Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - fredag 8/5

1 Sam 2:22-4:22, Ps 106:1-12, Ords 14:30-31, Joh 5:24-47

1 Sam 2:22-4:22


     22Eli var mycket gammal, och han hörde allt som hans söner gjorde mot hela Israel och hur de hade sexuellt umgänge med kvinnorna som tjänstgjorde vid mötestältets öppning. 23Och han sa till dem: "Varför gör ni dessa ting? Jag hör onda rapporter om er från hela detta folk. 24Nej, mina söner, det är inte goda rapporter som jag hör att Herrens (Jahvehs) folk sprider ut. 25Om en man syndar mot en annan man ska Gud (Elohim) döma honom, men om en man syndar mot Herren (Jahveh), vem ska då bönfalla för honom?" Men de lyssnade inte till sin fars röst, eftersom Herren (Jahveh) skulle slakta dem.
     26Och ynglingen Samuel växte till (bokstavligt vandrade) och blev stor och god, både med Herren (Jahveh) och med människor.

Profetia mot Elis hus
27Och det kom en gudsman [inte namngiven; uttrycket "gudsman" är vanligt, se 5 Mos 33:1; Dom 13:6] till Eli och sa till honom:

"Så säger Herren (Jahveh): Uppenbarade jag mig för din faders hus när de var i Egypten, slavar i faraos hus? 28Och valde jag honom bland alla Israels stammar till att vara min präst, till att gå upp på mitt altare och bränna rökelse och använda en efod framför mig? Och gav jag till dina fäders hus alla Israels söners eldsoffer? 29Varför sparkar du på mina slaktoffer och mina matoffer, som jag har befallt dig i min boning, och ärar dina söner över mig, för att göra dig själv fet med de bästa bitarna från alla offer från Israels folk?
     30Därför förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim): Jag har verkligen sagt att ditt hus och dina fäders hus ska vandra inför mig för evigt (alltid), men nu förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh): Vare det fjärran ifrån mig, för dem som ärar mig ska jag ära och de som föraktar mig ska bli utan uppskattning. 31Se, dagar kommer när jag ska hugga av din arm [tar bort din styrka/makt] och dina fäders hus arm [Ps 37:17], så att det inte ska finnas en gammal man i ditt hus. 32Du ska se nöden i min boning i allt gott som är gjort för Israel, och där ska inte vara någon som blir en gammal man i mitt hus i alla kommande dagar. 33Den man som jag inte utrotar (hugger bort) från mitt altare ska göra dina ögon gråtande och din själ sörjande, och alla som ditt hus förökas med ska dö som unga män.
     34Och detta ska vara tecknet för dem, det som ska komma över dina två söner Chofni och Pinchas, på en (samma) dag ska båda dö. 35Och jag ska resa upp åt mig en trogen präst, som gör det som är i mitt hjärta och i min själ, och jag ska bygga hans hus stadigt (stabilt) och han ska vandra framför min smorde alla dagar. [Detta är en profetia som också syftar på den Smorde – Messias!] 36Och det ska ske att alla som är kvarlämnade i ditt hus ska komma och böja sig ner till honom för ett stycke silver och en brödkaka och ska säga: Sätt mig, jag ber dig, i en av prästens arbetsuppgifter så att jag kan äta en bit bröd."

Samuels kallelse
1Och ynglingen (hebr. naar) Samuel gjorde tjänst inför Herren (Jahveh) under Eli. [Samuel är nu omkring tolv år. Hans namn betyder ordagrant "Gud hör bön" eller "den av Gud bönhörde".]

Ord från Herren (Jahveh) var sällsynta på den tiden, det var inte vanligt med profetiska syner (uppenbarelser).

2Elis ögon hade blivit allt sämre och han kunde inte längre se. Han låg och sov på sin vanliga plats, 3och Guds (Elohims) lampa hade ännu inte slocknat. Samuel låg och sov i Herrens (Jahvehs) tempel, där också Guds ark stod. [Både lampan och arken är symboler på Guds närvaro. I 3 Mos 24:1-4 ges instruktioner om att lampan ska brinna varje natt fram till gryningen. Det som sker nu händer just före gryningen eftersom lampan fortfarande lyser.]

