Helbibel - måndag 1/6
2 Sam 18:1-19:10, Ps 119:153-176, Ords 16:14-15, Joh 20:1-31
2 Sam 18:1-19:10
Avshalom besegras1[Stycket ramas in av hur David väntar vid porten, se vers 4 och vers 19.]
Och David räknade folket som var med honom och satte ledare över 1 000 och ledare över 100. 2Och David skickade ut folket, en tredjedel under Joavs hand och en tredjedel under Avishaj, Tserojahs sons hand, Joavs bror, och en tredjedel under gititen Itajs hand. Och kungen sa till folket: "Även jag själv ska säkert gå med er."
3Men folket sa: "Du ska inte gå med, för om vi måste fly bryr sig ingen om ett hjärta och om hälften av oss dör bryr sig ingen om ett hjärta, men du är som 10 000 och nu är det bättre att du undsätter oss ut från staden."
4Och kungen sa till dem: "Vad är det bäst att jag gör i era ögon?"
Och kungen stod bredvid porten och hela folket gick ut (i grupper) om 100 och om 1 000. 5Men kungen befallde Joav och Avishaj och Itaj och sa: "För min skull, behandla ynglingen Avshalom varsamt." Och hela folket hörde när kungen gav alla ledare befallning om Avshalom.
6Och folket gick ut på fältet mot Israel och striden ägde rum i Efraims skog. 7Och Israels folk blev slagna där inför Davids tjänare och det var en stor slakt den dagen, 20 000 män. 8Och striden blev där utspridd över hela landets ansikte (yta) och skogen slukade mer folk än svärdet slukade den dagen.
Avshaloms död, trägravyr från 1877 av Julius Schnorr Carolsfeld.
10Och en man såg detta och berättade för Joav och sa: "Se, jag såg Avshalom hängande i en terebint."
11Och Joav sa till mannen som berättat för honom: "Och se, du såg det och varför slog du inte ner honom till marken? Jag skulle ha gett dig 10 stycken silver och ett bälte."
12Och mannen sa till Joav: "Även om jag skulle få 1 000 stycken silver i min hand skulle jag inte sträcka ut min hand mot kungens son, för vi hörde kungen befalla dig och Avishaj och Itaj och säga: ’Var noga med att inte röra ynglingen Avshalom.’13Om jag hade agerat lögnaktigt mot min själ, och det finns ingen sak som är dold för kungen, då skulle du själv ha stått på avstånd."
14Och Joav sa: "Jag kan inte stanna här med dig." Och han tog tre pilar i sin hand och kastade dem genom Avshaloms hjärta medan han fortfarande levde, hängande i terebinten. 15Och tio ynglingar som bar Joavs rustning omringade och slog Avshalom och dödade honom.
16Och Joav blåste i shofaren och folket återvände från att jaga efter Israel, för Joav höll tillbaka folket. 17Och de tog Avshalom och slängde honom i en stor grop i skogen och samlade en stor hög med stenar över honom. Och hela Israel flydde var och en till sitt tält.
18Och Avshalom hade under sin livstid rest upp en pelare åt sig som finns i Kungadalen, för han sa: "Jag har ingen son som bevarar mitt namn i hågkomst." Och han gav pelaren sitt eget namn och den kallas Avshaloms hand till denna dag.
David sörjer
19Och Achimaats, Tsadoqs son sa: "Låt mig löpa och bära nyheten till kungen hur Herren (Jahveh) har hämnats honom hans fiender."
20Men Joav sa till honom: "Du ska inte bära några nyheter idag, men du ska bära nyheter en annan dag, men idag ska du inte bära några nyheter eftersom kungens son är död."
21Och Joav sa till kushiten: "Gå och berätta för kungen vad du har sett." Och kushiten böjde sig ner inför Joav och sprang iväg.
22Och en gång till sa Achimaats, Tsadoqs son till Joav: "Varför låter du inte mig, jag ber dig, låt även mig springa efter kushiten." Och Joav sa: "Varför vill du springa min son, du kommer inte att få någon belöning för dessa nyheter?"
