Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - lördag 23/5

Ps 17, Joh 12:20-50


Ps 17

Psalm 17 – Beskydda mig som din ögonsten

Psalmen är en bön om hjälp. Den har likheter med föregående psalm. Jämför fraserna "Din högra hand" (Ps 16:11; 17:7), "Jag sätter min tillit till dig" (Ps 16:1; 17:7) och "Bevara mig" (Ps 16:1; 17:8).

Författare: David.

Struktur: Psalmen har tre delar. Varje del börjar med en vädjan följt av en förklaring.

1a. En första vädjan, vers 1-2
1b. ... för jag är oskyldig, vers 3-5
2a. En andra vädjan, vers 6-9
2b. ... för fiender omringar oss, vers 10-12
3a. En sista vädjan, vers 13-14
3b. ... för jag förtröstar på dig, vers 15

1En bön (vädjan, förbön – hebr. tefillah). Av David.

[Detta är den första psalmen som använder hebr. tefillah i inledningen, se även Ps 86:1; 90:1; 102:1; 142:1. Av de minst 12 olika ord som används för bön är detta bland de vanligare. Det kan ha att göra med verbroten palal att falla ner.]
-


Del 1
Hör, Herre (Jahveh), rättfärdighet!

[Den korta öppningsfrasen är svår att översätta. Ordet "rättfärdighet", som i hebreiskan är ett substantiv, kan tolkas som att bönen gäller en rättfärdig sak eller att författaren anser sig vara rättfärdig och oskyldig. Ett sätt att översätta skulle kunna vara: "Hör rättfärdigheten som talar genom mig." Ordet "rättfärdighet" kan också fungera som ett adjektiv som belyser Guds karaktär. Det blir då en önskan om att Gud i sin rättfärdighet ska höra Davids bön och gripa in och skipa rättvisa. Den trevande inledningen kan vara medvetet formulerad öppen för flera tolkningar. Psaltarpsalmernas texter är också skrivna till musik som förstärker orden, känslan och stämningen. Efter ett musikaliskt intro på harpa kanske den första frasen viskas fram med en paus mellan varje ord: "Hör, Herre, rättfärdighet." Efter ytterligare ett instrumentalt parti görs sedan en ny ansats som formar en fullständig mening:]

Ge akt (lyssna uppmärksamt) på mitt rop!
Lyssna till (vänd ditt öra mot) min bön,
    den kommer inte från falska läppar (det är ärliga sanna ord).
2Låt domen (ditt beslut i mitt rättsfall) komma från din närhet (ditt ansikte),
    dina ögon ser (skådar, avgör) vad som är rätt och riktigt (ditt perspektiv är rättvist).

3Du har prövat mitt hjärta (mina inre motiv),
    du har besökt mig på natten [då vi inte är sysselsatta med allt vardagligt och har tid att tänka och reflektera över livet],
    du har noga rannsakat (som en smältdegel renar silver och guld) mig [även på dagen då vi interagerar med andra människor, se Ps 12:7] men finner inget.
Jag har bestämt mig för att inte överträda (säga något ont, synda) med min mun.

4Vad gäller människors handlingar [vad de onda sysselsätter sig med, hur de lever sina liv],
    har jag med hjälp av dina läppars ord (dina instruktioner, din vägledning)
    iakttagit [och på så sätt undvikit] våldsverkarens stigar (sätt att leva, välkända, upptrampade gångvägar).
5Mina steg går stadigt på dina vägar (spår, välkända leder – jag har följt dina instruktioner; levt mitt liv efter ditt Ord),
    mina fötter har inte stapplat (jag har inte vacklat, vikit av från din väg).

[Två vägar beskrivs i dessa två verser: Guds väg och våldsverkarens väg. Den rättfärdige kan lära sig även från de ogudaktiga genom att betrakta deras livsval och konsekvenser.]

Del 2
6Jag ropar [höjer min röst i bön] till dig,
    för du svarar mig, Gud (El)!
vänd ditt öra (lyssna noga) till mig,
    hör mina löftesord (hebr. imrah).
7Visa mig en särskild (extra mycket) nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed)
    [i den hårt ansatta situation jag är i just nu behöver jag ett mirakulöst ingripande],
    du som med din högra hand (din makt) räddar den som tar skydd (har sin tillflykt) hos dig,
    från dem som reser sig upp [mot mig].

I den vänstra bilden syns reflektionen av fotografen i pupillen.

8Beskydda (försvara, bevara, vårda) mig [reflexmässigt]
    som en ögonsten (pupill/pojke – en älskad dotter).