4Herren (Jahveh, Jag Är, Guds personliga namn, betecknar hans närvaro bland sitt folk) ropade på Samuel och han svarade: "Här är jag."

[Här är jag (hebr. hineni) är ett uttryck som inte i första hand handlar om att tala om var man befinner sig rent fysiskt eller geografiskt. Det är ett ord som istället innebär att "jag står till förfogande" eller "jag är beredd att ta ansvar". Alla som ger detta svar är exempel på personer som går in i någon form av ledarroll när de säger hineni – här är jag. Abraham säger det i 1 Mos 22:1, Isak i 1 Mos 22:7, Jakob i 1 Mos 31:11, Mose i 2 Mos 3:4, profeten Jesaja i Jes 6:8, m.fl.]

5Och han sprang till [den blinde] Eli och sa: "Här är jag, du ropade på mig." Men Eli sa: "Jag ropade inte på dig. Gå och lägg dig igen." Samuel gick tillbaka och lade sig.
     6Herren (Jahveh) ropade igen på Samuel [för andra gången]. Han steg upp och gick till Eli och sa: "Här är jag, du ropade på mig." Men Eli svarade: "Jag har inte ropat, min son. Gå och lägg dig igen." 7Samuel hade ännu inte lärt sig känna igen Herren (Jahveh), och fått ta emot någon uppenbarelse (profetiska ord) från Herren (Jahveh).
     8Herren (Jahveh) ropade på Samuel en tredje gång. Han steg upp och gick till Eli och sa: "Här är jag, du ropade på mig." Då förstod Eli att det var Herren som ropade på pojken. 9Eli sa därför till Samuel: "Gå tillbaka och lägg dig. När han ropar på dig så säg: Tala Herre (Jahveh), din tjänare lyssnar." Samuel gick tillbaka och lade sig på sin plats.
     10Då kom Herren (Jahveh) och ställde sig nära (positionerade sig intill) och ropade som han gjort tidigare [detta är fjärde gången Herren ropar]: "Samuel, Samuel." Samuel svarade: "Tala, din tjänare lyssnar."
     11Och Herren (Jahveh) sa till Samuel: "Se, jag ska göra en sak (hebr. davar) i Israel, så att alla som hör det ska tappa båda öronen. [Bokstavligt står det att Gud ska uttala ett ord så att det materialiseras på samma sätt som när Gud talade och det blev i skapelsen.] 12På den dagen ska jag fullgöra mot Eli allt som jag har talat om hans hus från början till slut. 13För jag har berättat för honom att jag ska döma hans hus för evigt för synden, eftersom han vet att hans söner drar en förbannelse över sig själva, utan att han tillrättavisar dem. 14Och därför har jag svurit (gett min ed) till Elis hus, att Elis hus synder inte ska bli försonade med offer, inte med något offer för evigt."
     15Och Samuel låg (kvar) till morgonen och öppnade dörrarna till Herrens (Jahvehs) hus. Och Samuel var rädd att berätta synen för Eli. 16Sedan kallade Eli på Samuel, och sa: "Samuel, min son" och han svarade: "Här är jag." [Hebr. hineni, se vers 4.]
     17Och han sa: "Vilka ord har han talat till dig? Jag ber dig, dölj det inte för mig. Må Gud (Elohim) göra så mot dig och mer, om du döljer något för mig av alla de ord som han har talat till dig." 18Och Samuel berättade alla ord för honom [Eli] och dolde inget för honom.
    Och han [Eli] sa: "Det är Herren (Jahveh), låt honom göra vad som är gott i hans ögon." [Eli visste att hans söner Chofni och Pinchas inte gjorde det som var rätt, så detta budskap måste ha varit tungt för honom att höra.]

19Och Samuel växte och Herren (Jahveh) var med honom och lät inte något av hans ord falla till marken. [De profetiska orden han uttalade uppfylldes.] 20Och hela Israel, från Dan [i norr] till Beer-Sheva [i söder], visste att Samuel var på väg att bli en Herrens (Jahvehs) profet. 21Och Herren (Jahveh) visade sig igen i Shilo, för Herren (Jahveh) uppenbarade sig själv för Samuel i Shilo genom Herrens (Jahvehs) ord.