23"Vad hindrar att jag springer?"
Men han [Joav] svarade honom: "Spring." Och Achimaats sprang vägen över slätten och hann före kushiten.
24Under tiden David satt mellan de två portarna, gick väktaren upp på taket till porten på muren och lyfte upp sina ögon och såg, och se, en man sprang ensam. 25Väktaren ropade och berättade för kungen.
Kungen sa: "Om han är ensam har han nyheter i sin mun." Och han kom i snabb takt närmare.
26Och väktaren sa: "Se, en annan man springer ensam."
Och kungen sa: "Han har också nyheter."
27Och väktaren sa: "Det ser ut som löpstilen hos den främre är som Achimaats, Tsadoqs sons löpstil." Och kungen [David] sa: "Han är en bra man och kommer med goda nyheter."
28Och Achimaats ropade och sa: "Shalom (allt är väl)!" Sedan böjde han sig ner inför kungen med sitt ansikte mot marken och sa: "Välsignad är Herren, din Gud (Jahveh Elohim), som har överlämnat männen som reste sig (lyfte sina händer) mot min herre kungen."
29Och kungen sa: "Är det väl med ynglingen Avshalom?" Och Achimaats svarade: "När Joav sände kungens tjänare och mig, din tjänare såg jag ett stort tumult, men jag vet inte vad det var."
30Och kungen sa: "Stig åt sidan och stå där." Och han gick åt sidan och stod still.
31Och se, kushiten kom och kushiten sa: "Nyheter till min herre kungen, för Herren (Jahveh) har hämnats dig idag på alla dem som reste sig upp mot dig."
32Och kungen sa till kushiten: "Är det väl med ynglingen Avshalom?"
Och kushiten svarade: "Min herre kungens fiender och alla som reste sig mot dig för att skada dig är som den ynglingen är."
33Och kungen blev mycket upprörd och gick upp i kammaren ovanpå porten och grät och när han gick sa han: "Min son Avshalom, min son, min son Avshalom! Om jag hade fått dö i ditt ställe Avshalom min son, min son!"
1Och man berättade för Joav: "Se, kungen gråter och sörjer Avshalom." 2Och segern den dagen vändes i sorg för hela folket, för folket hörde sägas den dagen: "Kungen sörjer sin son." 3Och folket smög den dagen in i staden, som folk som skäms när de drar sig undan och flyr i strid. 4Och kungen täckte sitt ansikte och kungen ropade med hög röst: "Min son Avshalom, Avshalom, min son, min son!"
5Och Joav kom in i huset till kungen och sa: "Du har idag dragit skam över alla dina tjänares ansikten, som idag har räddat ditt liv och livet på dina söner och dina döttrar och livet på dina fruar och livet på dina konkubiner, 6i det att du älskar dem som hatar dig och hatar dem som älskar dig. Eftersom du idag har berättat att furstar och tjänare ingenting är för dig. För jag vet idag att om Avshalom hade levt och vi alla hade dött idag, skulle det ha behagat dig väl. 7Stå nu upp, gå ut och tala till dina tjänares hjärtan, för jag bedyrar i Herren (Jahveh), om du inte går ut, kommer inte en man att bli kvar hos dig över natten, och det blir värre för dig än allt ont som har drabbat dig från din ungdom till nu."
David återvänder
8Och kungen steg upp och satt i porten. Och man berättade för folket och sa: "Se, kungen sitter i porten", och hela folket kom inför kungens ansikte. Men Israel hade flytt varje man till sitt tält. 9Men hela folket kivades (tvistade) i alla Israels stammar och sa: "Kungen räddade oss ur våra fienders hand och han räddade oss ur filistéernas hand, men nu har han flytt från landet för Avshalom. 10Och Avshalom som vi smorde till kung över oss dog i striden. Och nu, varför sägs det inte ett ord om att föra kungen tillbaka?"