[Den första frasen är laddad med flera starka bildspråk. Ordagrant står det bevara mig som "pupillen/den lilla mannen dotter ögat". Det hebreiska ordet ishon betyder både "en liten man" och "pupill". Anledningen till den dubbla betydelsen är att man kan se sin egen spegelbild i miniatyr i pupillen när man tittar någon i ögat. Nästa ord består av det vanliga ordet för öga (hebr. ajin). Kombinationen av ishon följt av ajin görs 5 ggr i Bibeln. De övriga är 5 Mos 32:10; Ords 7:2, 9; 20:20. Dock görs något unikt här. Ytterligare ett ord skjuts in och ett nytt ord skapas: bat-ajin. Betydelsen är "ögats dotter". Det hebreiska ordet bat betyder dotter, och används t.ex. i frasen bat mitsvah när en flicka vid tolv års ålder blir en "budets dotter". Pojkar firar bar mitsvah vid tretton års ålder.
    Här i Psalm 17 formas nu en helhet med den maskulina formen "den lilla mannen – pupillen" tillsammans med den feminina "ögats dotter". Det målar upp en bild av en högt älskad son, dotter, Guds dyrbara ögonsten. På samma sätt som ögat och pupillen skyddas av ögonlocket, ögonbrynet, ögonhålan och handen som reflexmässigt lyfts upp om något kommer mot ögat, vill David att Gud reflexmässigt ska beskydda honom.
    Som en parallell till första raden kommer en bild från djurvärlden där en fågel breder ut sina vingar över sina ungar. Jesus använder samma bild i Matt 23:37. Båda dessa bilder, ögat och vingarna, används i 5 Mos 32:10-12, och är troligen inspirationen till denna vers. Det finns också en association till kerubernas vingar som överskuggar nådastolen i tabernaklet, se 2 Mos 25:18-20.]


Göm mig under dina vingars skugga,
     9[beskydda/göm mig] från de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) som vill förgöra mig,
    mina dödsfiender (ordagrant "mina själsfiender", de som är ute efter mitt liv) som omringar mig.

[Ordet "förgöra" används också om en armé som plundrar, bränner och förgör en stad som de belägrat och intagit. David känner sig omringad av fiender som snart stormar mot honom.]

10Helt omslutna i sin fetma (förhärdade, känslokalla),
    med sin mun talar de stolt (stora ord, arrogant).

[Uttrycket "omsluten i sin fetma" är svåröversatt. Fetma används ofta som en bild på rikedom, överflöd och det goda livet. Det används om hur de ogudaktiga blivit högmodiga i sin framgång, se 5 Mos 32:15; Ps 73:7; Job 15:27. Bildligt sett omsluter också fettet människans organ och hindrar dess funktion. I Ps 73:7 står det bokstavligen "ögon som plirar fram från fettet", en bild på hur "fettet", framgången, gjort att de inte kan se klart. Ett annat organ är hjärtat som kan bli omslutet av fett, vilket ger en bild på någon som blivit känslokall och inte längre kan sätta sig in i någon annans situation. Hebreisk poesi har ofta paralleller. Eftersom den andra delen nämner munnen, kan första frasen underförstått syfta på hjärtat och hur det är helt förstockat. Alltså en bild på hur rikedomen har gjort dem känslokalla.]

11De har följt våra steg, de omringar oss,
    de stirrar på mig, redo att slå mig till marken.
12Han kan liknas vid ett lejon som längtar att riva [sitt byte],
    som unga lejon som ligger gömda i bakhåll.

Del 3
13Stå upp, Herre (Jahveh)!
Konfrontera honom (stå mot hans ansikte)!
Få honom ner på sina knän!
Rädda mitt liv (själ – hebr. nefesh) från den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle), ditt svärd.

[De två första verben ger en fin rytm i språket. Stå upp är kumah och gå konfrontera är kadmah. Det går att tolka "svärd" i denna vers på två sätt. Svärdet kan vara en parallell till "Guds hand" i nästa vers. Svärdet blir då som ett vapen i Guds hand då han griper in och försvarar den rättfärdige. Det går också att se det som att den ogudaktige är Guds svärd som står i hans tjänst. Den senare tolkningen innebär att de ogudaktiga ibland är Guds redskap för att utföra hans dom. Tanken är inte främmande i Bibeln, se Jes 10:5-7; Jer 51:20.]

14Rädda mig från människor genom din hand (mäktiga kraft),
    från denna världens människor,
    vars arvedel (enda mål) är det här [temporära] livet,
    du fyller deras buk med dina skatter,
    de har många söner och lämnar sitt överflöd till sina barn.