Profetian över Elis söner Chofni och Pinchas slår in
1[Vid den här tiden var varken Egypten eller Assyrien någon världsmakt. Israel stred med sina grannfolk, filistéerna i väst och Moab och Ammon i öst. Filistéerna, som var ett sjöfolk, hade importerat kunskap i att smida järn och var militärt överlägsna i detta område. Det och den ökande immigrationen från väst gjorde att de tog över mer. De var organiserade i fem städer vid Medelhavskusten. Följande stycke beskriver hur Elis familj förgörs, orden som Herren talat med Samuel går i uppfyllelse, se 1 Sam 3:11-14, 19. Som tidigare i historien har olydnad konsekvenser, se 3 Mos 26:17; 5 Mos 28:25. Vid detta tillfälle använder Gud ett hedniskt folk, filistéerna, se 2 Sam 24:1, 13, och på detta sätt visar Gud sin allmakt över allt folk, även de som är utanför förbundet.]

Och Samuels ord kom till hela Israel. Nu drog Israel ut mot Filistéen för att kriga, och slog läger bredvid Even-Ezer [betyder "hjälpens sten", kanske Izbet Sartah] och filistéerna slog läger i Afek [i Elah-dalen]. 2Och filistéerna ställde upp sig mot Israel och när striden pågick slog de Israel framför filistéerna, och de slog av deras armé på fältet omkring 4 000 män. 3Och när folket kom till lägret sa Israels äldste: "Varför har Herren (Jahveh) slagit oss idag framför filistéerna? Låt oss hämta Herrens (Jahvehs) förbundsark från Shilo till oss, så att han kan vara ibland oss och rädda (frälsa) oss ur fiendens hand."
     4Så folket sände [män med bud] till Shilo och de hämtade Härskarornas Herres (Jahveh Sebaots) som sitter på keruberna, förbundsark därifrån. Och Elis två söner – Chofni och Pinchas – följde med Guds (Elohims) förbundsark. [1 Sam 2:33-34]
     5Och när Herrens (Jahvehs) förbundsark kom in i lägret, ropade hela Israel med en stark röst, så att marken skakade (vibrerade av ljudet). 6Och när filistéerna hörde ljudet av ropet sa de: "Vad betyder ljudet av detta stora rop i hebréernas läger?"
När de fick reda på att Herrens (Jahvehs) ark hade kommit in i lägret, 7då blev filistéerna rädda och sa: "Gud (Elohim) har kommit in i lägret!" och de sa: "Ve oss! Något sådant fanns inte igår och inte dagen innan. 8Ve oss! Vem ska befria oss ur dessa mäktiga gudars hand? Detta är de gudar som slog egyptierna med alla slags plågor och i öknen.

[I denna vers talar filistéerna utifrån sin egen polyteistiska uppfattning om många gudar och förstår inte att Israel bara har en Gud.]

9Var starka och bete er som män, ni filistéer, så att ni inte blir slavar till hebréerna som de har varit åt er. Samla ihop er själva som män och kriga!"
     10Och filistéerna stred och Israel blev slaget och de flydde varje man till sitt tält. Och där var ett stort slag (en stor slakt), för 30 000 från Israels fotfolk föll. 11Och Guds (Elohims) ark blev tagen, och Elis två söner Chofni och Pinchas blev slagna.