Ps 119:153-176
ר – resh
Piktogrammet avbildar ett huvud från sidan och beskriver ansiktet, någon som tittar och ser.
för jag glömmer inte din undervisning (Torah).
154Strid för mig (för min talan) och återlös mig,
ge mig liv (blås nytt liv i mig) enligt ditt löftesord (hebr. imrah).
155Långt borta är frälsningen från de ogudaktiga,
eftersom de inte frågar efter (söker, tar sin tillflykt till) dina förordningar (hebr. chuqim)
156Din barmhärtighet [plural] är stor (din medkännande nåd är överflödande), Herre (Jahveh),
ge mig liv (blås nytt liv i mig) genom dina domar (hebr. mishpatim).
[Bara Gud kan balansera barmhärtighet och samtidigt döma.]
157Många är mina förföljare och ovänner,
men jag väjer inte undan från dina stadgar (hebr. edot).
158Jag har sett de trolösa och känner sorg (jag bryts sönder inombords, mår illa, känner avsky),
eftersom de inte har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) ditt löftesord (hebr. imrah).
159Se hur jag älskar dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim),
Herre (Jahveh), ge mig liv (blås nytt liv i mig) genom din nåd (omsorgsfulla kärlek).
160Summan av ditt ord (hebr. davar) är sanning,
och alla dina rättfärdiga domar (hebr. mishpat) är eviga.
[Ordagrant: "Huvudet av ditt ord är sanning, och eviga alla dina rättfärdiga domar."]
ש – shin
Piktogrammet avbildar två tänder. Beskriver ofta att tugga eller att krossa något.
men mitt hjärta förblir i förundran över dina ord (hebr. davarim).
162Jag fröjdar mig i ditt löftesord (hebr. imrah)
som en som har funnit en stor skatt som varit borttappad.
163Jag hatar och avskyr lögn,
din undervisning (Torah) älskar jag.
164Sju gånger om dagen prisar jag (ropar jag "halleluja" till) dig
för dina rättfärdiga domar (hebr. mishpatim).
[Talet sju kan beskriva sju bönetillfällen om dagen, även om tre är vanligare, se även Ps 55:18. Troligare är dock att sju står för fulländning och helhet – dvs. kontinuerlig bön och tacksamhet till Gud. Anledningen till att det hebreiska ordet för sju, sheva, används just här kan också vara för att uppmärksamma läsaren på nästa vers som består av just sju ord (detta är enda förekomsten i hela Psaltaren). Även i hela stycket för shin anas en fin struktur med 3 verser på vardera sida om vers 164-165 som formar en central enhet.]
165Frid (hebr. shalom – fred, helhet och harmoni på alla områden)
som är stor
har de som älskar
ingenting
kan få dem
på fall.
[Denna vers består av sju hebreiska ord där det första är shalom. Detta är enda gången ordet förekommer i hela Psalm 119. Ordet shalom skrivs med fyra bokstäver shin, lamed, vav och mem. Intressant är att begynnelsebokstaven i vartannat ord (första, tredje, femte och sjunde ordet) i denna vers är just dessa fyra bokstäver. Kodat i varannan begynnelsebokstav i denna vers finns alltså fridshälsningen – shalom! Centralt i denna vers med sju ord står Guds undervisning – Torah! Bokstaven shin är den tjugoförsta (3 x 7) bokstaven i alfabetet! Att all denna symbolik med det fullkomliga talet sju dessutom finns i den tjugoförsta sektionen i Psalm 119 (vers 161-168), som i sin tur är central i den sjunde sektionen med de tre sista bokstäverna resh, shin och tav (vers 153-176) ger extra betoning. De som sätter Guds undervisning centralt i sitt liv har fullkomlig frid och inget kan få dem på fall! Något som rent bokstavligt också illustreras med fullkomlig balans i språket.]
166Jag har hoppats på din frälsning (räddning), Herre (Jahveh),
och har gjort (efterlevt) dina budord (hebr. mitzvot).
