem [2 Kung 23:7], 18och du tar dina brokigt vävda kläder och täcker dem och placerar min olja och min rökelse framför dem. 19Och mitt bröd som jag gav till dig, fint mjöl och olja och honung som jag lät dig äta, har du ställt framför dem som en söt doft och så är det, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).
     20Och du har tagit dina söner och dina döttrar som du har fött till mig, och dessa har du offrat till dem till att slukas. Är din prostitution en liten sak – 21att du har slaktat mina barn och gett dem genom att avskilja dem (barnen) till dem (avgudarna)? [3 Mos 18:21; 20:2; 5 Mos 12:31; 18:10; 2 Kung 16:3; 21:6; 23:10; Jer 32:35] 22Och i alla dina styggelser och i din prostitution har du inte kommit ihåg din ungdoms dagar, när du var naken och blottad [utan kläder] och trampade (sprattlade) i ditt blod.
     23Och efter att du bedrivit all denna ondska – Ve, ve, till dig! förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh). 24Och du har byggt åt dig ett valv [välvd tempelbyggnad – hebr. gav] och gjort åt dig en upphöjd plats på varje torg (öppen plats). 25Du har byggt dina upphöjda platser på varje huvudgata och har gjort dig vacker, en styggelse, och du har öppnat (delat på) dina ben till var och en som går förbi och mångdubblat din prostitution. 26Du har också bedrivit prostitution med egyptierna, dina grannar med stort kött [stort manligt organ], och har mångdubblat din prostitution till att provocera mig. [Ordet kött (hebr. basar) används eufemistiskt för det manliga könsorganet. Se även 3 Mos 15:2; Hes 23:20.] 27Se, därför har jag sträckt ut min hand över dig och har förminskat ditt underhåll och gett dig till deras vilja som hatar dig, filistéernas döttrar som skäms för dig för dina oanständiga vägar. 28Du har också bedrivit prostitution med Assyrien utan att få nog, ja du har bedrivit prostitution med dem och inte blivit tillfredsställd. 29Och du har förökat din prostitution med "Köpmännens land" (hebr. erets kenaan; anspelar på folkslaget kanaanéers land) som kaldéerna men inte heller i detta har du fått nog.
     30Hur svagt är inte ditt hjärta, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), se, du har gjort alla dessa ting som en hänsynslös sköka, 31i det att du har byggt dina valv [välvda tempelbyggnader – hebr. gav] i alla gathörn (ordagrant: ´huvudet/början på alla gator´) och gjort höga (hebr. rama) platser på varje torg (öppen plats), och inte varit som en prostituerad som föraktade sin lön. [Kultiska och prostituerade på gatan krävde betalning för sina tjänster. Jerusalems utomäktenskapliga förbindelser gav ingen lön och hon ger bort sig själv.]
     32Du kvinna som begår äktenskapsbrott och tar främlingar istället för din make, 33till alla skökor ges gåvor, men du har gett dina gåvor till alla dina älskare och har mutat dem som kommer till dig från alla sidor i din prostitution. 34I motsats till andra kvinnor som värvas till skökor så är du inte värvad, och när de ges lön så ges i motsats [till dem] ingen lön till dig.

Omvändelse
35Därför du sköka, hör (lyssna till) Herrens (Jahvehs) ord! 36Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Eftersom din liderlighet (lusta, orenhet) var uthälld och din nakenhet blottad (uppenbar) genom din prostitution med dina älskare, och för alla dina avgudars styggelser och för dina barns blod som du gav till dem, 37därför, se, jag ska samla alla dina älskare till vilka du har varit behaglig och alla dem som du har älskat och alla dem som du har hatat, jag ska samla dem mot dig från alla sidor och ska blotta din nakenhet för dem så att de ser hela din nakenhet. 38Och jag ska döma dig som kvinnor som bryter äktenskap och utgjuter blod. Och jag ska låta raseriets blod komma över dig och svartsjuka. 39Och jag ska ge dig i deras hand och de ska riva ner dina valv [välvda tempelbyggnader – hebr. gav] och bryta ner dina upphöjda platser och de ska klä av dig dina kläder och ta dina vackra juveler och de ska lämna dig naken och kal. 40De ska föra upp en församling mot dig och stena dig med stenar och genomborra dig med sina svärd. 41Och de ska bränna dina hus med eld och verkställa domen på dig inför många kvinnors ögon, och jag ska få dig att upphöra med din prostitution och du ska inte längre ge någon lön.