Elis död
12Och en man från Benjamin sprang (flydde) från armén och kom till Shilo samma dag med sina kläder sönderrivna och jord på sitt huvud. [Uttryck för sorg.] 13Och när han kom satt Eli på sin stol vid vägkanten och spanade [vaktade nervöst], för hans hjärta var oroligt för Herrens (Jahvehs) förbundsark. Och när mannen kom in i staden och berättade nyheten, brast hela staden ut i klagorop.
     14Och när Eli hörde ljudet av ropen sa han: "Vad betyder ljudet från detta tumult?"
Och mannen skyndade sig och kom till Eli och berättade. 15Nu var Eli 98 år gammal och hans ögon var svaga så att han inte kunde se. 16Och mannen sa till Eli: "Jag är han som har kommit från armén, och jag flydde idag från armén."
    Då sa han: "Hur har det gått min son?"
     17Och han som hade med sig budskap svarade och sa: "Israel har flytt för filistéerna och det har också varit en stor slakt bland folket, och de slog även dina två söner. Chofni och Pinchas är döda och Guds (Elohims) ark är tagen."
     18Och det hände när han nämnde om Guds (Elohims) ark, att han föll baklänges från sin stol vid sidan av porten och hans nacke bröts och han dog, eftersom han var en gammal man och tung (hebr. kaved). Och han hade dömt Israel i 40 år.
     19Och hans svärdotter, Pinchas hustru, var gravid och nära att föda. När hon hörde budskapet att Guds (Elohims) ark var tagen och att hennes svärfar och hennes make vara döda, böjde hon sig ner och födde, för hennes smärtor kom plötsligt över henne. 20Och när hon höll på att dö talade kvinnorna som var hos henne: "Frukta inte, för du har fött en son." Men hon svarade inte och tog det inte till sitt hjärta. 21Och hon kallade barnet Ichavod [betyder: "ingen ära", "var är ära" eller "Ve – äran"] och sa: "Härligheten [Guds närvaro] har lämnat Israel", eftersom Guds (Elohims) ark blivit tagen [bortförd] och på grund av hennes svärfar och hennes make. [Ps 78:64] 22Och hon sa: "Härligheten har lämnat Israel, för Guds (Elohims) ark är tagen."

Ps 106:1-12

Psalm 106 – Guds trofasthet genom historien

Detta är den sista psalmen i den fjärde boken. Psalm 105 och 106 hör ihop och båda reflekterar över Israels historia, dock med lite olika perspektiv. Föregående fokuserar på de positiva delarna och patriarkerna Abraham, Isak och Jakob, medan denna mer på syndens konsekvenser som exilen – då israeliterna blivit förskingrade bland nationerna.

Författare: Okänd

Struktur:
Introduktion – uppmaning att prisa, vers 1-5
1. Israels synd och Guds trofasthet i Egypten, vers 6-12
2. Israels synd och Guds trofasthet i öknen och på Horeb, vers 13-23
3. Israels synd och Guds trofasthet från Horeb till landet, vers 24-33
4. Israels synd och Guds trofasthet i landet, vers 34-46
Avslutande vädjan och lovprisning, vers 47



Introduktion – uppmaning att prisa Herren
1Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahveh), för han är god,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek). [1 Krön 16:34; Ps 107:1; 118:1; 136:1]
2Vem kan förklara Herrens (Jahvehs) mäktiga gärningar
    eller låta all hans lovprisning bli hörd?
3Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den som håller rätten [gör och skyddar det som är rätt],
    som alltid gör det rättfärdiga.
4Kom ihåg mig, Herre (Jahveh), när du ger ditt folk nåd (hebr. ratson),
    tänk på mig när du ger frälsning,
5så att jag får se framgången hos dina utvalda,
    så att jag får glädja mig i ditt folks (hebr. goj) glädje,
    så att jag får lovprisa med ditt arv (alla de som tillhör Herren).

1. Israels synd och Guds trofasthet i Egypten
6Vi har syndat med våra fäder [på samma sätt som de],
    vi har handlat orättfärdigt, vi har agerat ondskefullt.
7Våra fäder i Egypten uppmärksammade inte dina under,
    de glömde din rikliga nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet),
    de var upproriska vid havet, ja vid Vasshavet (hebr. jam sof) [Röda havet]. [Ps 78:13; 2 Mos 14-15]
8Likväl frälste (räddade) han dem för sitt namns skull,
    för att han skulle göra sin mäktiga kraft känd.
9Han tillrättavisade Vasshavet och det torkade upp;
    han ledde dem genom djupen liksom genom öknen.
10Han frälste dem från hans hand som hatade dem;
    han återlöste (beskriver en frivillig handling) dem från deras fiendes hand.
11Vattnet övertäckte deras åklagare [en beskrivning av farao och hans armé som utplånades fullständigt],
    inte en enda av dem undkom.
12Sedan trodde de (Israels barn) hans ord,
    de sjöng hans lov.