167Min själ (jag, hela min person) har hållit (följt, lytt) dina vittnesbörd (hebr. edot)
och jag älskar dem oändligt.
168Jag har hållit (följt, lytt) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim) och dina vittnesbörd (hebr. edot),
för alla mina vägar är inför dig [känner du].
ת – tav
Piktogrammet avbildar troligtvis två korslagda pinnar som markerade en plats. Det hebreiska ordet "tav" betyder markering.
ge mig förmågan att förstå ditt ord (hebr. davar) [Rom 12:1-2].
170Låt min bön komma inför ditt ansikte,
rädda (lyft upp) mig, enligt ditt löftesord (hebr. imrah) [Guds löften i Skriften].
[Hebr. rina i vers 169 kan betyda jubelrop men också bönerop. Ordet är djupt förknippat med offer, första förekomsten är i det sammanhanget, se 3 Mos 9:24. Eftersom vers 170 tydligt handlar om bön så är det troligt det är den nyansen som främst avses här, samtidigt ger dubbelheten till jubelsång en fin introduktion till psalmens nästa två verser som handlar om lovsång, se vers 171-172.]
171Mina läppar ska flöda över av lovsång (lovprisning),
för du lär (undervisar) mig dina förordningar (hebr. chuqim).
172Låt min tunga sjunga om ditt löftesord (hebr. imrah),
för alla dina budord (hebr. mitzvot) är rättfärdiga (rättvisa).
173Låt din hand hjälpa mig,
för jag har valt [att lyda] dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
174Jag har längtat efter din frälsning (räddning, befrielse), Herre (Jahveh),
det är en sådan underbar glädje (tillfredsställelse) i din undervisning (Torah).
175Låt mig (min själ; hela min person – allt vad jag är) leva och prisa dig,
och låt dina domar (hebr. mishpat) [din moral] hjälpa mig.
176Jag har gått vilse som ett förlorat (döende, vilsegånget) får.
Kom sök efter din tjänare,
för jag har inte glömt dina budord (hebr. mitzvot).
[De flesta av verserna i denna långa psalm är uppbyggda av 5-7 ord. Den sista versen (vers 176) är den längsta med hela 9 ord, fördelade på tre rader, istället för de vanliga två. Detta ger en extra tyngd åt avslutningen. Psalmisten inser att han är som ett vilsegånget får, eller mer ordagrant ett "döende" får, helt beroende av Guds nåd.]
Ords 16:14-15
14Kungens vrede är en dödens budbärare,men en vis man lugnar (stillar) den.
15I skenet av kungens närvaro finns liv,
och hans favör (gillande) är som ett moln som ger sent regn (vårregn – hebr. malqosh).
[Det sista regnet före skörden som ger näring åt frukten, till skillnad från höstregnet (hebr. jore) som gör så att sådden gror.]
Joh 20:1-31
UppståndelsenDen tomma graven
Johannes och Petrus vid graven. Modell av Jesu grav som finns på Skapelsemuseet i Cincinnati, USA.
3Petrus och den andre lärjungen gick ut och begav sig mot graven. 4De sprang tillsammans, men den andre lärjungen [Johannes] sprang fortare än Petrus och kom fram till graven först. 5Han böjde sig ner och såg linnedukarna ligga där, men han gick inte in. [Öppningen på denna typ av klippgrav var ofta inte högre än 1 meter.] 6Sedan, efter honom, kom Petrus, och han gick in i graven och såg (granskade noga) linnedukarna som låg där. 7Gravduken som hade täckt [lindats runt] hans huvud låg inte med de andra linnedukarna, utan var ihoprullad på ett ställe för sig. [Detta är en detalj i ögonvittnesberättelsen som visar på orimligheten i att någon rövat bort kroppen (Matt 27:64). Varför i så fall ta sig tid att rulla av och vika ihop gravduken? Linneband och gravduk nämns även vid Lasarus begravning, se Joh 11:44.] 8Då gick den andre lärjungen [Johannes], han som hade kommit till graven först, också in, och han såg (blev överbevisad) och trodde. 9För ännu hade de inte förstått (fått en klar förståelse av) Skriftens ord att han måste uppstå från de döda.
