Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Parallell - söndag 14/7

2 Krön 28 ,2 Kung 16-17

2 Krön 28

Sydrikets 12:e regent – Achaz


Karaktär – trolös
1[Achaz regerade först tillsammans med sin far Jotam 735-732 f.Kr., sedan själv i 16 år 732-715 f.Kr.]

Achaz var 20 år när han blev kung, och han regerade 16 år i Jerusalem. Han gjorde inte det som var rätt i Herrens ögon så som hans fader David, 2utan vandrade på samma väg som Israels kungar. Han gjorde också gjutna avgudabilder åt baalerna. 3Själv tände han offereld i Hinnoms sons dal och brände sina barn i eld efter den avskyvärda seden hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn. 4Och han bar fram offer och tände offereld på höjderna och kullarna och under alla gröna träd.

Krig med Aram
5Därför gav Herren (Jahveh), hans Gud (Elohim), honom i den arameiske kungens hand. De besegrade honom och tog många av hans folk till fånga och förde dem till Damaskus. Achaz blev överlämnad åt Israels kung som tillfogade honom ett stort nederlag. 6Peqach, son till Remaljaho, dödade 120 000 man av Juda på en enda dag, alla stridsdugliga män. Det blev så därför att de hade övergett Herren (Jahveh), sina fäders Gud. 7Och Sikri, en tapper man från Efraim, dödade kungasonen Maaseja, slottsfursten Asrikam och Elkana, kungens närmaste man. 8Och Israels barn tog bland sina bröder 200 000 fångar, nämligen deras hustrur, söner och döttrar. Dessutom tog de ett stort byte från dem och förde bytet till Samaria.

Profeten Oded
9Men där fanns en Herrens profet som hette Oded. Han gick ut mot hären när den kom till Samaria och sa till dem: "Se, i sin vrede över Juda har Herren (Jahveh), era fäders Gud, gett dem i er hand, men ni har dödat dem med ett raseri som har nått upp till himlen. 10Och nu tänker ni underkuva Juda och Jerusalems folk för att göra dem till slavar och slavinnor åt er. Har ni då inte hos er nog med skuld mot Herren (Jahveh) er Gud (Elohim)? 11Hör därför på mig: Sänd tillbaka fångarna som ni har tagit från era bröder, för Herrens vrede är över er."
     12Några av huvudmännen bland Efraims barn, nämligen Asarja, Johanans son, Berechjah, Meshillemots son, Hiskia (hebr. Jechizqijah), Shallums son, och Amasa, Hadlajs son, stod då upp och gick emot dem som kom från kriget 13och sa till dem: "Ni ska inte föra in dessa fångar hit, för ni drar skuld över oss inför Herren (Jahveh), och ni ökar på våra synder och vår skuld ännu mer. Vår skuld är ju redan stor nog, och brinnande vrede är över Israel."
     14Då lämnade krigsfolket ifrån sig fångarna och bytet inför furstarna och hela församlingen. 15Männen som nämnts vid namn stod upp och tog sig an fångarna. Alla som var utan kläder bland dem klädde de upp med vad de hade tagit som byte. De gav dem kläder och skor, mat och dryck, och smorde dem med olja, och alla som inte orkade gå lät de sätta sig upp på åsnor och förde dem så till Jeriko, Palmstaden [Jeriko, se 5 Mos 34:3], till deras bröder där. Sedan vände de tillbaka till Samaria.
     16Vid samma tid sände kung Achaz bud till kungarna i Assyrien med begäran om hjälp, 17för utöver allt annat hade edomiterna återigen kommit och slagit Juda och tagit fångar. 18Och filistéerna hade fallit in i städerna i Juda lågland och Negev och hade tagit Beit-Shemesh, Ajalon, Gederot, Soko med underlydande orter, Timnah med underlydande orter och Gimso med underlydande orter och bosatt sig i dem. 19Herren ville förödmjuka Juda på grund av Achaz, den israelitiske kungen, därför att han var orsak till lössläppthet i Juda och var trolös mot Herren (Jahveh). 20Men kung Tiglat-Pileser av Assyrien drog emot honom och ansatte honom i stället för att ge honom stöd. 21Trots att Achaz plundrade Herrens (Jahvehs) hus, kungapalatset och furstarna och gav det till Assyriens kung, hjälpte det honom inte.

Achaz avfall och död
22I sin nöd syndade denne kung Achaz ännu mer genom trolöshet mot Herren (Jahveh). 23Han offrade nämligen åt gudarna i Damaskus, de som hade besegrat honom, för han tänkte: "Eftersom de arameiska kungarnas gudar har hjälpt dem, ska jag offra åt dem så att de hjälper mig." Men i stället var det dessa som fick honom och hela Israel på fall.
     24Och Achaz samlade ihop de kärl som fanns i Guds hus och bröt sönder kärlen i Guds hus, stängde igen dörrarna till Herrens (Jahvehs) hus och gjorde sig altaren i varje gathörn i Jerusalem.