Ps 105:37-45

Guds trofasthet genom öknen och i landet
37Han förde ut dem med silver och guld [2 Mos 12:35-36],
    och där fanns ingen som snavade (gick dåligt) bland hans stammar.
38Egypten gladdes när de lämnade,
    för fruktan för dem hade kommit över dem.
39Han spred ut en molnstod som ett skydd
    och eld för att ge dem ljus på natten. [2 Mos 13:21-22]
40De bad och han gav dem vaktlar [2 Mos 16:13; 4 Mos 11:31-32],
    och gav dem mycket himmelskt bröd [2 Mos 16:14-15].
41Han öppnade klippan och vatten forsade ut,
    det rann en flod på en torr plats. [2 Mos 17:1-7]
42För han kom ihåg sitt heliga ord
    till Abraham, sin tjänare. [1 Mos 12:1-3]
43Han förde ut sitt folk med glädje,
    sina utvalda med sång. [2 Mos 15]
44Han gav dem ländernas områden
    och de tog folkets arbete i besittning.
45För att de skulle hålla (vakta, bevara) hans förordningar (ordagrant "saker inristat" – hebr. chuqim)
    och ta vara på hans undervisning [Torah – instruktionerna i de fem Moseböckerna].

Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

Ords 27:4-6

4Ett vredesutbrott kan orsaka stor skada, de upprörda känslorna kan välla fram som en vårflod,
    men vem kan stå emot svartsjuka (avundsjuka)?

[Att utsättas för svartsjuka, eller själv vara svartsjuk, är långt värre än ett öppet vredesutbrott.]

En sann vän säger sanningen
5Bättre med öppen tillrättavisning,
    än dold kärlek.

[Välmenad konstruktiv kritik tillhör äkta kärlek, men när någon är för försiktig, eller för rädd för att säga ifrån, visar sig aldrig kärleken och den förblir dold.]

6Såren orsakade av en vän är utförda med ett syfte (de är välmenande, har ett syfte och går att lita på),
    men kyssarna av en ovän är många och vilseledande.

[Om man bara hör komplimanger, som här liknas vid kyssar, så är de inte äkta, en vän säger alltid sanningen.]

Heb 7:18-28

18Så åsidosätts ett tidigare bud eftersom det var svagt och kraftlöst – 19för lagen [Torah] åstadkom aldrig något fullkomligt – och ett bättre hopp har kommit, och genom det kan vi närma oss Gud.

20Dessutom kom det inte utan ed. De andra blev präster utan ed, 21men Jesus har blivit det genom en ed av den som sa till honom:
Herren har gett sin ed
    och ska inte ångra sig:
Du är präst för evigt.
[Ps 110:4]
22Så mycket bättre är det förbund för vilket Jesus är garant.

23De andra prästerna har blivit fler och fler, därför att döden hindrade dem från att stå kvar i sin tjänst. 24Men eftersom han [vår överstepräst Jesus] lever för evigt, har han ett permanent (oföränderligt) prästadöme. 25Därför kan han fullständigt (helt och fullt, nu och för all framtid) frälsa (hela, bevara, upprätta, försörja) dem som kommer till Gud genom honom, för han lever alltid och kan vädja för dem (gripa in och medla, be för vår skull).
     26Det var nödvändigt att vi fick en sådan överstepräst: helig, oskyldig, inte nedsmutsad av synd, skild från syndare och upphöjd över himlarna. 27Han behöver inte göra de dagliga offren, som de andra översteprästerna, först för sina egna synder och sedan folkets. Detta gjorde han en gång för alla, när han offrade sig själv. 28Lagen insätter svaga människor som överstepräster, men ordet som bekräftades med ed och kom efter lagen, insätter Sonen, som är fullkomlig för evigt.





Igår

Planer

Stäng  


Helbibel