Jesus uppenbarar sig för Maria
Maria gråter vid graven.
©FreeBibleimages.org
Hon sa till dem: "Därför att de lyft undan min Herre, och jag vet inte var de har lagt honom." 14När hon sagt detta vände hon sig om och såg (studerade noga) Jesus stå där, men hon visste inte (kände inte igen) att det var Jesus. [Emmausvandrarna kände inte heller igen den uppståndne Jesus, se Luk 24:15-16, 31.]
15Jesus sa till henne: "Kära kvinna, varför gråter du? Vem söker du?"
Då hon trodde det var trädgårdsmästaren svarade hon honom: "Herre, om det är du som burit bort honom, säg mig var du lagt honom så jag kan hämta honom."
Maria får möta den uppståndne Jesus!
©FreeBibleImages.org
Då vände hon sig om och sa till honom på hebreiska (arameiska): "Rabbouni!" Det betyder lärare.
[Johannes fångar det korta men djupa samtalet på två ord. Jesus kallar henne vid namn. För Jesus var hon Mirjam, vilket är det ursprungliga hebreiska namnet vars grekiska och latinska form är Maria. För Maria var han "Rabbouni". Johannes översätter ordet till lärare, det är korrekt men samtidigt bär det arameiska ordet en djupare vördnad och har betydelsen "min älskade Mästare" och är en förstärkning av den vanligare titeln "Rabbi".]
17Jesus sa till henne: "Håll inte fast vid mig [konkret fysiskt, eller bildligt "vid gamla mönster"], jag har ännu inte stigit upp till min Fader. Gå till mina bröder och berätta att jag stiger upp till min Fader och er Fader, till min Gud och er Gud."
[Alternativ översättning är "Rör mig inte", men det skulle i så fall gå emot hans andra uttalande att faktiskt röra vid honom, se Luk 24:39; Joh 20:27; Matt 28:9. Uttalandet har troligare att göra med ett nytt sätt att relatera till Jesus, inte längre fysiskt utan andligt, se Joh 20:29.]
18Maria från Magdala gick då och berättade för lärjungarna att hon sett (erfarit, med egna ögon sett) Herren, och att han sagt detta till henne.
Jesus uppenbarar sig för lärjungarna
19[Nyheten om Jesu uppståndelse hade redan nått de judiska ledarna i Jerusalem, se Matt 28:11. Det är kväll och lärjungarna är troligen samlade i samma övre rum som de firat den sista måltiden i. Emmausvandrarna har nyss kommit och berättat hur de mött Jesus, se Luk 24:36.]
På kvällen samma dag, den första veckodagen [söndagen då Jesus uppstått], var lärjungarna tillsammans bakom stängda dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt bland dem och sa: "Frid vare med er!" [Den vanliga judiska hälsningsfrasen. Nu då Jesus just har uppstått får den frasen en djupare innebörd, nämligen att ta emot försoningens välsignelser.]
20När han sagt detta visade han dem sina händer (handleder) och sin sida. När lärjungarna såg (fick en klar förståelse av) Herren jublade de (var de glada, upprymda av glädje).
21Jesus sa därför till dem igen: "Frid vare med er! [Joh 14:27] Precis som Fadern har sänt ut (gr. apostello) mig, så skickar (gr. pempo) jag också er."
[Två olika verb används här för att sända. Orden används synonymt genom hela evangeliet ett trettiotal gånger vardera. Apostello är lite rikare i nyansen och innebär att bli utsänd med auktoritet, medan pempo mer har betydelsen av att skicka iväg. Detta är den första av Jesu tre missionsbefallningar. Den andra och mest kända sker på berget i Galileen, se Matt 28:16-20; 1 Kor 15:6, och den tredje på Olivberget, se Luk 24:44-51; Apg 1:3-11.]