En av de två pelarna i templet i Arad. Analyser 2020 visade att det som offrats var cannabis.

25I var och en av Juda städer uppförde han offerhöjder för att tända offereld åt andra gudar. På så sätt väckte han Herrens, sina fäders Guds, vrede.
     26Vad som mer finns att säga om honom och om allt som han företog sig, om hans första tid såväl som om hans sista, det är skrivet i boken om Juda och Israels kungar. 27Achaz gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom i Jerusalem inne i staden, för de lade honom inte i Israels kungars gravar. Hans son Hiskia blev kung efter honom.

[På gränsen mellan bergsbygden i Juda och Negev i söder ligger den strategiskt viktiga Arad. Nya analyser 2020 av det organiska material som hittades på två pelare i templet under den första utgrävningen på 1960-talet har visat rester av frankincense och cannabis. Blandat med cannabis var dynga, som användes för att höja temperaturen så cannabisröken kunde producera rök med hallucinogena egenskaper. Templet dateras till 750 f.Kr. Templet är sedan förstört senare, men inte bränt. Vilket stämmer överens med Hiskias reformer som startade 715 f.Kr., se 2 Kung 18:4.]

2 Kung 16-17

Sydrikets 12:e regent – Achaz
1[Achaz var 23 år när han blev kung och regerade först tillsammans med Jotam 735-732 f.Kr., sedan själv i 16 år 732-715 f.Kr.]

I det 17:e året till Peqachja, Remaljas son, började Achaz, Jotams son, Juda kung, att regera. 2Achaz var 23 år när han började regera och han regerade 16 år i Jerusalem och han gjorde inte det som var rätt (rakt) i Herrens (Jahvehs), sin Guds (Elohims), ögon, som hans far (förfader) David. [Här används ett starkt språk att han inte gjorde det som var rätt, jfr 1 Kung 15:3. Bara Manasse (2 Kung 21:2) och Amon (2 Kung 21:20-22) som följer får hårdare ord bland Sydrikets kungar.] 3Utan han vandrade på Israels kungars vägar och lät sin son gå genom eld efter folkens styggelser, vilka Herren (Jahveh) fördrivit framför Israels söner. 4Och han offrade och tände offer på de höga platserna och på kullarna och under alla prunkande träd.
     5Sedan kom kung Retsin från Aram (Syrien) [740-733 f.Kr.] och kung Peqach, son till Remaljaho, från Israel [Nordriket, 752-732 f.Kr.] och gick upp till Jerusalem för att kriga och de belägrade Achaz men kunde inte övervinna honom. [2 Krön 28:16-21] 6Vid den tiden återerövrade Retsin, Arams kung, Eilat till Aram och drev ut judarna från Eilat och edomiterna kom till Eilat och bodde där till denna dag.
     7Och Achaz sände budbärare till Tiglat-Peleser, Assyriens kung [Tiglat-Peleser III], och sa: "Jag är din tjänare och din son, kom och rädda mig ur Arams kungs hand och från Israels kungs hand, som reser sig upp mot mig." 8Och Achaz tog silver och guld som fanns i Herrens (Jahvehs) hus och i skattkammaren i kungens hus och sände som en gåva till Assyriens kung. 9Och Assyriens kung lyssnade på honom och Assyriens kung gick upp mot Damaskus och tog det och bar bort folket i fångenskap till Qir och dödade Retsin [Syriens kung, se vers 5-6].

Achaz altare
10Sedan gick kung Achaz till Damaskus för att möta Tiglat-Peleser, Assyriens kung [och tacka honom]. När kung Achaz fick se altaret som fanns i Damaskus [blev han imponerad och] skickade han en skiss av det till Orija, prästen, med en detaljerad ritning (mått), i enlighet med hela dess hantverk. 11Och Orija, prästen byggde altaret [i Jerusalem i Guds tempel] efter allt det som kung Achaz hade sänt från Damaskus, så gjorde Orija, prästen, och tillverkade det innan kung Achaz kom från Damaskus. 12Och när kungen kom från Damaskus, såg kungen altaret och kungen kom nära altaret och offrade på det. 13Och han offrade sitt brännoffer och sitt matoffer och hällde ut sitt drickoffer och stänkte blodet från sitt shalomoffer mot altaret. 14Och bronsaltaret som fanns framför Herren (Jahveh) flyttade han från framsidan av huset, från mellan hans altare och Herrens (Jahvehs) hus, och ställde det på norra sidan om sitt altare.
     15Och kung Achaz befallde Orija, prästen och sa: "På det stora altaret ska morgonens brännoffer och aftonens matoffer och kungens brännoffer och hans matoffer med brännoffret från hela landets folk och deras matoffer och deras drickoffer offras och stänk allt blod mot det från brännoffren och allt blod från offren, men bronsaltaret ska vara för mig att se på." 16Och Orija, prästen, gjorde allt som kung Achaz befallde.
     17Och kung Achaz skar av (bröt i bitar) kanten på fundamentet och tog bort bäckenet från det, och han tog bort havet från kopparoxarna som var under det och ställde det på ett fundament (golv) av stenar. 18Och han täckte över (stängde) sabbatsporten som de hade byggt i huset och kungens yttre ingång vände han mot Herrens (Jahvehs) hus från Assyriens kungs ansikte.