Ords 14:30-31

30Ett sunt (friskt) sinne (hjärta) ger liv och hälsa i kroppen,
    men avundsjuka (missunnsamhet, bitterhet) är som röta (förruttnelse) i benen.

31Den som förtrycker den fattige utmanar (trotsar, förolämpar) hans skapare,
    men den som är vänlig (visar nåd; ger favör; är god) mot den utsatte (fattige, den som lider nöd) ärar honom [Gud, som skapat alla människor].

Joh 5:24-47

24Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er att den som hör [kontinuerligt lyssnar till] mitt ord (gr. logos) och tror på (förtröstar på) honom som har sänt (gr. pempo) mig, har (äger) [redan nu] evigt liv och kommer inte under (in i) domen, utan har övergått från döden till livet [har gått ut ur döden in i livet, se 1 Joh 3:14]. 25Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Det kommer en tid, ja den är redan här, när de döda ska höra Guds Sons röst, och de som hör den ska leva (ha evigt liv). 26För liksom Fadern har liv i sig själv, så har han också gett Sonen liv i sig själv, 27och gett honom auktoritet att utföra domen, eftersom han är Människosonen. [Jesus var sann människa.]
     28Förundras (förvånas) inte över detta, för den tid kommer när alla som är i gravarna ska höra hans röst29och komma ut. De som har gjort gott uppstår till liv, medan de som praktiserat (vanemässigt gjort) ondska (levt utan räkenskap, utan moral) ska uppstå till dom (avskiljning). 30Jag kan inte göra någonting av mig själv. Efter det jag hör, dömer jag, och min dom är rätt (rättvis, rättfärdig), eftersom jag inte söker min egen vilja utan hans som har sänt mig.

31[Johannes Döparens vittnesbörd:]
Om jag [ensam] vittnar om mig själv [min sanna identitet som Messias] är mitt vittnesbörd inte giltigt. [5 Mos 19:15] 32Det finns en annan som vittnar om mig och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant (äkta). 33Ni har beordrat människor [med frågor] till Johannes [Döparen] och han har vittnat för (om) sanningen. 34Men jag strävar inte efter människors vittnesbörd, jag nämner dessa bara för att ni ska bli frälsta (räddade). 35Johannes var den brinnande och skinande lampan, och för en tid var ni villiga att glädja er i hans ljus.

36[Gärningarna vittnar:]
Men jag har fått ett större (starkare, bättre) vittnesbörd än Johannes, för de gärningar som Fadern har gett till mig att slutföra, de som jag nu gör, är ett vittnesbörd (bevis) om att Fadern har sänt mig.

37[Fadern vittnar:]
Fadern som har sänt mig har själv vittnat om mig. Ingen av er har någonsin hört hans röst eller sett hans gestalt (form, ansikte, hur han ser ut). 38Hans ord bor inte (har inte blivit kvar) hos er eftersom ni inte tror på den som han har sänt.

39[Skrifterna vittnar:]
Ni söker (letar, forskar) alltid i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv genom dem. Det är [faktiskt] de som vittnar (berättar sanningen) om mig, 40men ändå vill ni inte komma till mig så ni kan få liv [Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet].

41Jag tar inte emot ära från människor (söker inte mänsklig berömmelse), 42men jag känner er och vet att ni inte har Guds osjälviska, utgivande kärlek i er. 43Jag har kommit i min Faders namn, och ni har inte tagit emot mig, men om någon annan kommer i sitt eget namn, så tar ni emot honom. 44Hur kan ni tro (lita på, luta er emot) [på Gud], när ni ständigt tar emot ära från varandra i stället för att söka (vilja ha) den ära som kommer från den ende Guden?
     45Tro inte att jag ska anklaga er inför Fadern. Den som anklagar er är Mose, han som ni förlitar er på (har satt ert hopp till). 46För om ni trodde på Mose, så skulle ni tro på mig, för det var om mig han skrev. 47Men ni tror inte på vad han skrev, hur ska ni då kunna tro mina ord?" [Gr. rhema, specifikt ord levandegjort av den helige Ande.]





Igår

Planer

Stäng  


Helbibel