[Gud är källan till allt gott, se Jak 1:17. Han låter solen gå upp över både onda och goda, och låter regnet falla över både rättfärdiga och orättfärdiga, se Matt 5:45. Även om dessa aktivt ogudaktiga människor inte vet om det, kommer allt gott de fått från Gud. Utan Gud kretsar livet bara runt det som hör till det jordiska och deras högsta mål är att lämna ett arv till sina barn. Det är i sig inte fel, men det är inte det högsta syftet med livet.]

15Jag för min del, i rättfärdighet [till skillnad från de orättfärdigt rika]
    ska jag få skåda ditt ansikte (vara i din närhet) [Ps 11:7],
    när jag vaknar blir jag mättad i din gestalt (avbild).

[Vaknar kan tolkas som att vakna från fysisk sömn, se vers 3, bildligt från natten och mörkret till en ny ljus dag, eller vakna upp efter döden till en evighet tillsammans med Gud.]

Joh 12:20-50

Jesus förutsäger sin död på korset

Mellan den yttre förgården och de inre tempelgårdarna fanns en skiljemur med skyltar som varnade hedningar att närma sig templet.

20Bland dem som kommit upp till högtiden [påsken] för att tillbe fanns några greker. 21De kom till Filippus, som var från Betsaida [som ordagrant betyder "fiskhuset"] i Galileen, och frågade gång på gång: "Herre, vi skulle vilja se (få en klar förståelse av) Jesus." 22Filippus kom och sa detta till Andreas och de båda gick tillsammans och talade om det för Jesus.

[Vid Jesu födelse kom visa män från öst, och nu före hans död kommer "visa" greker från väst. Denna händelse antyder på nytt att även icke-judar, nu exkluderade från templet, snart ska få tillträde att tillbe, se Joh 10:16. Att dessa greker kommer till just Filippus kan bero på att han, liksom Andreas, har grekiska namn. Att deras hemstad Betsaida nämns, se Joh 1:44, är också en beröringspunkt. Staden gränsar till det icke-judiska området Dekapolis öster om Galileen på den icke-judiska sidan av Galileiska sjön. Dessa två lärjungar var vana vid den grekiska kulturen och att tala med greker. Det verkar som om Filippus och Andreas lämnar grekerna där och går till Jesus med deras fråga. Jesus kan ha befunnit sig innanför den mur som avgränsade hedningarna till de yttre delarna av tempelområdet, se Apg 21:28. Texten svarar inte på om grekerna personligen fick träffa Jesus där och då, men vi vet att i slutet på Jesu svar säger han att när han uppstår ska han dra alla till sig, se Joh 12:32, dvs. att evangeliet är till för alla.]

23Jesus svarade dem:
"Stunden har kommit då Människosonen ska bli förhärligad (upphöjd).

[Nu sker en vändpunkt. Jesus börjar tala om sin död och uppståndelse. Nu följer en kort liknelse där Jesus liknar sig själv vid ett vetekorn som måste dö för att bära frukt. Människosonen är en titel på Messias, se Dan 7:13-14.]

Om inte vetekornet som läggs i jorden dör blir det ingen ny skörd.

24Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Om inte ett vetekorn som faller i jorden väljer att dö, så förblir det ett korn, men om det väljer att dö så bär det stor skörd (frukt).

25Den som är nöjd med (förtjust i, älskar) sitt liv (sin själ – gr. psuche) förlorar det (förstör det själv), men den som hatar sitt liv i den här världen [inte har det här temporära livet som första prioritet] ska rädda (skydda, bevara) det till evigt liv [gr. zoe – Guds överflödande liv, själva kärnan och meningen med livet, äkta liv].

[I den judiska kulturen används ofta starka kontraster. Ordet 'hata' kan också översättas 'älska mindre' i förhållande till något annat. Den som älskar det här livet lever bara för stunden. Fokus blir då att samla skatter här på jorden, se Matt 6:19. Den som däremot prioriterar Guds väg, samlar skatter i himlen, se Matt 6:20. Det skapade är i sig inte ont och kroppen är Guds tempel, se 1 Kor 6:19. Jesus uppmanar oss att älska vår nästa som oss själva, men framför allt att älska Gud med hela vårt hjärta, själ, förstånd och kraft, se Mark 12:30-31. Det är bara i Guds vilja jordelivet får mening, se Apg 20:24.]