Achaz död
19Vad mer finns om Achaz gärningar, och vad han gjorde det är skrivet i Juda kungars krönika. 20Och Achaz sov med sina fäder och blev begravd med sina fäder i Davids stad. Och Hiskia, hans son, regerade i hans ställe.

Nordrikets 19:e kung – Hosea
1[Hosea (hebr. Hoshea) blir Israels sista kung.]

I 12:e året till Achaz, Juda kung, började Hosea, Elahs son, regera i Samarien och regerade över Israel 9 år. 2Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon, men inte som Israels kungar som var före honom.
     3Shalmaneser, Assyriens kung, kom upp över honom och Hosea blev hans tjänare och förde gåvor till honom. 4Och Assyriens kung fann (avslöjade) en sammansvärjning hos Hosea, för han hade sänt budbärare till So, Egyptens kung, och erbjöd inga gåvor till Assyriens kung som han hade gjort år efter år. Därför tystade Assyriens kung honom och band honom i fängelset. 5Och Assyriens kung kom upp genom hela landet och gick upp till Samarien och belägrade det i tre år. 6I Hoseas 9:e år tog Assyriens kung Samarien och förde bort Israel till Assyrien och satte dem i Chalach och i Chavor, vid floden Gozan och i Mediens städer.

Israel förs i fångenskap
7Och det skedde eftersom Israels söner hade syndat mot Herren (Jahveh), sin Gud (Elohim), som fört dem upp från Egyptens land undan (ordagrant "från under") faraos hand, Egyptens kung, och hade följt efter andra gudar, 8och vandrat efter folkslagens förordningar, vilka Herren (Jahveh) hade fördrivit från Israels söner och från Israels kungar som de hade gjort9och Israels söner hade hemliga ting som inte var rätt mot Herren (Jahveh), deras Gud (Elohim), och de byggde höga platser i alla sina städer, från väktarnas torn till de befästa städerna. 10Och de satte upp åt sig pelare och aseror [pålar för avgudadyrkan] på varje hög kulle och under varje lummigt träd, 11och där offrade de på alla höga platser, på samma sätt som folken som Herren (Jahveh) fördrev för dem, och gjorde onda ting [plural] till att provocera Herren (Jahveh). 12Och de tjänade avgudar om vilka Herren (Jahveh) sagt till dem: "Ni ska inte göra sådana ting." 13Och Herren (Jahveh) upprepade i Israel och i Juda genom handen på alla hans profeter och alla siare (profeter – hebr. chozeh) och sa: "Vänd bort från era onda vägar och håll (vakta, skydda, bevara) mina budord (tydliga befallningar) och mina förordningar (ordagrant: ´saker inristat´) i enlighet med hela undervisningen (hebr. Torah) som jag har befallt era fäder och som jag har sänt till er genom handen på mina tjänare profeterna."
     14Men de lyssnade inte utan gjorde sina nackar stela (styvnackade), som deras fäders nackar, som inte trodde (litade) på Herren sin Gud (Jahveh Elohim). 15Och de förkastade hans förordningar (ordagrant "saker inristat") och hans förbund som han hade skurit med deras fäder, och hans stadgar (vittnesbörd) varmed han hade vittnat mot dem. Och de gick efter tomma ting och blev till intet, och efter folkslagen som var runt omkring dem, om vilka Herren (Jahveh) hade bestämt att de inte skulle göra som (likna) dem.
     16Och de övergav alla Herrens (Jahvehs), sin Guds (Elohims), budord (tydliga befallningar) och gjorde gjutna avgudar, två kalvar och gjorde en asera [påle för avgudadyrkan] och tillbad hela himlens härskara (stjärnorna) och tjänade Baal. 17Och de fick sina söner och sina döttrar att gå genom eld och använde spådom och trolldom och sålde (hängav) sig till allt det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon för att provocera honom.
     18Och Herren (Jahveh) var mycket vred över Israel och tog bort dem från sitt ansikte, det fanns ingen kvar förutom Juda stam.
     19Och Juda höll (vaktade, skyddade, bevarade) inte Herrens (Jahvehs), sin Guds (Elohims), budord (tydliga befallningar) utan vandrade i Israels förordningar som de gjorde (utövade). 20Och Herren (Jahveh) försköt hela Israels säd och hemsökte (plågade) dem och gav dem i fördärvarnas hand till dess han hade kastat bort dem från sitt ansikte.
     21För han rev isär Israel från Davids hus och de gjorde Jerobeam, Nevats son, till kung och Jerobeam drog bort Israel från att följa Herren (Jahveh) och fick dem att synda stort. 22Och Israel vandrade i alla Jerobeams synder som han gjorde och de lämnade dem inte23förrän Herren (Jahveh) flyttade bort Israel från sitt ansikte, som han hade talat genom handen på alla sina tjänare profeterna. Och Israel bars bort från sitt land till Assyrien till denna dag.