22När han sagt detta andades han på dem och sa:
"Ta emot den helige Ande.Jesus uppenbarar sig för Tomas
[På samma sätt som Gud blåste in sin ande i sin skapelse, se 1 Mos 2:7, gör han det på nytt med sin nya skapelse.]
23Om ni väljer att förlåta någon hans synder [löser honom från hans synd, utför Guds uppdrag, berättar att Jesus kan förlåta], så är de redan förlåtna.
[Verbformen indikerar att synderna är lösta i dåtid med ett nuvarande resultat att de nu är förlåtna.]
Om ni binder (håller fast) någon [genom att inte förlåta hans synder], så är han bunden." [Verbformen indikerar att synderna har bundits i dåtid med ett nuvarande resultat att de binder.]
I en judisk klippgrav i nordöstra Jerusalem hittades 1968 ett skelett av en korsfäst person från Jesu tid. På benkistan fanns namnet Jehonhanan (Johannes) inristat. Bilden visar hälbenet, ankeln och den 18 cm långa spiken som verkar suttit så hårt att foten amputerats när de romerska soldaterna tog ner kroppen från korset.
Han svarade dem: "Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer (handleder), och får sticka ner mitt finger i spikhålen, och föra in min hand i hans sida kan jag aldrig tro."
[Det grekiska ordet cheir används både om hand och handled, se Apg 12:7 där bojorna föll från Petrus handleder. På arameiska är Tomas Tauma och ordet för tvilling taama, vilket blir en ordlek: "Tauma kallades taama." Tomas har oförtjänt fått titeln "Tomas tvivlaren", en fras Bibeln aldrig använder. Tomas vill bara se samma sak som de andra lärjungarna såg, se Joh 20:20. Tomas är en realist som ställer frågor, se Joh 11:16; 14:5.]
26Åtta dagar senare [hebreiskt uttryck för en vecka, dvs. nästa söndag] var hans lärjungar samlade där inne igen [i det övre rummet i Jerusalem, se vers 19], och Tomas var med dem. Trots att dörrarna var låsta, stod då Jesus plötsligt mitt ibland dem och sa: "Frid vare med er."
27Sedan sa han till Tomas: "Räck hit ditt finger, se (undersök, få en klar förståelse av) mina [genomborrade] händer (handleder), och räck ut din hand och för in den i min sida. Sätt stopp för din otro, och börja tro (bli full av tro)!"
28Tomas svarade och sa till honom: "Min Herre och min Gud!"
29Jesus sa till honom: "Du tror eftersom du sett (upplevt, erfarit) mig. Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de som inte ser [inte sett mig med sina fysiska ögon] men ändå tror [har trott och tror på mig]."
Syftet med evangeliet och slutsats
30Jesus gjorde många fler tecken [mirakel som bekräftar Guds karaktär], i lärjungarnas närvaro, som inte är uppskrivna i denna bok. 31Men dessa [sju tecken i den här boken] har skrivits ned för att ni ska kunna välja att tro att Jesus är den Smorde (Messias, Kristus), Guds Son, och genom att tro (lita, luta sig emot honom) väljer ni att ha liv i hans namn.
[Jesus gjorde många tecken och under. Världen skulle inte rymma alla de böcker som skulle behöva skrivas om Johannes skulle teckna ned allt, se Joh 21:24-25. Det grekiska ordet för tecken semeion fokuserar mer på symboliken bakom undret än själva undret i sig. De sju "tecken" som finns i detta evangelium är noggrant utvalda för att visa på att Jesus verkligen är Gud.
• Vinundret, se Joh 2:1-11.
• Helandet av kungens tjänares son, se Joh 4:46-54.
• Helandet av den lame vid Betesdadammen, se Joh 5:1-18.
• Matundret för 5 000, se Joh 6:5-14.
• Jesus går på vattnet, se Joh 6:16-24.
• Helandet av den blindfödde mannen, se Joh 9:1-7.
• Uppväckandet av Lasarus, se Joh 11:1-45.]
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