26Om någon vill tjäna (gr. diakoneo) mig ska han [hela tiden] följa mig (gå med mig på den väg jag går), och där jag är kommer också min tjänare att vara. Om någon vill tjäna mig ska (kommer) Fadern ära (högakta) honom. 27Nu är min själ (mina känslor, tankar) i oro (nöd, fylld med bekymmer). Ska jag säga: Fader, rädda (fräls, bevara) mig från denna stund [av prövning och vånda]? Nej, det är för just denna stund jag har kommit. 28[Jag ber i stället:] Fader, förhärliga (ära, upphöj) ditt namn."
Då kom en röst från himlen: "Jag har redan förhärligat det och jag ska förhärliga det igen."
     29Folket som stod där och hörde detta sa att det var åskan. Andra sa: "Det var en ängel som talade med honom."
     30Jesus svarade: "Denna röst kom inte för min skull utan för er skull. 31Nu faller domen över den här världen (världens sätt, ordnade samhällssystem med föränderlig etik och moral), nu ska denna världens herraväldes furste [Satan] bli utkastad. 32När jag har blivit upphöjd från jorden [på korset] ska jag dra alla [judar och alla andra folk] till mig." 33Detta sa han för att ange (ge ett tydligt tecken, förutsäga) på vilket sätt han skulle dö.
     34Folket svarade honom: "Vi har hört (förstått) från läran [undervisningen i GT] att den Smorde (Messias) ska vara kvar för evigt. [Ps 89:35-37; Jes 9:7; Hes 37:25; Dan 2:44] Hur kan du säga att Människosonen måste bli upphöjd [på ett kors]? Vem är denne Människoson?"
     35Jesus sa till dem: "Bara en kort tid är ljuset bland er. Vandra medan ni har ljuset så att inte mörker (ondska, synd) får makt över er. Den som vandrar i mörker (har som vana och livsstil att leva i synd) vet inte vart han går (vart han är på väg). 36Så länge ni har ljuset, tro på (lita, sträck er mot) ljuset [som är Jesus, se Joh 8:12], så att ni blir ljusets barn (ett folk som är fyllt av och karaktäriseras av ljus)." När Jesus hade sagt detta, drog han sig undan och dolde sig för dem.

Folket vågar inte tro
37Trots alla de tecken (under, mirakler) han [Jesus] hade gjort inför dem trodde de inte på honom, 38för att profeten Jesajas ord skulle gå i uppfyllelse:
"Herre, vem trodde på vårt budskap (rapport, predikan),
    och för vem har Herrens arm (Guds stora kraft) blivit uppenbarad?" [Jes 53:1]
39Anledningen till att de inte kunde tro var, som Jesaja också sa:
40"Han har förblindat deras ögon
    och förhärdat deras hjärtan (gjort dem okänsliga, hårda) [Gud förhärdade deras hjärtan efter att de själva redan valt att lämna Gud],
så de inte ser med sina ögon
    och förstår (tänker, reflekterar) med sitt hjärta,
och vänder om (återvänder) och blir helade av mig." [Jes 6:10]
41Detta kunde Jesaja tala (sända ut – gr. epo) därför att han såg hans [den Smordes] ära (härlighet) [i sin syn, se Jes 6:1-3] och talade (gr. laleo) om honom. [Johannes förklarar hur profeterna talade om Jesus, se Luk 24:44, och på nytt jämställer han Jesus med Gud, se Joh 1:1; 14:9.]
     42Trots allt detta fanns det bland ledarna [i Stora rådet, Sanhedrin, det högsta beslutande organet bland judarna] många som trodde (litade, lutade sig emot) honom. Men på grund av fariséerna så bekände (tillkännagav) de inte det för att inte bli utstötta från synagogan. 43De värdesatte människors ära högre (älskade människors beundran och acceptans mer) än äran från Gud.

Jesu sista ord till folket
44[Under den sista veckan undervisar Jesus på tempelområdet i Jerusalem. Detta är det sista talet till folket.]

Men Jesus ropade med hög röst:
"Den som tror på (har för vana att lita, lutar sig emot) mig,
    tror inte bara på mig utan på honom som sänt mig.
45Den som ser (gång på gång medvetet fäster sin blick på) mig
    ser honom som sänt mig.
46Jag har kommit som ett ljus till världen, för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörkret.
     47Om någon väljer att höra mina ord och väljer att inte tro på dem, så dömer inte jag honom. För jag har inte kommit för att döma världen [verkställa domen mot världen], utan för att frälsa (rädda, hela, befria, bevara) världen. [Jesus kommer en dag att döma världen, men den första gången han kom var det för att rädda världen, se Joh 3:17.]
     48Den som förkastar (kontinuerligt nonchalerar) mig och inte tar emot mina ord (inte accepterar, inte gör dem till sina egna), har redan en domare över sig. De ord jag talat (det budskap jag predikat) ska själv döma (överbevisa) honom på den sista dagen. 49För jag har inte talat av mig själv (från egen auktoritet), utan Fadern som sänt mig har själv gett order om vad (och hur) jag ska tala. 50Jag vet med säkerhet att hans bud är evigt liv. Så det jag väljer att tala är exakt (överensstämmer med) vad min Fader har sagt till mig."






Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)