Samarien återbefolkas
24Och Assyriens kung förde män
    från Babel
    och från Kota [stad i Babylon]
    och från Avah [okänd stad]
    och från Chamat [stad i centrala Syrien]
    och Sefarvajim [Sefarvim (betyder: "de två skrivarna") – stad i norra Syrien på östra sidan av Eufrat som Assyrien intagit]
och placerade dem i Samariens städer istället för Israels söner och de intog Samarien och bodde i dess städer. 25Och det skedde under den första tiden av sin bosättning på platsen att de inte fruktade (vördade) Herren (Jahveh). Därför sände Herren (Jahveh) lejon ibland dem som dödade några av dem. 26Därför samtalade de med Assyriens kung och sa: "Folken som du har burit bort och placerat i Samariens städer känner inte till sättet (hur man gör) med landets Gud (Elohim). Därför har han sänt lejon ibland dem och se, de slaktar dem, eftersom de inte känner till sättet (hur man gör) med landets Gud (Elohim)."
     27Och Assyriens kung befallde och sa: "För dit en av prästerna som togs därifrån och låt honom gå och bo där, och låt honom undervisa folket om sättet (hur man gör) med landets Gud (Elohim)." 28Och en av prästerna som de hade burit bort från Samarien kom och bodde i Betel och undervisade dem om hur de skulle vörda Herren (Jahveh).
     29Men likväl gjorde varje folkslag sina egna gudar och satte dem i husen på de höga platserna som samarierna hade gjort, och varje folkslag i städerna där de bodde. 30Och Babels män gjorde Sukotbenot och Kots män gjorde Nergal och Chamats män gjorde Ashima 31och aviterna gjorde Nivchaz och Tartak och serfaviterna brände sina söner i Adramelechs och Anamelechs eld, serfaviternas gudar. 32Och de [de inflyttade invånarna i Samaria] fruktade (vördade) [visserligen] Herren (Jahveh) men gjorde [också] åt sig, från sin egen krets (sina egna), präster till de höga platserna som offrade åt dem i husen på de höga platserna. 33De fruktade [visserligen] Herren (Jahveh) men tjänade [samtidigt] sina egna gudar på samma sätt som folkslagen från vilka de hade förts bort.
     34Till denna dag gör de på det gamla sättet (följer sina gamla vanor). Inte heller fruktar de Herren (Jahveh), eller gör efter (följer) förordningarna (ordagrant "saker inristat"), påbuden (bindande juridiska beslut), undervisningen (hebr. Torah) eller befallningarna (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som Herren (Jahveh) befallde (hebr. tsavah) Jakobs söner, som han gav namnet Israel, 35med vilka Herren (Jahveh) skar ett förbund och ålade dem och sa: "Ni ska inte frukta andra gudar, inte böja er för dem, inte tjäna dem, inte offra till dem, 36utan Herren (Jahveh) som förde er upp från Egyptens land med stor makt och med utsträckt arm, honom ska ni frukta och honom ska ni tillbe och till honom ska ni offra.
     37Och förordningarna (ordagrant "saker inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) och undervisningen och budorden (tydliga befallningar) som jag skrev ner åt er ska ni hålla (vakta, skydda, bevara) till att göra alla dagar, och ni ska inte frukta andra gudar. [2 Mos 20:1-17; 5 Mos 5:6-12] 38Och förbundet som jag har skurit med er ska ni inte glömma bort. Ni ska inte frukta andra gudar, 39utan Herren (Jahveh) er Gud (Elohim), ska ni frukta och han ska befria er ur alla era fienders händer."
     40Men de lyssnade inte utan gjorde som de tidigare gjort. 41Och dessa folkslag fruktade Herren (Jahveh) men tjänade sina gjutna avgudar, även deras söners söner gjorde som deras fäder hade gjort. Så gör de till denna dag.






Igår

Planer

Stäng  


Parallell